Woho, plötsligt fungerar det med Wifi på mobilen igen. Hoppas det håller i sig....vi är i alla fall i Hue nu. Vi flög hit idag. Vi bor på ett fint hotell med en härlig pool. Tyvärr hinner vi inte bada i den. Vi checkar ut redan klockan nio imorgon. Då ska vi åka och titta på den gamla kejsarstaden. Därefter till Hoi an och en resort där vi ska tillbringa några dagar. Ikväll åt vi middag på en mysig restaurang med god mat. En av rätterna var verkligen speciell. Vårrullar instuckna i en dekoration som skulle likna en påfågel. Tjusigt värre och gott som sagt. Nu är vi på hotellrummet och slappar framför CNN. Lite nyheter för första gången sen vi åkte hemifrån....hörde att de tänker balsamera Chavez.

Nu har vi ätit frukost, packat resväskorna igen och läser en stund i väntan på att vi ska åka från Saigon. Det blir lunch, sen flyg till Hue där vi ska stanna en natt. Fortfarande mycket skön värme. Just nu är det fint i de centrala delarna också. Toppen!!

Vilken kväll det blev som avslutning på den här dagen! Fantastiskt goda maträtter på båten, sen spelade musikanterna för sonen. Alla stämde upp i happy birthday, flera varv. Nästa överraskning var en makalös tårta som bars in. Det stod namn och födelsedatum på den, vackra dekorationer, dessutom ätbara. På väg hem till hotellet konstaterade han att det nog var den mest minnesvärda födelsedagen någonsin! Vilken härlig dag!!!

Vilken härlig dag detta har varit. Att färdas genom Mekongdeltat var en extraordinär upplevelse. Det är fantastiskt att se hur man tar vara på alla möjligheter vad gäller odling, försörjning och annat. Vi har sett tegelbruk, kokosnötsfabriker...(inte stora) väverier samt mycket annat. Stor motorbåt, liten motorbåt, roddbåt, cykel eller flakmoppe och apostlahästarna. Det är alla de transporter vi använt oss av idag. En god lunch på en restaurang mitt ute i deltat var pricken över i. Då åt vi bland annat friterad bananblomma, rekommenderas! Elefantöronfisk stod också på menyn. Nu vilar vi inför kvällens båttur på Saigonfloden. Då ska sonen firas, fast det vet han inte ännu!

Idag är det födelsedag!

Vi gick på en dansk pub och åt middag ikväll. Wienerschnitzel blev sonens val. Lycklig tog sonen emot den enorma köttbit som kom in....det blev bara en liten, liten bit kvar på tallriken. Därefter var det dags för nattmarknad, ännu en ny hatt införskaffades! Nu sängen, imorgon Mekongdeltat.

Nu är det kväll, klockan är snart halv sex och vi har precis kommit tillbaka till hotellet efter en heldag. Vi åkte sju i morse....väckning halv sex.....det är semester det! Cu Chi tunnlarna stod på programmet idag. Det var väldigt intressant, men hu så trångt. Sudden gick ner och kröp iväg.....jag fick rysningar bara jag tänkte tanken.....som inte gillar att sitta i bilen under automattvätten! Bilderna därifrån finns inte på mobilkameran så de kommer sen. Därefter till Cao Dai templet. En toppendag igen helt enkelt. Mycket god mat får vi dessutom. Ikväll ska vi ge oss ut och hitta någon restaurang som passar att äta på. Sonen önskar något västerländskt....Ja just det, här kommer status på min kropp: Både rygg och knä mår utmärkt så här långt i alla fall!

Äntligen på hotellrummet, supertrötta. Nu får vi vila till dess att det blir middag ikväll. Efter en tur genom Saigon åt vi en god lunch med sex olika små rätter. Tyvärr gjordes inte maten riktig rättvisa på grund av tröttheten. Hur god kommer vi inte att tycka att maten är när vi är pigga då?? Sonen är i alla fall yngst på resan....jag är näst yngst.....Men det är många trevliga människor med så det blir nog bra!

Sonen kollar in planet vi ska åka med. Dags att gå igenom till gaten! Vi hörs så småningom, ha det bra i vinterkylan!

På hotellrummet med frukost i magen. Om en halvtimme åker vi ut till Arlanda. Nu börjar det kännas som att resan faktiskt blir av! Vi laddar våra mobiler det sista vi gör så de håller laddningen ett tag i alla fall. Ute är det kallt, det känns lite kylslaget att åka ut till flygplatsen utan jackor men de är nerpackade. Dessutom är det ingen värme i dem ändå, det är bara regnkläder. Kanske att jag känner antydan till resfeber....förväntanspirr har jag i alla fall!

Njuter av att vara framme och mätt och nöjd slappa på hotellrummet. När vi kom fram hade vi inte en röd bil längre, den var vit. Saltet efter vägen var boven i dramat. Kunde knappast låta bilen vara så i tre veckor, alltså bar det iväg till en biltvätt när vi checkat in. Med en ren bil parkerad på långtidsparkeringen var det äntligen dags för middag. Sonen åt en blodig biffstek med god aptit. Själv smaskade jag i mig en Ceasarsallad. Det var gott det med. Nu kollar vi teve resten av kvällen.

Ja tack, vädret känns mycket mer lockande idag med tanke på tiden vi ska tillbringa efter E4. Att köra i några minusgrader istället för snöoväder är ett bra upplägg.

Några andra som har ett bra upplägg för sin verksamhet är arrangörerna för Vasaloppet. Vilket myller av åkare som ska iväg vid starten. Det handlar ju inte bara om spår utan det är ju så oerhört mycket runtomkring som måste fungera. De gör ett fantastiskt jobb, de allra flesta på frivillig basis.

När man fick se helikopterbilderna på åkarna strax efter starten påminde det om ett tåg med myror som har känt doften av något sött och myllrar iväg för att ha fest. Även om det är feststämning längs med spåret så är det nog mest slitigt att åka skidor så långt. Men tänk ändå vilken tur att det snöoväder vi hade hos oss idag inte har lagt sig över Dalarna idag.

Här i huset råder fortfarande ett lugn, sonen sover och jag ser Vasalopp och njuter av en sista stund i den egna sängen surfande med datorn i knäet. Om ett tag ska mobilkameran tömmas på bilder, handbagaget ska packas, sen en dusch och frukost så är vi resklara. Men än är det gott om tid, vi åker inte ännu på flera timmar.

Igår kväll kom jag på en av anledningarna till att jag gillar att packa i sista stund....då kommer ingenting onödigt med. Hela gårdagskvällen gick jag och sneglade på väskorna och tänkte och funderade. Jag undrade om jag kommit ihåg att packa allt, kanske en tröja extra, eller den där kjolen jag ratade eller behöver sonen en t-shirt till eller....tankarna tog aldrig slut. Jag kämpade med mig själv för att inte lägga i något mer.....Slutsatsen av detta är att aldrig packa tidigare än att man hinner stänga väskan och sen åka, det är bästa strategin! Å andra sidan har jag ju tid att slappa framför teven idag...men om jag skulle ta den där vita tröjan också...??

Sådärja, det var inte så farligt trots allt. Bara jag fick en början så gick det riktigt snabbt. Det enda som är kvar nu är att stoppa i de sista sakerna i handbagaget. Men de är också framplockade så det bör gå fort. Eftersom vi inte ska åka förrän mitt på dagen imorgon har vi gott om tid för det. Sonen hade i alla fall mycket enklare att bestämma sig för vad han skulle ha med sig.....han velade inte en sekund. Inser så här i efterhand att vi hade hunnit packa imorgon......Inte blev det så tungt heller, vi har 18 kilo kvar till maxvikten för våra båda väskor. 

Nu är det klart. 

En första början.

