Nu går det snart inte att skjuta upp längre. Det är dags att ta tjuren vid hornen. Dra ur proppen. Få ändan ur vagnen. Men som det också sägs, bättre sent än aldrig.

Vad är det då som ska göras kan man ju fråga sig? Jo, det ska packas...så lite som möjligt men ändå ska allt man behöver med. Dessutom ska det packas för två delar av resan. Först Nyköping och sen för det stora äpplet.

Jag gillar inte att packa, förmodligen är det därför jag alltid skjuter upp det till sista stund. När jag nu tänker efter skulle jag hinna packa imorgon bitti...fast det får jag förstås ställa mot att sova en stund längre. Nej nu......nu....är det dags!

Jag tittar mycket hellre på blommorna.

I år kan man inte annat än älska vår sommar. Varmt och härligt väder gör att det är högsäsong för shorts, linnen och sandaler. Ett och annat värmeåskväder dyker också upp. Det tycker jag väl i och för sig inte om lika mycket men av någon anledning hör det till!

Jag kommer ihåg när jag var liten och var i min morfars stuga hur åskan mullrade och regnet forsade i alla grusgångar och smattrade mot plåttaket. Vår getabock som hette Petter var väldigt åskrädd så när det åskade gömde han sig darrande i sitt lilla hus. Det var tur för mig att han fanns, då kunde jag fokusera på hans rädsla istället för min egen. För jag gillar ju som sagt inte åskan nåt vidare....

Nu mullrar det igen, men eftersom vi har massor av surf på vår 4G går det att använda internet ändå utan att ha något inkopplat i väggen. Passar ganska bra just nu för jag är väldigt rastlös idag. Jag bara väntar på att få börja packa. Men än är det för tidigt, det får bli imorgon kväll eller torsdag morgon.

Däremot har jag tvättat idag, så nu är allt vi eventuellt skulle vilja ha med oss rent. Både sonen och jag använder nu bara kläder vi absolut inte vill ha med i packningen. Därför ser vi ut lite si och så...

Med tanke på att det är mer än ett dygn kvar till dess att det är dags att packa skulle jag kunna göra saker. Till exempel plocka röda vinbär som är precis lagom mogna för att göra gelé av. Eller göra min enkla goda rabarberchutney. Eller göra saft, det finns inte en droppe hemgjord saft kvar längre. Eller så gör man ingenting....utan bara väntar....jag väntar.

Morgonljuset i växthuset är underbart!

Tänk att mina små ynkliga plantor blommar så vackert!

Min favoritblomma, Murbinkan blommar överdådigt med sina vita och rosa blommor. 

Det blev ett kok potatis i hinken som stod på altanen. 

Igår plockade sonen plötsligt ihop saker för att åka och tälta en natt med kompisar. Själv tyckte jag mest att det skulle kännas besvärligt men bekvämligheten är ju nåt som kommer med åldern så jag förstår att de tog chansen i det fina väder vår sommar bjuder oss på. Dessutom kommer jag faktiskt ihåg alla nätter jag själv tältat på festivaler, cykelsemestrar och vid andra tillfällen. Då kändes det inte alls besvärligt....så som sagt...bekvämligheten kommer med åldern.

Faktum är dock att jag till viss del kan känna mig avundsjuk på den där "inte besvärligt alls känslan" som i alla fall jag har tappat bort på vägen någonstans. Å andra sidan...been there...done that....

Nu är han i alla fall hemma igen, lagom trött. Av någon underlig anledning känner jag mig också trött fast jag sovit i min sköna säng hela natten...tur att jag har härliga stolar på altanen jag kan halvligga i under ett parasoll och njuta av vinden som fläktar. Lagom söndagssyssla.

Igår på kvällskvisten!

Här är det skönt ska ni veta!

Den här sommaren njuter jag verkligen av altanen. Under en parasoll på dagen, i hängmattan på morgonen och kvällen.  Vi läser, surfar, slöar och naturligtvis både äter och fikar vi där ute.

Nu kan man ju lätt tro att hela veckan spenderats där men se så är det inte. I tisdags åkte vi till Östersund och hälsade på bästa vännerna. Där blev det många promenader och fika, både på stan och hemma. Lite firande med ännu fler vänner, god mat och en och annan kall öl och massor av snack om ditten och datten. Härliga dagar!

Väl hemma igen har det blivit en och annan promenad, lite tvättmaskinssnurr och.....inget mer. Jag gillar att kunna skriva så där....inget mer.....ja inget mer förutom att läsa och fika förstås....

Igår kväll när jag gick och lade mig kände jag ren och skär vardagslycka. Jag behövde inte skrapa fötterna innan jag kröp ner under täcket.

När sonen bad mig bära ut mattorna igår eftermiddag förstod jag vad som var på väg att hända....vi skulle få städat!

Drygt en timme senare var det gjort, golven var rena och huset doftade gott....och som sagt...behovet att skrapa av fötterna finns inte längre. Nu skulle det bara gå att konservera det hela....hur perfekt vore inte det?

Idag har jag också varit nyttig. Efter min morgonpromenad gick jag en match med gräsklipparen. Av någon konstig anledning var det dags igen. Med ett hårt lindat knä gick det riktigt bra faktiskt, men kul var det inte.

Ett tag funderade jag på att sätta gräsallergikern på jobbet men sen kom jag på att det nog inte var en särskilt bra idé, framförallt med tanke på att han skulle få nya allergener insprutade i kroppen under eftermiddagen idag.

Men jag ska inte klaga, han fixade köksjobbet och lunchen istället...det var nog så bra.

Thaibasilikan och den vanliga basilikan är på gång. 

Något som inte är på gång är mina krasseplantor. Någon tycker väldigt mycket om bladen.

Vi unnade oss en god dessert igår kväll efter städningen. Det var ju dessutom sonens dopdag. 

Det lyser fint ute sent på kvällarna av alla små solcellslampor. 

Idag hade jag chansen då vädret är inte det bästa. Rätt så grått faktiskt. Jag skulle ha kunnat passa på att röja upp här hemma. Det behövs verkligen städas nämligen. Framförallt golven.  Som exempel kan nämnas köksgolvet som i vanliga fall är svart, nu är det dammgrått. Där syns fotspår där man går fram. Eller bara det faktum att man får skrapa av sig under fötterna när det är dags att gå och lägga sig....

Men nej inte tog jag chansen, istället ställde jag mig och bakade. Goda frallor som sonen fick till frukost när han klev upp. När jag stod där och knådade degen kom jag på att det faktiskt är hans dopdag så det passade ju bra att baka istället för att städa.

Fortfarande finns dock chansen att städa av golven men vet ni vad som händer...molnen drar sig undan och solen kommer tillbaka.

Fortsättning är följa....

Den här dagen har verkligen bjudit på ytterligheter när det gäller vädret. Dagen började varm och skön men med aningen tung luft. Då plötsligt tänkte jag att nu är det lika bra att få ändan ur vagnen. Med The Maulers sommarprat i högtalaren tog jag reda på tvätten, det gick som en dans.

Lite sommarprat senare....

När jag sen ändå var på gång tänkte jag att nu är väl ändå vintern slut, så in i tvättmaskinen åkte alla vinterkläder som legat i en hög på golvet i tvättstugan och väntat på att bli rena. Sen hängde jag dem ute på strecket men när de hängt där någon timme började de mörka molnen rulla in och det mullrade lite på avstånd. Snabbt tog jag in de nästan torra kläderna och hämtade en bok och lade mig i hängmattan i växthuset.

Mörka moln och vinterkläder på tork.

Djupt försjunken i min bok lade jag inte riktigt märke till hur snabbt vädret förändrades. Plötsligt hoppade jag högt när himlen öppnade sig och jag trodde att regndropparna skulle slå sönder växthustaket...naturligtvis inget som kan hända men sån var känslan.

Förutom regnet blixtrade och dundrade det så det stod härliga till. Att ta sig in var i alla fall en omöjlighet. Där låg jag och njöt av ovädret....ändå till dess att jag blev akut kissnödig....då var det inte riktigt lika njutbart längre. Till slut lugnade sig dock regnet så jag kunde ta mig in och lätta på trycket....rätt blöt hann jag bli trots den relativt korta sträckan (av regnet och inget annat om ni trodde det).

Efter åskan kom solen igen!

Då blev det grillat till middag!

Nu är luften en annan ute och jag tittar på teven för första gången på flera dagar. Lite Ernst kan väl passa en kväll som denna.

I morse var den första morgonen på länge jag kom ut i växthuset och tomatplantan inte höll på att törsta ihjäl. Det får jag tacka baljan för. Men den behöver behöver förstås vattnas ändå....och alla de andra plantorna.

Idag har vi precis som igår och dagen före det varit ute och övningskört. Roligt och spännande. Kul att se hur fort det går att utvecklas.

Nu sitter jag och kollar in molnen i olika väderstreck. De ser väldigt olika ut. Vissa är bara roliga och fina, medan det mullrar ur andra. De är inte lika roliga och fina. Det betyder att jag helst tittar åt ett håll och försöker ignorera det andra.

Men nu låter det rejält och det kommer från en plats nära oss.....dags att släcka ner....

Det sket sig totalt, lätt konstaterat. Igår när jag tittade på vädret såg jag att det skulle vara trist ute idag så jag siktade in mig på att ta reda på tvätt. En sak på tråklistan som måste göras, men inte när solen skiner.

När jag så vaknade i morse var det bara att konstatera att den planen gick i spillror. Solen sken, det var varmt och härligt. Inte går det ju att ställa sig i källaren då. Alltså tog jag en promenad istället innan jag vattnade alla mina plantor. Plötsligt tittar jag på min ena tomatplanta i ampeln, som var så liten och ynklig för en månad sen. Nu har den blivit ett monster som kräver vatten fem gånger om dagen.

Inser raskt att det inte kommer att gå om vi får för oss att åka bort. Alltså letade jag reda på en balja och satte ner den i. Då kan jag hälla mycket vatten i baljan och sen får den dricka när den vill. Eftersom det kommer många små tomater på monsterplantan vill jag ju inte att den ska dö....

Nu slöar jag i solen för den skiner naturligtvis, underbart. Upptäckte dock att det regnat medan sonen och jag var iväg och övningskörde. Då hade jag kunnat fixa med tvätten....men det var då det. Kanske blir det sämre väder en annan dag....fast för min del är det inget måste. Fokuserar hellre på min roliga lista än på tråklistan!

En liten planta som blev till en monsterplanta på bara en månad. 

Det är något verkligt tillfredsställande med att ha klippt gräset när man efteråt blickar ut över mattan och ser det fina mönster som bildats när det är nyklippt. När man vet att nu dröjer det i alla fall en vecka innan det är dags igen. En vecka när knäna hinner återhämta sig och sluta göra ont.

Däremot är det inte lika tillfredsställande under tiden klipparen dras runt. Det är urbota tråkigt. Förfärligt tråkigt. Förutom att det är tråkigt är det alltid en massa smådjur som äter på mig. Är det inte myggor så är det knott eller bromsar.

Det får mig att börja fundera över min tråkiga lista. Där finns klippa gräs, dammsuga, stryka, skotta snö, putsa fönster, dammtorka, rensa ogräs och plocka bär. Jag undrar vad som kommer på första plats? Alltså vad som är tråkigast?

Egentligen tycker jag inte att det är så förfärligt tråkigt att rensa ogräs men eftersom jag inte kan stå på knä får jag ofta ont i ryggen, därför gillar jag inte ogräsrensning.

Nä fy så deprimerande att tänka på nån himla tråkig lista. Jag ska nog tänka ut en rolig lista istället. Den kommer att bli lång. Sätta frön, vattna blommar, köra bil, umgås med vänner, kolla när sonen tränar, läsa böcker, se bra film, laga mat, baka (ibland), äta god mat, fika, äta jordgubbar, ligga i soffan och slappa, blogga, resa....Ja jösses, det var inte svårt. Listan skulle kunna göras hur lång som helst.

Det är bara att konstatera att listan med roliga saker blir mycket längre än listan med tråkiga. Det känns trösterikt. Något jag ska tänka på nästa gång jag måste göra nåt på "tråklistan". Då kanske det blir roligare det också. Jag får öva på det imorgon när jag ska ta reda på tvätt!

Jag sitter ute i växthuset och filosoferar över livet och tänker att jag har det väldigt bra. Flera dagar med roliga saker att se tillbaka på har jag också.

Middag ute och sen konsert i Strandparken i torsdags. Fika och en promenad med en god vän igår. Därefter var jag bortbjuden på middag (fast vi var i vårt hus). Lyxigt och gott. Förutom en mätt mage blev det massor av diskussioner. Både allvarliga och de som var fyllda av glada skratt.

Idag har jag bara tagit några små promenader och nu väntar jag på att sonens bästa vänner och deras mammor ska dyka upp. Middag ute står på programmet igen. Fattar ni vad bra jag har det?!!

Jag gillar verkligen sommar och myggdörr i sovrummet. Känslan av att höra världen vakna där utanför utan att behöva kliva upp.

Tidigt, tidigt i morse vaknade jag av att solen flyttat in i köket igen och lyste mig rakt i ansiktet. Efter att ha klivit upp och dragit igen dörren låg jag och lyssnade på vinden. Hur den nästan smög fram, trots att den var stark och tog i.

Löven som prasslade på ett alldeles speciellt sommarvis. Osökt kom jag att tänka på somrarna jag tillbringade i min mormor och morfars stuga. Där prasslade löven hela tiden, det fanns gott om björkar och andra träd.

Ett tag när jag mitt emellan sömn och vakenhet lyssnade till suset ute fann jag mig förflyttad till havet. Det tog en stund innan jag förstod att vinden lurades med mig. Tänk så härligt med en stuga vid havet..det skulle jag gilla.

Fast jag gillar ju också att vara här där jag är just nu. Hemma i huset med vindspelet som klingar och spelar sin musik, med sommaren rakt utanför min dörr. Lastbilar och annat som ser till att saker blir gjorda (eller chaufförerna som ser till att saker blir gjorda),  en och annan förvirrad humla som flyger förbi, bussar som backar ut, någon som slänger glasflaskor borta vid återvinningen, en trimmer som arbetar och vinden, som ser till att sommaren kommer in i mitt sovrum. Sommarliv när det är som bäst!

Oj vilken blåsdag det har varit och fortfarande är idag. En dag när man kan se Nasse flyga förbi om man har tur. Otur för Nasse dock, det kan ju inte vara så kul att flyga omkring i vinden och hamna på nåt helt annat ställe än man vill vara på.

Det kan inte vara särskilt lätt att vara insekt idag heller. Undrar om flugor och myggor plötsligt hamnar flera mil bort eller om de kan flyga dit de vill trots de hårda vindarna?

På eftermiddagen skjutsade jag sonen och en av hans kompisar till stan. Dags för lan, så imorgon kväll får jag hem en trasa till son. När jag väl kom hem efter stadsturen satte jag mig ner och började precis fundera över middagsmat när mamma ringde och bjöd på kroppkakor. Mums!

Nu tänker jag njuta av den bok jag läser för tillfället, i mitt soffhörn med en mjuk filt över benen. Jag kanske till och med gör upp en eld i braskaminen.

Pelargonerna blommar med klarröda blommor!

Natten som gick blev en riktig rysare. Vilken tur att jag vaknade till slut. Jag drömde om vår resa längre fram i sommar. Allt var fixat, jag hade kollat så att bussen vi skulle åka med gick ändå fram till flygplatsen. När jag kliver av bussen drabbas jag av panik. Dels har jag tappat sonen någonstans efter vägen. Dels har vi varken pass, biljetter eller pengar med oss. I drömmen ringer jag hem till mamma och förklarar för henne var passen och allt annat vi glömt finns. Sedan kör vi emot varandra, jag från Arlanda och hon från Bredbyn....var nu bilen kom ifrån eftersom vi tydligen åkt buss..... Hur jag skulle hitta sonen som också skulle med hann jag inte få reda på innan jag vaknade med lätt stress...Det är nog i alla fall dags att ansöka om inresetillstånd så att det är gjort.

Något annat som också kan upplevas stressande är det faktum att min kropp inte riktigt vill göra samma saker som jag. En helt vanlig dag med sommarpyssel, gräsklippning och ogräsrensning, resulterade i att jag fick ont i princip överallt. Att det ska vara så har jag väldigt svårt att acceptera. Jag vill kunna göra allt jag klarat förut, i samma tempo och på samma sätt. Men se det går inte...något jag helt enkelt måste se till att ta till mig. För att ha ont är inte särskilt roligt. Det som är en aning oroande är att plötsligt började mitt friska knä göra ont igår. Jag som har varit så nöjd och glad, sen min först knäfraktur för snart sju år sedan, att höger knä har orkat med och inte krånglat alls. Må det vara tillfälligt....

Till råga på allt har jag miljoner bett på benen och runt fotlederna som kliar så jag håller på att bli tokig....

Enligt horoskopet kan jag tappa kontrollen över någonting idag så jag ska vara försiktig. Tror jag stannar i sängen. Det kanske är säkrast så.

Nu är det fixat, äntligen. Det tog lite tid men den som väntar på något gott och så vidare....Med den nya routern och med en repeater i köket kan jag plötsligt sitta ute i växthuset och surfa. Snacka om vardagslyx. Kanske onödig vardagslyx kan tyckas men så härligt. Jag ser redan nu framför mig hur jag sitter här ute i augusti med en temugg och jobbar vid datorn (när arbetet börjat igen). Tänk så lätt och bra allt kommer att bli då.

Vi kommer också att kunna spela upp musik via wifi och inte ta från vår 4G, jag kommer att kunna ligga här och lyssna på sommarpratarna varje dag. Till och med när jag spelar upp från Youtube (som är krävande enligt sonen) har jag full täckning. Alla staplar är hela.....Yeeey, vardagslyx!!!

Nu väntar jag bara på att få nätverksskrivaren installerad (fast inte i växthuset) sen ska väl all teknik vara på plats....

Ibland är det tur att man inte behöver ställa väckarklockan. I morse var jag glad över att kunna ligga kvar i sängen till dess att ögonen klarade av att hållas öppna längre än några sekunder. Det hände både det ena och det andra utanför vårt hus natten som gick nämligen. Inget allvarligt men väl ljudrikt och senare ljusrikt.

Efter att ha somnat runt midnatt vaknade jag några timmar senare med ett ryck. Jag trodde att jag hade bilar inne i sovrummet. Efter en kort stund förstod jag att det var det vanliga burn-out gänget som landat nere vid macken. När det hade gått åtskilliga minuter och detta gasande aldrig tog slut var jag tvungen att gå upp och kolla hur många de var egentligen. Då såg jag att det stod 4-5 bilar uppbackade mot bussgaraget medan en hade kört fram och drog på så röken stod tät som en dimma. Sen släppte den iväg och så tog nästa bil plats....till slut gav de sig i alla fall och körde iväg men jag hörde hur de fortsatte nere på 348:an. Man kan ju hoppas de inte råkar ut för vattenplaning med tanke på hur blanka däck de måste ha.

Nåja, till slut somnade jag i alla fall om, med tystnad utanför myggdörren. Då kom nästa gäst, eller gäster. Några högljudda fåglar parkerade på balkongräcket och sjöng så det stod härliga till. Vackert, javisst, men flera oktaver högre och mycket starkare än vanligt. Normalt störs jag inte alls av fågelsången men då sitter de oftast i träden och sjunger....inte precis utanför dörren. Orkade inte kliva upp och säga bu utan de fick fortsätta.

Så småningom flög de vidare och jag var precis på väg att somna om. Då kände jag plötsligt hur någonting lyste mig rakt i ansiktet...solen som reflekterades i köksluckorna. Jag var så övertygad, med tanke på det regnväder som rådde igår kväll, att det skulle vara mulet på morgonkvisten så jag hade inte brytt mig om att dra igen sovrumsdörren efter att ha kollat in däckmarodörerna. Bara att kliva upp och fixa det innan jag äntligen kunde somna om...då var klockan rätt mycket....inte underligt att jag var trött i morse. Det är skönt att vara ledig.

Så här ljust var det klockan tio igår kväll när regnet stod som spön i backen.