Morgonläge

Oj så skönt det är att slappa i soffan den här morgonen. Det var länge sen kaffemuggen smakade så gott, elden sprakade så härligt och ljusen lyste så fint. På teven tipsar kocken om helstekt kyckling med en annorlunda potatisgratäng till...snålvattnet rinner. Men tanken att laga till något liknande i detta hus en dag som denna finns inte. Mitt knä tycker att det skulle kännas alldeles för jobbigt.

Igår var det modevisning på Olympia, Klippverkstan hade frisyrshow och Första Intrycket visade kläder. En rolig kväll som vanligt, massor av snygga kläder och mannekänger som bjöd på sig själva. Själv försökte jag skrida fram på catwalken så graciöst jag kunde, det gick sådär då mitt knä inte tycker om snabba klädbyten, vändningar för att visa kläder från olika håll....de sista fyra klädbytena fick kryckorna hänga med upp på scenen. Tacksam att jag varit klok nog att ta med dem om utifall att mitt knä skulle börja bråka och nu blev det ju om utifall. Kände i alla fall att mitt leende inte var helt naturligt där på slutet då jag mest av allt ville grimasera....Men alla andra fantastiska modeller gjorde verkligen modevisningen till en succé! Jag kan tänka mig den trötthet som infinner sig hos arrangörerna en dag som denna...det arbete de lägger ner för att ordna detta är helt enkelt fantastiskt. Men jag skulle tro att de är rätt nöjda också med tanke på den uppskattning publiken och alla modeller visar. 

Själv känner jag mig också nöjd trots mitt skitknä....det jag fick visa upp var väldigt snyggt och skönt! Många plagg fick följa med hem, nu ska jag bara fundera hur stor del av lönen som ska satsas på nya kläder och hur mycket som ska lämnas åter. 

Mitt knä idag då? Jo nattens vila har gjort gott, svullnaden har gått ner och jag kan gå hyfsat utan kryckor igen. Men jag har tandvärk....fast inte i någon tand utan i knäet....lite smärtstillande på det här så är jag på banan igen....och  kanske en kaffemugg till....

Jag hade planerat för solsken idag, en långsam promenad runt byn skulle då stå på programmet. Men ute var det grått, grått och åter grått. Då struntade jag i promenaden och åkte ner med bilen till däckverkstan istället....vinterlaggarna på. Tillbaka hemma slappade jag i soffan medan tvättmaskinen jobbade, elden i braskaminen flammade och ett husköparprogram flimrade förbi på teven. 

Där och då bestämde jag mig för att det fick vara nog med latmaskandet....lite grått väder, vad spelar det för roll. Så jag begav mig till skogen för att ta granris att täcka gravarna med. Som bonus plockade jag med lite skogsmaterial att dekorera krukan på bron med. 

Där ute i skogen på det ojämna underlaget blev jag nästan förskräckt över hur bräckligt mitt knä plötsligt är. Att gå på ett underlag som inte är slätt visade sig vara näst intill hopplöst....men sakta med lugna steg gick det, fast ont gjorde det. Men nu så är riset fixat, gravarna är redo för vintern och på bron står en kruka och säger att nu är hösten här på riktigt. 

Välkommen höst.....fast jag tycker att vi kan skippa halkan och snön ett tag till. Kan vi vara överens om det? Snälla?!

Den här söndagen började med strålande sol, en härlig morgon. Mina vänner småfåglarna flög runt och åt av alla frön som finns kvar i torkade blommor i rabatten. Emellanåt landade de på balkongräcket eller fönsterblecket och tittade in. De undrade nog vad jag tänkte ta mig för en dag som denna.  

För att vara helt ärlig....inte särskilt mycket. Men lite har jag gjort i alla fall. Jag veckovände hushållsosten i matkällaren, samlade ihop tidningar och gick till återvinningen, hälsade på mamma och drack kaffe, lagade en försvinnande god soppa, bar ut två tv-stativ till förrådet men sen dess....då har jag njutit i mitt soffhörn. Just nu kollar jag in säsong två av Daredevil, bättre sent än aldrig. När jag kommit igenom den ska jag kolla in Defenders och sen Inhumans....jag har att göra ett tag. Det kommer att räcka till för att ha skönt soffhäng flera helger. Härligt. 

