När hela världen är upp och ner, invanda mönster behöver förändras då gäller det att hitta tryggheten i det lilla och inte låta rädslan för hotet som plötsligt började växa sig riktigt stort ta över.

Det lilla, det vanliga. Gå promenader, gå en match mot tvättamöban, läsa, se teve, laga mat och allt annat som är vant och tryggt.

En sak som ger mig trygghet är minnet av min mormor när hon lagade mat i sitt kök. Hon rörde sig så vant, visste precis var hon hade allt, trots att hon inte kunde se. Den bilden står verkligen för det vanliga, trygga. Jag kommer ihåg hur hon gick mellan diskbänk, skafferi, kylskåp och spis medan hon trollade fram allt gott. En av de godaste rätter jag minns, förutom morotspudding förstås, är makaronivälling. Ja, för den oinvigde låter det konstigt, jag vet. Men jag lovar det är en av de godaste saker man kan äta. Comfort food när den är som bäst.

När det gäller annan god mat pratar kockarna på teven om att det är dags att ge sig ut i naturen för att plocka ramslök och andra godsaker som börjar gro nu när det är vår. Nja, jag vet inte om det växer så mycket här uppe hos oss ännu. Det enda som faktiskt växer är högarna med grus när snön drar sig tillbaka. Fast grushögarna växer inte bara utomhus, de har en benägenhet att växa även inomhus. Så inte blev någon promenad där jag plockade nån ramslök, nej det enda jag plockar idag är tvätt och makaroner jag tappade på golvet.....gruset får ligga så länge...

Nu tänker jag återgå till mitt trygga lilla soffhörn och se några avsnitt av Arrow. Sköt om er där ute, ta hand om er själva och varandra. Fortsätt hålla huvudet iskallt, hjärtat varmt och kom ihåg att tvätta händerna!

Vilken tur att det går att välja vilket håll blicken ska riktas. Framförallt nu när solens strålar obarmhärtigt avslöjar varenda dammkorn inomhus. Mina golv formligen skriker efter en dammsugare medan jag hellre skriker efter solen, ta promenader och vara utomhus. 

Då är det tur att det går att välja var blicken ska fästas. Jag väljer att titta på vackra blommor, inne och ute, långa promenader då jag kan njuta av hur vacker naturen är när solen lyser upp. 

Nu har jag inte enbart roat mig med att låtsas som att ett damm- och skräpfyllt golv inte existerar (om än det är högst påtagligt då jag behöver skrapa fötterna när det är dags att lägga sig i sängen på kvällen). Nej jag har faktiskt låtit blicken vila på både den rena och smutsiga tvätten. Det resulterade i att jag både har tvättat och strukit kläder. Faktiskt trodde mitt aktivitetsarmband att jag hade simmat en kvart i morse...hur man nu kan simma vid strykbrädan? Men jag kan tydligen.

Nu tänker jag välja att låta blicken vila i en god bok, frågan är bara om jag väljer fantasy eller deckare idag? En svår nöt att knäcka, tyvärr kommer jag inte att hinna båda då den ena är berikad med någonstans runt 700 sidor. Fast först ska jag se om blicken kan hitta min kaffebryggare...kaffe skulle sitta som en smäck. 

Ett lämpligt objekt att fästa blicken vid. 

Att titta ner på mitt inte längre så svarta köksgolv är ingen höjdare..

Ute lyser blommorna jag planterade upp fint. Dit går det bra att titta. 

Att titta på en vintoddy är inte helt fel det heller, tyvärr tog den slut redan fredag kväll...

Redan söndag och om gårdagen bjöd på en strålande vårvinterdag är det mer soffliggarläge idag. Inte mig emot, det är ju mitt normala söndagsläge.

Den här helgen började härligt med att jag blev bjuden på sushimiddag hos en god vän. Vilken rolig kväll det blev, jag skrattade så att jag fick träningsvärk i magen och ont i käkarna. Så underbart. 

Igår efter att ha tagit en promenad på förmiddagen skulle jag handla hem en burk ravioli då jag inte hade ork eller lust att laga nån mat. Döm om min förvåning när jag insåg att hamstringsgalenskapen kommit till Bredbyn. Hyllorna där konserver brukar stå gapade skrämmande tomma. Nu klarade jag mig utan ravioli, jag köpte med en påse pommes hem istället....det gick också bra att äta.

