När jag drog upp rullgardinen i morse och med trötta ögon tittade ut och konstaterade att det regnade kände jag mig väldigt nöjd. Inte nöjd över regnet men med mig själv. Igår lyckades jag äntligen lyfta in utemöblerna en av de sällsynta torra dagarna den senaste tiden. Nu är altanen tom och mina höstbestyr närmar sig slutet. 

Det är inte så mycket kvar att göra nu, hallonriset ska beskäras och helst borde högarna med äpplen som ligger på gräsmattan plockas upp. Hallonriset kan jag fixa själv men äpplena får nog ligga kvar, det kommer inte mitt knä att fixa. 

Det värsta som händer är väl att det blir lite ruttet och äckligt....kan ju bli sjuka också förstås men med tanke på att båda mina äppelträd är dåliga och ska tas bort tänker jag att det inte spelar nån roll. Sen att det stör mig rent estetiskt är en världslig sak som Karlsson på taket skulle ha sagt....

Rabatterna skulle förstås må bra av en sista ogräsrensning men en sak man kan vara säker på när det gäller ogräs är att det finns kvar....så den möjligheten kommer igen och igen och igen. 

Idag passar i alla fall ruskvädret bra, jag är lite trött efter att ha roat mig med goda vänner igår så braskaminen, tända ljus, en god bok och lite slötittande på teven känns alldeles lagom ansträngande. 

Nu är det tomt på altanen. 

På väg ut på roligheter.