Oj vilken intensiv vecka, just nu skulle jag ge ganska mycket för en arbetsvecka där saker och ting bara rullar på i lite lagom takt. Men jag ska inte klaga, jag har ju ett jobb jag trivs med om än det går lite väl snabbt ibland. Fast det verkar ju inte bara vara jag som tycker så, det är många som säger att det går fort och händer mycket. Börjar fundera om det ligger något i luften, något virus som fått fäste.

Hur som helst, veckan har varit bra. Den har bjudit på en mängd roligheter på fritiden också.  Jag fick lite hårvård, ett besök på ortopeden, en trevlig kväll med underhållning på Röda Kvarn och igår filmmaraton med goda vänner och massor av gott att äta!

Ortopedbesöket gick precis som jag ville, det blir operation. Skrotet ska bort. Förhoppningsvis snart men inte i december kom vi överens om. Eftersom jag och sonen har en resa bokad till London i mitten av december vill jag gärna kunna resa dit utan allt för stort besvär. Hur som helst, hälsodeklarationen är ifylld, prover och EKG är tagna så nu är det bara att vänta.

Något jag väntar på förutom operationen är att min telefon, som just nu har fått någon slags omstartsnoja, ska uppföra sig igen så att jag kan ringa och ta emot samtal.....inser att den varit med ett tag och därför förmodligen inte klarade av den senaste systemuppdateringen....så just nu kan jag konstatera att jag inte är nåbar via telefon...

1984 fick jag en bok av min mamma och pappa. En bok skriven av Cordelia Edvardson, " Bränt barn söker sig till elden". Jag läste den under min tid på lärarhöskolan, jag kommer ihåg att jag valde den till någon skoluppgift vi hade.

Jag fängslades av boken då och lyckades förmedla den känslan till mina klasskamrater, i alla fall en av dem som bad att få låna boken. Något jag utan problem gick med på då jag vill ge fler samma läsupplevelse som jag fått...men boken hittade inte hem till mig igen så jag har inte kunnat plocka fram den ur bokhyllan för att läsa om den. Jag hoppas dock att den är vältummad och välläst där den står nu och att den har varit till glädje för många.

Genom åren har jag ofta tänkt på boken och känt att jag velat läsa den igen men har inte kunnat komma på vad den hette. Det enda jag minns var att bränt barn på något sätt var inblandat. Men så plötsligt dök titeln upp i mitt medvetande och i nästan samma stund reserverade jag den på biblioteket och nu har jag äntligen läst den igen.

Det är en självbiografisk bok som träffar rätt i magen med en käftsmäll (fast en käftsmäll träffar kanske inte i magen men så känns det). Som läsare tas man med på en resa fylld av vrede och ångest. Boken är skriven utan någon som helst form av sentimentalitet och växlar mellan hennes barndom i staden där hon bodde, lägret i Auschwitz och hennes relation till mamman. Känslan av författarens besatthet av både det förflutna och av att ha överlevt är väldigt stark. Det är svårt att förklara hur den påverkar mig men jag slår nästan knut på mig själv i mina försök att förstå allt Cordelia plockar fram ur minnesbanken....

Har du inte läst den här boken, gör det, dagens bästa boktips!

Söndag morgon, eller nu har det faktiskt hunnit bli förmiddag. I braskaminen knastrar det av efterdröjande glöd, ljusen flämtar i ljuslyktorna, på avstånd hör jag tvättmaskinens trumma snurra runt, på teven pratar de om organdonationer och jag ligger här och funderar på vad jag ska fylla den här dagen med.

Ja tvätt förstås, men sen? Lusten till några stordåd finns inte. Men jag har böcker att läsa, filmer att se och tår att vifta på....problemet löst!

Vid tevesoffan!

Närbild på planteringen jag fixade till igår.

