Alltså, åh, vad jag tycker om det väder vi har nu. Varmt och skönt, klockan är åtta på kvällen och det är fortfarande drygt tjugo grader varmt. Alldeles underbart! Inte en brodd i sikte utan enbart sandaler och bara sommarben. Visserligen lite bleka ännu, i alla fall mina, men oj vad de gillar att slippa täckas av långbyxor utan istället får njuta av sol och vind.....och myggor.....

Just nu gör det varma vädret att jag längtar extra mycket efter sommarledigt. Det lär jag inte vara den enda som gör. För även om det fina vädret gör att det går att vara ute länge på kvällarna, så drömmer jag om soliga mornar liggande i hängmattan ute i växthuset. Att få ligga där och veta att inget speciellt står på programmet...men dit är det ett tag.

Den här veckan är synnerligen hektisk, på fredag börjar min tentavecka, så fram till dess ska jag försöka hinna med två veckors arbete på fyra dagar....undrar just hur de som bestämt placeringen av tentan tänkte....de kan ju inte ha den minsta lilla aning om hur hektiskt det är i skolans värld den här tiden på året.

Hur som helst, jag jobbar på men kommer ihåg att stanna till och dofta på syrenerna som jag går förbi ibland.

Sommarsallad till middag!

Hjälp vad tiden springer iväg. Plötsligt är det mer än tio dagar sen jag skrev sist...det betyder förstås att jag har haft fullt upp, lite väl mycket för att jag ska känna mig helt nöjd. Men trots det har det hänt mycket roliga saker sen mitt senaste inlägg. Umgåtts med vänner, haft trevligt med mina arbetskamrater här hemma hos mig, tränat och framförallt har jag njutit av det allt igenom underbara vädret.

Igår kväll bjöd jag min snälle gräsklippargranne på middag (gräsklippargranne kallar jag honom eftersom han under intensiva arbetsperioder för mig alltid klipper min gräsmatta så att jag slipper). En härlig lördag med fantastiskt väder som gjorde att maten kunde avnjutas på altanen och senare på kvällen när det blev lite svalare passade det utmärkt med dessert i växthuset.

Idag har mamma och jag morsdagsfikat tillsammans, sen hade jag sån tur att hon bjöd på middag....lyxigt värre!

Nu slappar jag lite efter att ha ryckt några ogräs....sen ska det tränas..

Jag fick en fin blomma när mina skolor hälsade på. 

Om jag blundar och lyssnar till alla ljud utomhus flyttas jag nästan femtio år tillbaka i tiden. Vindspelet som sjunger, löven som rasslar i vinden gör att mina tankar hamnar hos min mormor och morfar och den sommarstuga de hade. Där björkarna stod tätt runt stugan och löven rasslade i vinden mest varje dag. Ljuden som tog vägen in genom kökets myggfönster när jag låg på madrassen i storrummet och skulle sova.

Jag kan fortfarande komma ihåg hur gruset knastrade när jag skuttade fram på alla grusgångar som vindlade hit och dit över tomten mellan de olika sovstugorna, gungorna som hängde mellan björkarna och lockade till lek. Äventyret lockade överallt och fantasin hjälpte till att göra varje dag till något speciellt.

Där i stugan vid sjön tillbringade jag alla sommardagar när jag var barn. Mina minnen därifrån är så ljusa och fina....det enda jag inte tyckte om var när jag skulle gå till grannen och hämta mjölk....stora mörka skogen låg ju alldeles nära. På väg till mjölken kunde jag springa så då gick det fort....det var värre på hemvägen, då var att springa inte att tänka på för då hade all mjölk skvimpat ut.

Men min mormors goda mat, fiske med morfar, bad, egna båtfärder med flytväst efter stranden, liggande i hängmattan med en bok, getabocken Petter som rymde och åt upp mormors planterade blommor, samma bock som var livrädd för åska. Allt detta vägde upp det faktum att jag fick gå förbi mörka skogen med mjölkhämtaren då och då.

