Tjoho, det är lördag. En dag som får starta med en mugg kaffe och tidningsläsning i sängen. I källaren sover två tonåringar...misstänker att det kommer att dröja länge innan de visar sig. De lär inte ha somnat särskilt tidigt.

Jag ligger och funderar på vad jag ska ta itu med idag. Lite skrivjobb, lite tvätt, lite läsning och någon promenad kanske. Tyvärr kan jag inte gå särskilt fort eller långt eftersom det skär som av knivar i mitt knä just nu. Jag undrar om det är skrotet som ännu är kvar i knäet som ställer till det eller om det är något annat?

Skulle det vara skrotet är det bara att härda ut men om det är något annat kanske det går att göra något åt det. Det är så typiskt, jag tappar ju träning när det är så här. När det gäller bygge av muskelmassa känns det som att jag står och stampar på samma ställe hela tiden.  Kanske dags att ringa till ortopeden och rådfråga?

I Afghanistan hålls val idag. Det rapporteras om oroligheter och flera bomber. För de afghanska kvinnorna är valet extra viktigt då de oroas över hur deras situation ska bli efter att de internationella styrkor som finns i landet dras tillbaka.

I tidningarna skriver de också om en jordbävning i Kina nu under lördagen. Flera hus uppges ha kollapsat och ett tiotal människor skadats. Det måste vara förfärligt att plötsligt känna hur allt börjar skaka och rasa omkring en. Tänk att vakna till det mitt i natten.

Läser också om en föreläsning som hålls och en kurs man kan gå där det ges löften att man ska slippa sina synfel enbart genom att träna ögonen på speciella sätt. Kursen kostar 3900 kronor för två dagar men då ingår ett snöre med en pärla på för att träna ögonen.....(inser att vi skulle kunna tjäna massor med pengar på det i min klass så många pärlor vi trätt på snören de senaste dagarna...)
De som håller i kursen säger att optiker och tillverkare av kontaktlinser och glasögon är i maskopi med ögonläkarna. De lurar oss medvetet och döljer den riktiga sanningen för oss (att man ska träna upp sin syn) eftersom de tjänar pengar på att vi ser dåligt.....
Jösses, undrar just hur många som går på det? Sedan finns det säkert vissa synfel som går att träna bort, jag kommer ihåg att jag fick övningar att göra när jag träffade en ögonläkare (hör och häpna) som barn. Det innebar att jag kunde lägga bort glasögonen under en period. Sedan kom andra synfel som inte är lika lätt att träna bort, om man inte går en kurs hos Leo Angart då förstås....

Nej ska jag med mitt synfel treva mig fram till kaffebryggaren för dagens andra kaffemugg!

Låt mig få skryta lite....jag konstaterar med glädje gång på gång att den klass jag har förmånen att få arbeta med måste vara den bästa som finns. Jag vet att jag har sagt det förut (varje år tror jag..) och jag misstänker att jag kommer att få anledning att säga det igen men det är verkligen så. Den positiva energi som eleverna utstrålar och delar med sig av gör att jag känner äkta glädje på jobbet. .

Idag har vi haft en sån där underbar energifylld dag som i alla fall jag kommer att leva på länge. Under en period idag lovar jag att det gick att ta på all kunskap som flög genom rummet och knackade på än här och än där. Någon som plötsligt tittar upp med ett nytt sken i ögonen, förståelsen blev glasklar. Elever som sitter tillsammans och övar mattetal. Som läser för varandra och funderar över texter. Elever som lär av och med varandra.

En liten tiomask som tittar ut ur sitt bo och övar tiokamrater med sin matte/ husse. Plötsligt vill de flesta göra maskar....så under den närmaste tiden kommer vi nog att tillverka både multiplikationsmaskar och andra maskar. (Misstänker att ett större pärlinköp kan vara på sin plats).
Det är ju tur att mattemaskarna inte äter riktig mat utan bara mattetänk.  Vi har nog med att sköta om den lilla levande larv eleverna hittade ute som vi matar med gurka och sallad från köket. Alla undrar om den också tänker förpuppas och utvecklas till en spinnare som den förra larven vi tog hand om?

