Idag är det bäddat för Vasalopp, på många sätt. Här hemma hos mig innebär det eld i braskaminen, tända ljus, äggmacka och kaffe. Ja, placering i soffhörnet under värmefilten också förstås, det är en förutsättning.

Njuter av värmen och känner mig djupt imponerad av alla som sliter i spåren. Framförallt är det motionärerna som imponerar. Tänk vad många av dem som kommer att få det jobbigt idag, det ymniga snöfallet underlättar ju inte direkt. Nog är det lite retfullt ändå. Avsaknad av snö har gjort att det varit tuffa förberedelser för att överhuvudtaget få till spår så att loppet skulle gå att genomföra. Nu, den enda dag det helst inte ska snöa, vräker det ner.

Infektionen som haft min kropp i ett fast grepp sen i mitten på januari har äntligen gett med sig.  Sakta känner jag hur orken kommer tillbaka, men nog var det lite trist att det blev så långdraget. Fast det finns fördelar med att det inte var helt enkelt att konstatera vad det var för fel på mig. Det togs då massor av olika prover så nu vet jag att resten av mig är i tipptopp-form! Igår blev jag ändå lite orolig då det kändes som att en förkylning fick grepp om mig, så dumt. Men mammas vintoddy och en stunds sömn mitt på dagen gjorde susen. Idag är den puts väck!

Helgen har jag ändå ägnat mest till vila....idag ska jag dock gå en match mot tvättamöban. Tror att jag kommer att gå segrande ur den striden idag, känner mig hoppfull då den inte växt så mycket i storlek under veckan som gått.

Det var många vackra morgonpromenader på väg till jobbet under veckan som gick.