Minnena från somrarna i stugan är många och det är fint att kunna sluta ögonen och lyssna till vinden som susar utanför myggdörren och plocka fram dem. Plötsligt känner jag mig väldigt nära mina morföräldrar fastän de fattas mig här nere på jorden. De hälsar nog på med vinden, jag tror det är morfar som rufsar till mitt hår.

Plötsligt kom den åter, läslusten. Den som följt mig sen jag lärde mig läsa, en följeslagare som ger glädje, skänker välbefinnande. Ibland blir jag ledsen eller till och med rädd när den kommer men framför allt ger den upplevelser. Den låter mig resa in i en värld full av färg och fantasi.

Faktiskt är den precis som mina bästa vänner. Även om det ibland tar lång tid mellan gångerna vi hörs och ses finns de alltid där, i vått och torrt, i glädje och sorg, med- och motgång. Likadant är det med läslusten. En riktigt trogen vän!

Numera har jag perioder när jag inte klarar av att läsa något bara för mitt eget höga nöjes skull, det är ofta under perioder när det är intensivt på och omkring jobbet. Därför måste jag säga att jag blev så förvånad i torsdags när den knackade på och ville göra mig sällskap igen. Förvånad men lycklig. Att jag kunde fly in i böckernas värld gjorde att jobbet inte pockade på lika påtagligt under de lediga dagarna.

Av den anledningen bjuder jag på två lästips så här i mitten av maj. Den första boken lånade jag av en god vän i höstas för att läsa under hösten...vilket inte inträffade men nu är den läst som sagt. Den heter "De fyra yttersta tingen" och är skriven av Andrew Taylor. Första delen i en trilogi, en psykologiskt spännande bok där man får följa familjen Appleyard som lever ett relativt skyddat medelklassliv i London. Plötsligt en dag försvinner dottern Lucy, spåren slutar hos dagmamman. I boken får man följa familjens förtvivlan, kidnapparna samt lilla Lucy. En riktig bladvändare som lämnade i alla fall mig med en stor fråga i slutet av boken. Varför?

Mitt andra lästips lånade jag på biblioteket. Den heter "Gröna fingrar sökes" och är skriven av Annika Estassy. En riktig feelgoodroman. Även om en av huvudpersonerna, Leyla, lever med en misshandlande make är berättelsen om henne och Agnes, som hyr ut sin koloniträdgård gratis mot att hyresgästen sköter om den, en varm och kärleksfull roman. Dit kommer Leyla och hennes son Hugo när de flyr ett hem som allt mer präglas av vredesutbrott och misshandel. 

Det är en hoppingivande berättelse om vänskap mellan generationer, trädgårdens läkande kraft och förmågan att våga ta steget från en dysfunktionell tillvaro till något bättre. Även den en riktig bladvändare! 

Jag brukar titta in på "den här dagen" på facebook lite då och då för att se vad jag sysslat med under tidigare år. Konstaterar att de allra flesta av mina inlägg på ett eller annat sätt handlat om ju-jutsu....träningar, graderingar, tävlingar, träningar....allt i en evig loop....under många år.

Faktum är att jag saknar det livet en del, inte för att jag var aktiv på mattan men att finnas med under träningar och alla tävlingsförberedelser har betytt mycket för mig. Framför allt alla vänner jag har fått genom att sitta bredvid mattan och titta, det har varit det bästa av allt. Tack och lov finns de kvar, även om jag inte träffar dem särskilt ofta numera, men ibland händer det.

Jag får hoppas på sommaren när sonen kommer hem ett tag igen, förhoppningsvis drar han på sig sin gi då och kastar iväg lite på mattan...

Visst är det väl lyckosamt att det under den här helgen när det finns möjlighet för rätt många att vara lediga så skiner solen och vädret är underbart. När jag kommer ut i växthuset på morgonen för att öppna dörrarna slår sommardofterna emot mig. Doften av jord, växter och såpa.