Sådan var min dag, vad gör det då att mitt knä är fullständigt åt skogen eller att jag inte alltid känner att jag hinner med alla högar med saker som pockar på uppmärksamhet. En sån här dag kan man strunta i det...och det gör jag. Jag njuter av att arbeta i världens bästa klass.

Idag tog jag ett beslut som både var bra och dåligt. Det positiva med beslutet har att göra med att jag får tid hemma en helt vanlig vardag kväll. Det negativa är att jag valde bort körsången. Inget lätt beslut eftersom körsång ger så  mycket glädje och energi. Men när tiden inte räcker till här hemma finns det inte så mycket annat att välja bort......men jag hoppas att det räcker med en paus på en dryg månad.

På jobbet är allt bra, eleverna arbetar på med glad och positiv energi. Den energin smittar kan jag säga för jag är så fylld av idéer och tankar som kan utveckla undervisningen att det ibland känns som att hjärnan ska spricka....
Eftersom det är mycket som spritter runt i skallen skulle jag behöva skriva ner allt. Nu gör jag inte det vilket innebär att mycket försvinner bort någonstans...var har jag faktiskt ingen aning om. Jag tänker att det som är värt att utveckla kommer jag ihåg ändå.....förhoppningsvis.

Fast nog märks det att det är fullt där uppe nu allt....idag hörde jag en sak i huvudet som var alldeles glasklar för mig...när jag sedan sa det högt var det något helt annat som kom ut...totalt obegripligt för de som lyssnade. Men som tur var satt en kollega med fin tolkningsförmåga bredvid mig och sa det jag menade med ord som gick att förstå....Hon översatte helt enkelt obegripligt fackspråk till svenska. Det tackar jag för, plötslig förstod jag själv vad jag menade även utanför skallen.
Låter det konstigt? Det är i alla fall så det är i min hjärna nu....ett enda sammelsurium.

"När döden berättar en historia måste du lyssna". Markus Zusaks bok som utspelar sig under tiden för det andra världskriget är en berättelse i lugnt tempo som suger tag och berör. 

En fantastisk berättelse om vänskap och mod, berättare är ingen annan än Döden. 

Den handlar om den unga Liesel. När den icke läskunniga flickan stjäl sin första bok öppnas en ny värld för henne. Mardrömmarna väcker henne på natten, då sitter hennes fosterfar vid sängen och lär henne tyda tecknen i böckerna så att hon till sist kan läsa själv. Den egna bok hon till sist beslutar sig för att skriva är det som i slutändan räddar henne. 

Efter en något trevande start grep boken tag i mig så att det var omöjligt att lägga den ifrån sig innan sista sidan var färdigläst. Rekommenderas varmt!

Idag har solen gömt sig bakom molnen. Jag undrar om det är för att jag äntligen ska få tummen ur och sätta igång med skrivandet på datorn. Samma saker som hängde över mig förra helgen.....skrivjobbet hänger ännu mer nu vill jag lova. Faktiskt är det riktigt påträngande. Tänk att jag nästan alltid väntar till sista stund innan jag får tummen ur och gör det jag ska.

Igår var det Earth hour. En timme där tidzon efter tidzon släcker ner för klimatet. Många hånar manifestationen och menar att den timmen inte gör någon skillnad för klimatet vad gäller energianvändningen. Visst de har rätt, det som sparas den timmen är marginellt,  men det är ju inte det som är tanken. Genom att släcka ner en timme och delta visar vi att klimatet och energianvändandet är viktigt och att vi tänker på och att vi gör något åt det även resten av årets timmar.
Vi släckte i alla fall, tände ljus, en eld i braskaminen och hade en extra mysig timme nere i gillestugan med mycket snack.