När jag gick ut för att hämta in tidningen för en stund sedan var vädret lite mer normalt för den här månaden. Det var alldeles vitt på backen igen. Det enda jag hoppas är att det under morgondagen inte blir ett tätt ymnigt snöfall som följer oss söderut efter E4. Det är alltid trevligare att vara ute efter vägarna när snön och den efterföljande snöröken håller sig på avstånd.

Men det är ett problem jag får låta bli att oroa mig över till imorgon....idag har jag andra saker att ta tag i.
Att börja fundera vad vi ska ha med oss och packa ner dem till exempel.  Jag önskar att jag hade ett trollspö att svinga och att sakerna skulle flyga ut ur garderoberna och lägga sig fint och prydligt i resväskorna, packning i bästa Harry Potter stil.

Jag vet ju att när jag väl sätter igång är det gjort på kortare tid än en timme men att komma till det där "börja steget" känns trögt. Fast sonen sover än och kommer att göra det ett tag till så jag kan med gott samvete slappa vidare. Faktiskt hinner jag om jag börjar efter lunch...eller ikväll....Den här gången har jag i alla fall lovat mig själv att inte vänta till imorgon med att packa. Bara det är ju ett framsteg.

Oj plötsligt kom jag på....vad ska vi ha för jackor på oss som funkar i Stockholm, när vi kommer till Ho Chi Minh och Hanoi??? Det har jag inte tänkt på.....tur att jag har dagen på mig.....

Ikväll tycker jag att jag har varit modig....jag satt kvar i bilen under tiden den blev tvättad. Jag är lite klaustrofobisk så att vara instängd i trånga utrymmen eller att inte kunna ta sig ut är inte min grej. Men jag använde inget borstprogram utan bara spolning så det var inte så hemskt läskigt....bara lite.....

Egentligen känns det lite bortkastat att tvätta bilen, den blir ju skitig på en gång igen. Fast nog mår lacken bra av att smutsen inte får bita sig fast hur länge som helst. Dessutom glänste den en liten stund....

Det var som det värsta regnväder.

Sonen tränade jutsu för sista gången på ett antal veckor. Nästa gång vi kommer ner till klubben är det slutet av mars. Det känns väldigt långt bort men ack så snabbt det kommer att gå. 

Nu ska jag förbereda morgondagen, sen krypa ner under täcket och sova. Grumset i bihålorna gör att jag blir extra trött. Jag började faktiskt med antibiotikan sent igår kväll när huvudet kändes lika tjockt som havregrynsgröt. Det gör att jag har blivit bättre redan till idag! 

Det började med ett krånglande knä, fortsatte med ryggskott. Nu är det dags för den tredje saken, bihåleinflammation i antågande. Efter att ha haft känningar en vecka och behandlat med nässpray utan att det blivit bättre, ringde jag till vårdcentralen idag. Hade tur och fick träffa en läkare som efter undersökning skrev ut antibiotika. Men eftersom det inte är som allra värst ännu (kan mycket väl bli det under helgen) tänker jag inte börja ta medicinen förrän det verkligen behövs. Det kan ju faktiskt gå tillbaka ännu. Har jag riktig tur blir det bättre när jag kommer till värmen, har jag otur blir det värre. Då är de bra att inte behöva uppsöka läkare det första jag gör. Det känns tryggt i alla fall. Kanske det gör att jag kommer att må bättre av bara farten....

Plötsligt kom ett blidväder utan dess like....snön tinar bort med en fart som sällan skådats. Eftersom det bara är februari tycker jag synd om alla som vill vara ute och njuta av vårvintervädret (även om det gärna får bli riktig vår för mig). Det fina sparkföret har försvunnit och det är halt och eländigt. Men det kommer säkert mer snö snart, det brukar ju göra det den här tiden på året. Hoppas att snön väntar till dess att vi är på väg bara, det känns lagom tycker jag!

Efter en härlig dag på jobbet som började med doften av böcker och sen fortsatte med jobb i klassrummet med härligt glada elever. Efter en eftermiddag med trevliga möten och gott fika kom jag hem (rätt trött) och fann att sonen dammsugit hela huset. Då var det extra skönt att komma hem.