Inte bara dofterna påminner om att det är vår på väg mot sommar. Fåglarna kvittrar extra glatt, motorcyklarna svänger in på macken för att fylla tankarna, barnen cyklar förbi i flygande fart så gruset yr. Igår hörde jag till och med den första gräsklipparen, själv plockade jag sten och krattade grus i slänten mot vägen så hela jag blev gråvit. En och annan motorsåg hörs, just idag utanför mitt hus då döda träd och risiga buskar tas bort.

I onsdags kväll målade jag mina nya och nygamla myggdörrar, nu ska väl inga myggor kunna smita in i huset. I alla fall inte balkongvägen.

Mitt eget lilla paradis.

Nykrattat!

Målning pågår.

Idag kom dörren på plats.

Här gallras det.

Tänk, det är redan den sjätte maj och ute lyser solen, det är varmt i luften och vindarna är inte isande kalla som kom de från nordpolen. Istället är det rätt så ljumma vindar som friskar i. För friskar i gör de, det knakar i växthuset där jag sitter och filosoferar över livet men framförallt över helgen som gått. Mot rutorna studsar flugorna omkring i sina försök att komma ut, jag kan ju tycka att de borde hållit sig kvar ute från första början då hade de inte haft det så jobbigt nu...men vad vet jag hur flugorna tänker.

Helgen har gått snabbt i alla fall, ett riktigt racertempo. Fredag kväll var det modevisning på Olympia, där Första Intrycket visade kläder. För mig och de andra som hade fått förtroendet att bära de snygga plaggen blev det ett riktigt motionspass, hur skönt var det inte att hoppa in i duschen när jag kom hem igen, trött i både kropp men framförallt fötter.

Att det var ett motionspass och ingen lugn söndagspromenad kändes tydligt när jag klev ur sängen på lördag morgon, sträv i kroppen som håret på en tax, en strävhårig sån vill säga. Det krävdes några promenader för att reka igång kroppen. Härligt väder ute gjorde att jag tittade på allt som skulle behöva göras men tröttheten bestämde att det fick bli en dag till vila, förutom allt promenerande då förstås.

Annat blev det idag, jag skuttade ur sängen i morse...oops...där hittade jag på....jag släpade mig ur sängen i morse och bryggde mitt morgonkaffe. Medan kaffet i djupa kluckar rann ner i strupen kom energin för att göra saker. Så här har det hänt grejor idag vill jag lova. Ett antal maskiner har tvättats, möblerna ute på altanen har tvättats av, vintermattan på bron byttes ut, växthuset har städats och som avslutning såpaskurats. Pelargonerna har kommit hem från vinterförvaringen hos mamma och blev nog glada över att få ny jord runt rötterna. Sist men inte minst rengjorde jag grillen efter vintern så nu är den redo för en sommar som kan bjuda på mycket matlagning utomhus.

Fast sen tog orken slut....ingen lust att göra något mer överhuvudtaget. Fixade några smördegsinbakade korvar som passade bra att äta efter duschen. Det är därför jag kan sitta här ute nu och lyssna på flugorna, bilarna som kör förbi, vindens sus, flaggstångslinans rytmiska slag och alla kvittrande fåglar.

Fast jag har en stor snöhög kvar på tomten känns det nästan som om sommaren är här...nåja lite tidigt men våren är i alla fall här på riktigt, hurra!

Några av alla byten under modevisningen i fredags. 

Jag får ångest när jag tittar på allt grus och alla stenar som ligger på gräsmattan efter vinterns snö...

Ett mindre berg finns kvar på baksidan av huset....lär vara kvar ett tag till. 

Dags att plantera om pelargonerna. 

Vårfint i växthuset. 

Och naturligtvis fick Barpappa och hans familj flytta ut igen, fast de ser rätt härjade ut om jag ska vara ärlig.
Tro vad de haft för sig i vinter. 

Smördegsinbakade korvar till middag med ketchnap eller senchup eller vad man ska kalla det.