Levande ljus och eld i kaminen.

Idag talar de om psykisk ohälsa på nyhetsmorgon, att det är många fler unga som lider än vad vi tror. De talar också om att det tyvärr varit och fortfarande är skuldbelagt för många. Det är inte alltid något man talar öppet om eftersom det av många upplevs som skamligt. En ung kille, Christian Dahlström, delar med sig av sina erfarenheter. Han har skrivit en bok som heter "Panikångest och depression". Dessutom har han en blogg där han skriver om depression.

En ung journalist från Australien delar med sig av sina reflektioner angående kramar. Han tycker att vi kramas i tid och otid och har ofta känt sig obekväm av att det ska kramas så fort man hälsar på varandra. Precis som att många känner sig obekväma när det ska kindpussas. 

Det är väl så att det som inte varit norm där man själv växt upp känns annorlunda och ibland obekvämt. 

Krama de som gillar kramar och strunta i alla andra, de tar man i hand. Om det inte är läge för en kindpuss förstås...eller två eller tre.... 

Nu har vi nyss kommit hem efter en snabbvisit till Östersund. Igår var det dags att fira en av mina goda vänner som fyller femtio på måndag. Det blev en trevlig kväll, hela tjejgänget var samlat. Vänskap som började i unga år är fortfarande stark nu när de flesta av oss närmar sig livets mitt.

Varför säger man förresten livets mitt om femtio....de flesta lever ju till någonstans mellan åttio och nittio år. Borde inte livets mitt vara fyrtiofem eller nåt egentligen?? Nåja vem bryr sig, vi träffades och hade mycket trevligt. Att vi dessutom trakterades med god mat och dryck gjorde ju inte saken sämre.

Sonen följde med även om det bara handlade om en tur fram och tillbaka. Det var jag glad för. Flera timmar i bil, oj vilka diskussioner man hinner med då. Bästa tiden.

När vi kom hem stannade vi till hos mamma och fick eftermiddagsfika i solen. Sen en snabb sväng in på affären för att köpa hem nåt snabbt att äta till middag. Nu slappar jag i soffan, läser tidningar och ser på något romantiskt dravel på teven.....

Ikväll har vi gjort något ovanligt en onsdag. Vi har varit på bio. Premiär på den nya filmen om Captain America. Jag har sagt det förut och säger det så gärna igen, jag gillar verkligen Marvels filmer. Sättet som filmerna hänger ihop på, skådespelarnas inhopp än här, än där.
Dessutom är det roligt att sitta kvar i salongen när filmen är slut. Då avslöjas vilka de riktiga fansen är....vi sitter nämligen kvar därför vi vet att det alltid kommer en cliffhanger när den först delen av eftertexterna är slut.
Det som avslutade den här filmen, innan de riktiga eftertexterna började att rulla, hörde ihop med nästa film om the Avengers.

Om filmen var bra? Ja det tyckte vi båda. Väl värd några timmar i biomörkret. Jag gillade framför allt det faktum att Black Widow hade en mer framträdande roll i denna film. Det ryktas att hennes roll i nästa Avenger film blir ännu större. Då hoppas jag att Hawkeye återkommer också.

Nu ska jag förbereda mig inför morgondagen...sedan sova.

Jösses, jag blir alldeles matt. Anledningen....ja inte har det att göra med det faktum att jag var tvungen att tvätta bilen fyra gånger för att få den någorlunda ren idag. Inte heller det faktum att jag har lite svårt att prioritera den pedagogiska litteratur jag ska läsa....Jag blir inte ens matt av allt skrivjobb som fortfarande hänger över mig, eller alla planeringar som inte hinns med.

Nej, idag är det (återigen) regeringen som får mig att tappa orken totalt. Deras senaste utspel om betyg från årskurs 4....vad tror de att de ska vinna på det? En utredning tillsätts....igen.....det verkar vara deras generella lösning på alla problem. Ja förutom fler prov och mer kontroller då.

