En underbar känsla spred sig i kroppen i morse när jag vaknade och kunde konstatera att det var lördag. I samma stund jag insåg att det inte var en vanlig arbetsdag blev kropp och knopp tunga och trötta. Mer än vanligt faktiskt, det har varit en synnerligen intensiv vecka som slutade i maxhastighet. Jag hann inte riktigt helgbromsa i tid, det är nog därför jag är extra trött nu.

Vilken tur då att jag gjorde ett klokt val igår: Fast jag kände mig slut efter veckan klippte jag gräsmattan. En långhårig rufsig matta fick snygga ränder och jag fick lagom mycket vardagsmotion. Därför kan jag unna mig själv en helg med vila, vift på tårna, någon liten lugn promenad, äta lite mat och kolla film och serier om jag känner för det.

När jag ligger i mitt underbara trygga soffhörn och lyssnar till eldens sprakande vandrar tankarna iväg. Då kommer rädslan smygande. Lyssnade på Henrik Arnstad som pratade om demokrati utifrån den bok han skrivit, "Hatade demokrati", hur vi glömt att vara rädda om demokratin och att vi i samma stund som vi börjat ta den för givet påbörjade nedmonteringen av densamma.

Då tänker jag på det stundande valet där flygblad som landar i postlådan med uppmaningen att det är dags att åka hem gör mig illamående, där ett parti som inte bygger på demokratiska värderingar ligger bra till i alla opinionsmätningar. Plötsligt kommer jag på mig själv att titta på människor jag möter i vardagen och fundera om det är personer som kommer att hjälpa till att rösta bort demokratin.

För mig är det helt omöjligt att förstå hur man i vårt upplysta samhälle väljer partier med icke demokratiska värderingar. Det läskigaste av allt är att verkliga argument, äkta statistik inte biter på anhängarna till ickedemokrati. Undrar hur många som läst deras partiprogram och faktiskt tagit till sig vad det står. Snälla, snälla, vakna upp innan det är för sent!!

Solen skiner utomhus men jag känner mig riktigt, riktigt mörkrädd, mitt på dagen.

Mångfald!!