Jag fixade middag, sen var det dags att ordna med de sista räkningarna och fixa med pengar inför resan. Eller snarare...se till att det finns pengar kvar här hemma när vi kommer tillbaka. Räkningarna ska ju betalas då också även om lönen inte blir så fet med tanke på tjänstledigheten.

Sonen är väldigt cool inför resan och det smittar av sig på mig. Inte för att jag brukar vara särskilt uppstressad innan jag ska ut och resa men ändå. Funderar lite över avsaknaden av resfeber. Förväntan och längtan har vi gott om men den där riktiga resfebern har inte infunnit sig ännu.....och det är nog tur, då går det bra att fokusera på jobbet de dagar som är kvar, tre tidiga mornar, tre dagar.
Jag hoppas bara att jag inte är så lugn så jag glömmer något viktigt som behöver förberedas. Passen är giltiga, vaccinationerna är klara, försäkringarna är kollade och våra kreditkort har giltighetstid som räcker länge än. Hotellet i Måby är betalt, kontanterna till resan växlar vi på Arlanda. Vi använder dessutom kläder som vi absolut inte vill ta med oss så det borde innebära att det som ska packas är rent. Så nog tror jag att läget är under kontroll. I alla fall det läge vi kan styra över.

Nu ska jag snart fika en kvällssemla med sonen, sen lite kvällsjobb innan det är dags för tevesoffan och så småningom sängen.

p.s det är bara en triops kvar....den lille blev middagsmat...

Glädjen var stor i klassen idag när det visade att i alla fall två ytte-pyttesmå triopser simmade i vårt akvarium. Vi gav dem mat och fyllde på med nytt vatten och ser fram emot att se dem växa till sig. Spännande att se om båda överlever eller om den ene äter upp den andre....

Efter några timmar i Norrflärke var det sen dags för mig att åka iväg på utbildning. Väl hemma skickade jag in en regnbåge i ugnen och nu har vi ätit och plockat undan så jag tänker njuta av att slappa en stund i soffan.

Min rygg är fortfarande på bättringsvägen, varje dag som den inte gör ont är en positiv dag. Nu gäller det att vara så försiktig som möjligt. Knäet är det också okej med. Lite småont bara, men det är som det brukar vara, som vanligt alltså. 

Nu är det bara fyra arbetsdagar kvar...sen så är det dags att packa.....

Efter att ha blivit snygga i håret drog vi oss ner mot stan. Medan sonen tränade passade jag på att uträtta några små ärenden, kompletteringar till resan. När det var fixat gick jag ner till lokalen och kollade in de som tränade. Då insåg jag att hungern började göra sig påmind, rätt rejält.
Kände att det inte var läge att köpa med sig färdigmat hem igen, så vad gör man då? Jo, ringer mamma. Sagt och gjort, jag ringde till mamma och bad henne laga middag åt oss. Tack och lov kunde hon tänka sig det, trots kort varsel. Eftersom hungern rev i magen när vi kom hem var det underbart att bara få sätta sig vid dukat bord, utan att behöva göra någonting själv. Dessutom fick vi dessert.....

Nu ska jag förbereda lite jobb, sen slöa resten av kvällen.

Strålande sol idag igen. Så underbart och hoppfullt det är. Åh vad jag längtar efter att kunna komma ut i naturen, åka skidor och pulsa i snö igen för att sätt mig i en driva, göra upp en eld och bara njuta. Dit är det en bit kvar men nästa vinter då.....Fast en helt vanlig promenad eller att sitta i solen framför vardagsrumsfönstret är inte fy skam det heller.

Om en stund väntar vi på att frissan ska komma hit och sätta sax och maskin i våra kalufser. Det känns skönt att få bli friserade innan vi åker. Därefter är det träning för sonen idag. Han vilade i torsdags men nu är han på gång igen.

På teven är det sprintstafetter just nu. Spännande, damerna gick vidare till finalen. Återstår att se hur det går för herrarna.