För att säkert få det svar man vill ha, har de dessutom för att genomföra denna utredning tillsatt en man som är positiv till tidiga betyg. Inte någon som faktiskt forskat på detta med betyg och bedömning, det finns faktiskt några stycken erfarna forskare att tillgå.....

Att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet gäller visst inte alla. Fattar ni vad rädd regeringen måste vara att utredarna skulle komma fram till fel slutsats....att betyg inte är allenarådande, att fler prov inte är den bästa vägen att gå, att kontrollerna bara gör att vi som arbetar i skolan måste fokusera på fel saker.

Helst skulle jag vilja blunda, slå händerna för öronen och låtsas att jag inte hör eller ser vad som debatteras dagarna i ända. Det tar så oerhört mycket energi att bli omväxlande arg och uppgiven mest var och varannan dag. Fast jag misstänker att det inte hjälper....regeringen fortsätter nog att rapa ur sig stolligheter ändå. Vad bryr de sig väl om mig, som har skolan som arbetsplats.

Åh, vad jag längtar efter lugn och arbetsro. Tillsammans med mina arbetskamrater. Lugn, ro och tid för oss att fokusera på det allra viktigaste vi har, våra elever.  Att få utveckla den dagliga verksamheten, vårt formativa förhållningssätt och hitta de former som hjälper de elever vi har just nu att få utvecklas på det sätt som är bäst för dem.

Att säga att det var bättre förr, tjänar ingenting till. Visst, jag kan villigt erkänna att jag ibland drömmer mig tillbaka till den skola jag började arbeta i. Då när jag fortfarande upplevde att jag hann med både eleverna, planering och mina arbetskamrater.

Men samhället har förändrats väldigt mycket sedan dess. De barn som växer upp idag möter en helt annan verklighet än de som var små för evigheter sedan när jag började jobba. De intryck de möts av under en dag överstiger med råge hur det var för snart trettio år sedan.

Därför är det viktigt att skolan förändras, vi vinner ingenting på att se tillbaka och försöka upprepa det vi gjorde förut. Men förändringarna bör ske utifrån aktuell forskning och i samråd med oss som faktiskt arbetar i skolan. Det finns ingen annan väg att gå, så är det bara.

Idag jagar molnen varandra på himlen. Ibland blir det ett hål precis där solen är så den får chansen att lysa igenom. Härligt.

Jag har fortfarande ingen aning om vilken temperatur det är men jag tror att en morgonpromenad skulle sitta fint. Eller morgonpromenad? Förmiddagspromenad är nog ett mer rättvisande namn på det hela. Sedan kanske jag har kraft och ork att ta tag i dagens göromål.

Tvätthögen i källaren är ett exempel, en stor del av vår garderob befinner sig på fel ställe just nu. Kläderna är visserligen rena men vägen från klädstrecket till garderoben visar sig vara löjligt lång ibland....

Ett annat jobb som måste göras är vid datorn....jag har hur mycket skrivjobb som helst som behöver tas tag i. Med tanke på att jag verkligen gillar att skriva är det märkligt att det ska vara så svårt att få tummen ur ibland. Å andra sidan är det skillnad att skriva bara för att man vill eller om det är saker som man förväntas skriva. Men det tillfredsställelse som infinner sig när det är klart....den är väl värd att vänta på. Därför väntar jag lite till.

Kaffemugg, med kaffe....en bok som ska läsas inför bokprat på tisdag. Solsken och en hängmatta. Allt som behövs denna dag.

Här inne är det lugnt och skönt, vinden som tar i utanför växthusglaset stör inte det minsta.

Det enda som blev aningen problematiskt var att sonen låst balkongdörren efter ett kort besök. Men som tur var hade jag telefonen med mig så jag kunde bli insläppt till slut....nu har jag laddat med lunch så nu går jag ut igen.

