När hela världen är upp och ner, invanda mönster behöver förändras då gäller det att hitta tryggheten i det lilla och inte låta rädslan för hotet som plötsligt började växa sig riktigt stort ta över.

Det lilla, det vanliga. Gå promenader, gå en match mot tvättamöban, läsa, se teve, laga mat och allt annat som är vant och tryggt.

En sak som ger mig trygghet är minnet av min mormor när hon lagade mat i sitt kök. Hon rörde sig så vant, visste precis var hon hade allt, trots att hon inte kunde se. Den bilden står verkligen för det vanliga, trygga. Jag kommer ihåg hur hon gick mellan diskbänk, skafferi, kylskåp och spis medan hon trollade fram allt gott. En av de godaste rätter jag minns, förutom morotspudding förstås, är makaronivälling. Ja, för den oinvigde låter det konstigt, jag vet. Men jag lovar det är en av de godaste saker man kan äta. Comfort food när den är som bäst.

När det gäller annan god mat pratar kockarna på teven om att det är dags att ge sig ut i naturen för att plocka ramslök och andra godsaker som börjar gro nu när det är vår. Nja, jag vet inte om det växer så mycket här uppe hos oss ännu. Det enda som faktiskt växer är högarna med grus när snön drar sig tillbaka. Fast grushögarna växer inte bara utomhus, de har en benägenhet att växa även inomhus. Så inte blev någon promenad där jag plockade nån ramslök, nej det enda jag plockar idag är tvätt och makaroner jag tappade på golvet.....gruset får ligga så länge...

Nu tänker jag återgå till mitt trygga lilla soffhörn och se några avsnitt av Arrow. Sköt om er där ute, ta hand om er själva och varandra. Fortsätt hålla huvudet iskallt, hjärtat varmt och kom ihåg att tvätta händerna!