I förmiddags plingade det till två gånger tätt efter varandra i mobilen. Det var två bilder som togs för tjugoett år sedan, den 30 juli 1994. En bild på mig och en bild på min mamma och pappa.
Den sommaren tillbringade jag i Australien. Kär och galen var jag och trots att jag frös mest hela tiden (det var ju vinter där) hade jag inte någon större lust att åka tillbaka till Sverige. Men så var det ju det här med att en av mina allra bästa vänner i världen skulle gifta sig. Självklart hade jag då bokat biljetten hem så att jag kunde vara med på den stora dagen.....och inte bara vara med....jag var värdinna på bröllopet så jag hade en hel del att göra.
Min mamma och pappa var också inblandade som hjälpredor. De skjutsade från frissa till fotografering och lite hit och dit. Ett av alla minnen den dagen var när Maggan satt i min kökssoffa med en av pappas skjortor utanpå brudklänningen som förkläde och åt. Jag skulle skynda iväg till kyrkan och pappa och mamma skulle skjutsa henne lite senare.
När jag kom ut på parkeringen startade inte min bil....in igen och vi konstaterade att pappa skulle vara tvungen att skjutsa mig ut till Frösön. Då blev jag riktigt stressad för det innebar att bruden möjligtvis skulle bli sen. Hennes kommentar då var klockren: Det är lugnt de börjar ändå inte utan mig......Nu löste sig allt till det bästa, bilen startade och bruden kom i tid.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar