Ibland är det tur att man inte behöver ställa väckarklockan. I morse var jag glad över att kunna ligga kvar i sängen till dess att ögonen klarade av att hållas öppna längre än några sekunder. Det hände både det ena och det andra utanför vårt hus natten som gick nämligen. Inget allvarligt men väl ljudrikt och senare ljusrikt.

Efter att ha somnat runt midnatt vaknade jag några timmar senare med ett ryck. Jag trodde att jag hade bilar inne i sovrummet. Efter en kort stund förstod jag att det var det vanliga burn-out gänget som landat nere vid macken. När det hade gått åtskilliga minuter och detta gasande aldrig tog slut var jag tvungen att gå upp och kolla hur många de var egentligen. Då såg jag att det stod 4-5 bilar uppbackade mot bussgaraget medan en hade kört fram och drog på så röken stod tät som en dimma. Sen släppte den iväg och så tog nästa bil plats....till slut gav de sig i alla fall och körde iväg men jag hörde hur de fortsatte nere på 348:an. Man kan ju hoppas de inte råkar ut för vattenplaning med tanke på hur blanka däck de måste ha.

Nåja, till slut somnade jag i alla fall om, med tystnad utanför myggdörren. Då kom nästa gäst, eller gäster. Några högljudda fåglar parkerade på balkongräcket och sjöng så det stod härliga till. Vackert, javisst, men flera oktaver högre och mycket starkare än vanligt. Normalt störs jag inte alls av fågelsången men då sitter de oftast i träden och sjunger....inte precis utanför dörren. Orkade inte kliva upp och säga bu utan de fick fortsätta.

Så småningom flög de vidare och jag var precis på väg att somna om. Då kände jag plötsligt hur någonting lyste mig rakt i ansiktet...solen som reflekterades i köksluckorna. Jag var så övertygad, med tanke på det regnväder som rådde igår kväll, att det skulle vara mulet på morgonkvisten så jag hade inte brytt mig om att dra igen sovrumsdörren efter att ha kollat in däckmarodörerna. Bara att kliva upp och fixa det innan jag äntligen kunde somna om...då var klockan rätt mycket....inte underligt att jag var trött i morse. Det är skönt att vara ledig.

Så här ljust var det klockan tio igår kväll när regnet stod som spön i backen.