Maria Möller tackar för sig i sällskap av sina musiker.
En härlig upplevelse med både humor, allvar och härlig musik. Snacka om att den kvinnan kan sjunga!

Min önskan att sova länge idag gick om intet, istället vaknade jag tidigt medan det fortfarande var mörkt ute. Då var det inte helt fel att krypa ner i soffan, tända ljus och njuta av en mugg kaffe. I den tidiga morgontimmen låg jag sen och tänkte på veckan som gått.

En intensiv vecka med många intryck som avslutades med ett "rivstopp"....motsatsen till rivstart...alltså om en vecka eller något börjar intensivt så rivstartar det ju men när arbetsveckan avslutas i överljudshastighet, vad kallas det då? Jag tycker att rivstopp fungerar....

I helgen har jag ett mål att uppnå, jag ska ta skräp till återvinningen. Något jag borde ha gjort för flera veckor sen...återvinningslådorna är redan fulla och extrakassarna står på rad ute på balkongen så det är en angelägen uppgift. 

Förutom skoljuridiken som fyllt veckan har tankarna på allt som händer i världen snurrat runt. Många döda och skadade i Las Vegas, stor oro i Spanien efter folkomröstningen i Katalonien, nya vinklar när det gäller Kim Wall och idag på morgonen den förfärande nyheten att ett barn befarats ha brunnit inne i en villabrand. 

Då känns det lite futtigt när jag hamnar i en artikel där en kvinna förfasar sig över att hon fick lov att bo några extranätter på hotell efter semestern då det plan hon skulle åkt hem med hade tekniska fel så de var tvungna att fixa det först innan de vågade låta det lyfta. Eftersom hon inte tyckte att det var okej undrar jag vad som skulle gjorts istället....Flugit med ett plan med tekniskt fel? Istället för att få bo på hotell, stanna på flygplatsen? Chartertrafiken har ju inte direkt en mängd extraplan att sätta in.....Jag förstår att det blir besvärligt och kan ställa till det med jobb och annat, jag gillar inte heller förseningar måste jag erkänna men jag tror inte att jag skulle höra av mig till kvällstidningar och tala om att det är det värsta som hänt mig....hoppas verkligen inte det. 

Nu har i alla fall den mörka morgonen blivit en ljus morgon, eller förmiddag för att vara exakt. Solen bryter igenom molnen och ger löften om en fin dag. Jag hoppas det håller i sig, känner att jag skulle må bra av lite solljus. 

Ja men då så, dags att kliva upp ur soffan och få fart på det som ska göras medan björklöven glittrar i solstrålarna....

När jag drog upp rullgardinen i morse och med trötta ögon tittade ut och konstaterade att det regnade kände jag mig väldigt nöjd. Inte nöjd över regnet men med mig själv. Igår lyckades jag äntligen lyfta in utemöblerna en av de sällsynta torra dagarna den senaste tiden. Nu är altanen tom och mina höstbestyr närmar sig slutet. 

Det är inte så mycket kvar att göra nu, hallonriset ska beskäras och helst borde högarna med äpplen som ligger på gräsmattan plockas upp. Hallonriset kan jag fixa själv men äpplena får nog ligga kvar, det kommer inte mitt knä att fixa. 

Det värsta som händer är väl att det blir lite ruttet och äckligt....kan ju bli sjuka också förstås men med tanke på att båda mina äppelträd är dåliga och ska tas bort tänker jag att det inte spelar nån roll. Sen att det stör mig rent estetiskt är en världslig sak som Karlsson på taket skulle ha sagt....

Rabatterna skulle förstås må bra av en sista ogräsrensning men en sak man kan vara säker på när det gäller ogräs är att det finns kvar....så den möjligheten kommer igen och igen och igen. 

Idag passar i alla fall ruskvädret bra, jag är lite trött efter att ha roat mig med goda vänner igår så braskaminen, tända ljus, en god bok och lite slötittande på teven känns alldeles lagom ansträngande. 

Nu är det tomt på altanen. 

På väg ut på roligheter.