Men jag kan inte låta bli att fundera över vad det är som händer. Såvitt jag kan sluta mig till, efter att ha lyssnat till nyheterna och de råd myndigheterna ger, råder ingen livsmedelsbrist. Att ha ett litet lager för att klara de 72 timmar myndigheterna rekommenderar har nog de flesta av oss utan att rensa hyllorna i affärerna. 

Det gör ju istället att de som verkligen behöver handla mat blir utan. Till exempel alla studenter och andra som inte riktigt har de förvaringsmöjligheter eller den ekonomi ett större hushåll har. Så när hyllorna gapar tomma finns ingen pasta för dem att köpa hem. 

Självklart ska vi lyssna till myndigheternas råd och följa de rekommendationer de ger, tvätta händerna noga och stanna hemma så snart vi känner oss lite krassliga. Nu är det viktigare än någonsin att vi hjälper varandra, plockar fram våra mest omtänksamma sidor och visar hänsyn. Det gör vi inte genom att enbart se om vårt eget hus utan det är tillsammans vi kommer att ta oss igenom detta!

Att världen står inför en situation som inte liknar något annat vi har varit med om, i alla fall inte under min livstid, råder det ingen som helst tvekan om. Just därför tänker jag att det är viktigt att lyssna på experterna (då menar jag inte de självutnämnda) och vara sansade tillsammans. 

Efter några dagar med härligt vinterväder, den typen av väder som gör att till och med jag gillar vintern, är det nu mer normalt väder igen. Med snö och blåst. Snön tung av vatten så det känns inte långt borta att det börjar regna. Jag känner instinktivt att det snart är dags att ta till lite voodoo, nu när sportlovet varit.

Sonen är på väg hem från USA där han träffat några av sina vänner från åren i Norge. Han ser ut att ha haft en underbar resa, själv känner jag mig bara lite avundsjuk. Det får man vara, så länge det inte blir till missunnsamhet.

Igår fyllde han 21 år min fine, empatiske son...lyssna på det...21 år! Ett rejält grattis på messenger kunde jag ge honom, fira honom på riktigt får jag göra vid ett senare tillfälle! Men firad det ska han bli, ett 21-faldigt firande.

Idag ska jag förbereda lite jobb för veckan som kommer, laga till en fiskgryta med indiska smaker men framförallt ska jag slappa, krypa in under värmefilten i mitt soffhörn, läsa och se några avsnitt av Arrow!

Idag är det bäddat för Vasalopp, på många sätt. Här hemma hos mig innebär det eld i braskaminen, tända ljus, äggmacka och kaffe. Ja, placering i soffhörnet under värmefilten också förstås, det är en förutsättning.

Njuter av värmen och känner mig djupt imponerad av alla som sliter i spåren. Framförallt är det motionärerna som imponerar. Tänk vad många av dem som kommer att få det jobbigt idag, det ymniga snöfallet underlättar ju inte direkt. Nog är det lite retfullt ändå. Avsaknad av snö har gjort att det varit tuffa förberedelser för att överhuvudtaget få till spår så att loppet skulle gå att genomföra. Nu, den enda dag det helst inte ska snöa, vräker det ner.

Infektionen som haft min kropp i ett fast grepp sen i mitten på januari har äntligen gett med sig.  Sakta känner jag hur orken kommer tillbaka, men nog var det lite trist att det blev så långdraget. Fast det finns fördelar med att det inte var helt enkelt att konstatera vad det var för fel på mig. Det togs då massor av olika prover så nu vet jag att resten av mig är i tipptopp-form! Igår blev jag ändå lite orolig då det kändes som att en förkylning fick grepp om mig, så dumt. Men mammas vintoddy och en stunds sömn mitt på dagen gjorde susen. Idag är den puts väck!

Helgen har jag ändå ägnat mest till vila....idag ska jag dock gå en match mot tvättamöban. Tror att jag kommer att gå segrande ur den striden idag, känner mig hoppfull då den inte växt så mycket i storlek under veckan som gått.

Det var många vackra morgonpromenader på väg till jobbet under veckan som gick.