När rullgardinen åkte upp i morse blev jag riktigt glad. Inte så konstigt med tanke på att solen lyser, fåglarna kvittrar och vinden inte tar i alltför mycket.

Det kommer att bli en toppenhärlig dag. Kanske kan det bli första dagen med fika i växthuset? Det är inte helt omöjligt att det blir lunch där heller faktiskt bara molnen håller sig undan. Plötsligt känner jag hur livsandarna vaknar till liv!

Läser i nättidningarna att det försvunna planet ännu inte hittats. Eftersom den svarta lådan snart kommer att "dö" är det en kamp mot klockan som pågår. Det måste vara förfärligt att vara anhörig och undra vad som hänt. Fortfarande har dock inga vrakdelar hittats som kan ha med det försvunna planet att göra.

Trots det hemska kan jag inte hjälpa att den slumrande författaren i mig triggas av mysteriet.....jag kan inte låta bli att fantisera ihop de mest fantastiska konspirationer och äventyr om vad som kan ha hänt med planet. Det positiva med det är väl att i mina fantasier lever passagerarna på planet fortfarande...om än med nöd och näppe i vissa scenarier. Tänk om det kunde få vara så att en av mina fantasier stämmer....då räddas snart alla ombord på planet.

På väg ner i källaren alldeles nyss för att hänga en tvättmaskin råkade jag titta på mitt sybord. Där ska det stå en symaskin, annars ska det vara tomt. Nu är det totalt belamrat med grejor...burkar som ska in i matkällaren, lampor som bytts ut i fönstren ska in i förrådet och urvuxna kläder ska skänkas bort. Dessutom ligger frysblocket till glassmaskinen där. Får vi för oss att göra glass i helgen kommer det att gå dåligt vill jag lova. Den blir nog väldigt rinnig......
Ska jag vara helt ärlig förstår jag inte av vilken anledning jag använder sybordet till avlastningsbord. Framförallt inte med tanke på att jag behöver gå maximalt tio till femton meter till för att grejorna ska hamna där de hör hemma....undrar om det är det som är höjden av lathet?
Tänk om det här är dagen när de blir återbördade till sina egna platser? Fast det var ju det här med solen förstås...vem vill ta små promenader i sin källare när det går att promenera mellan huset och växthuset i stället?

Nu tänker jag i alla fall äta lite frukost och röja undan i köket. Sedan går jag nog ut ett tag, ett belamrat sybord vad är väl det att bekymra sig om egentligen?

Första filmen avklarad...

En efterlängtad fredag kväll. Friterade hemgjorda vårrullar framför en Star Wars film. Elden som sprakar i kaminen, sockarna avtagna. Jag njuter till fullo.

Nu har granskningen av Star Wars filmerna börjat på allvar igen. Detaljer synas och repliker upprepas. December 2015 har nästa film premiär. Om allt går som filmskaparna tänkt sig vill säga. Det kan tänkas att vi planerar in en USA-resa om det passar in i schemat då. Det skulle vara läckert att få se premiären på plats så att säga....Jag har ju faktiskt sett den sjätte filmen i Miami 1983, på den tiden det begav sig. Dags att börja spara helt enkelt....

Sockarna har åkt av och jag har äntligen slängt mig ner i soffhörnet efter ett antal timmars kvällsjobb. Det har blivit en hel del sökande efter matteinspiration på nätet och i det material som ingår i den fortbildning jag går. Det finns så mycket klokt och spännande att ta del av. En av internets fördelar, det utvidgade kollegiet. Alla fantastiska lärare som delar med sig av sina planeringar och tankar om lärande på nätet. Ikväll fick jag inte bara inspiration, jag planerade en del också.

