Som traditionen bjuder följs Vasaloppets start med en mugg kaffe, räkmacka och tända ljus framför teven. Så djupt imponerad av alla som står längre bak i leden. Jag hejar på alla, men mest av allt på dem. 

Det står fullkomligt klart efter veckans händelser i Ovala rummet, att det vi sett som en av världens mäktigaste demokratier, allt mindre framstår som en demokrati. Det som utspelade sig framför tevekamerorna var mobbning på högsta nivå. Faktum är att det nästan kändes som att det var planerat.

Mina vänner som bor i USA är förtvivlade, men vad hjälper det, dessa två är framröstade att sitta i fyra år. Hittills har det gått ungefär två månader och det de redan hunnit ställa till med saknar motstycke. Och då har jag inte ens nämnt Musks framfart. 

Det enda som känns positivt när det gäller detta är att Vermont stod upp mot Vance och bjöd på allt annat än ett varmt välkomnande när han tänkt sig en skidsemester med familjen. Det förekommer protester mot Trump också på andra håll i landet. Att teslaaktien störtdyker känns ju också fint men det oroar ändå. Vad kan dessa makthungriga gubbar ta sig till när allt inte går som de vill?

Åter till Vasaloppet, dramatik på annat, varmare och mjukare sätt. Hejar på och låtsas att risken för blöta spår är det största hotet i världen just nu. 

Som traditionen bjuder, räkmacka med en stor kopp kaffe!