Sedan lyssnade jag på Sir Ken Robinson. Min mentor som jag tyvärr aldrig träffat men vars arbete jag följer med stort intresse. Han har så många kloka saker att säga om skolan och när arbetet tenderar att ta överhand brukar jag plocka upp något av alla hans klipp på Youtube och lyssna till hans kloka ord. Det ger mig kraft att fortsätta med det jag för tillfället höll på med. Orkar man inte lyssna på vad han säger räcker det att lyssna på hans röst.....

Åh, vad jag önskar att jag skulle få en chans att träffa och diskutera i verkliga livet. Ett drömscenario skulle vara att få sitta ner med honom, Hans Rosling och Jan Eliasson och prata om skola, livet och spännande statistik. Alla tre är män vars arbete jag beundrar. 

Sedan tittade jag på inlägget om Austins fjäril igen, ett underbart klipp som visar vilken fantastisk utveckling en elev som får rätt feedback kan ha i sitt lärande. Tankar som går att ta med i alla ämnen även om just detta klipp handlar om bildämnet. 

Nu när skolan får så mycket negativ uppmärksamhet behöver i alla fall jag mer än någonsin skapa positiva tankar om skolan. 

Det har visst varit några trötta kvällar....jag kan ju som bekant inte ha sockar på mig när jag är trött....i alla fall inte hemma.

Det slår aldrig fel. Kudden är aldrig så skön, täcket aldrig så mjukt och madrassen aldrig så omfamnande som på morgonen när det är dags att vakna och kliva upp. I morse var inget undantag. Och hur gärna jag än ville jag stanna i sängvärmen var det bara att släpa sig upp och se till att komma iväg till jobbet.

Förmiddagen var toppen och treorna hann undan ännu ett nationellt delprov. Plötsligt hade dagen rullat iväg och jag stod där och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Anledningen till att jag kände mig aningen vilsen var att jag för första gången sen nån gång i höstas inte hade nåt möte inplanerat under eftermiddagen. Det innebar att jag faktiskt både hann rätta och gå igenom brevkorgarna på skrivbordet som dignade under pappershögar. Pappershögar med okänt innehåll. Nu är det inte okänt längre utan har hamnat där det hör hemma. Det som inte hörde hemma någonstans får nu en andra chans i pappersinsamlingen....

Det känns som om jag har glömt något men inser att så icke är fallet. Det är bara det faktum att sonen vilar från träning ikväll som förvirrar mig, vi behöver ju inte åka till stan. Den här veckan är det enbart tisdag och torsdag som gäller....förutom söndag förstås. Igår körde han och en av hans äldre träningskompisar ett bältesträningspass innan duon. Båda såg glada och nöjda ut när de kom ner och tyckte att det kändes bra, sonen framför allt tror jag.

Nu ligger jag här i soffan och njuter av en annorlunda energigivande måndag. För det första med en middag i lugn och ro. Sedan ett streamat avsnitt av Agents of Shield tillsammans med sonen medan elden sprakade i kaminen. Tyvärr kunde vi inte se fler avsnitt för nästa visas inte förrän imorgon i USA. Det betyder att vi nog kan se det senare i veckan. Kanske onsdag...eller fredag.....
I dagens avsnitt fick jorden besök av Lorelei och Sif från Asgård i alla fall, om någon skulle vara intresserad.

På tal om det, vi har bokat biljetter till Captain America -The Winter Soldier som har premiär nästa vecka....onsdag kväll då sitter vi i biosalongen. Längtar!
Jag gillar verkligen Marvels filmer och serier där karaktärerna från de olika filmerna gör inhopp än här än där.....att de alla är superhjältar hela högen gör ju inte det hela sämre.....okej då jag erkänner, det är superhjältarna jag gillar (mest Thor).......fast Black Widow och Hawkeye går inte av för hackor de heller.

Nu funderar jag som bäst på vad jag ska göra, kanske läsa en av de böcker jag köpt in till biblioteket. En fantasybok som heter Cirkoli. Den planen känns som den bästa den här alldeles ljuvliga måndag kvällen.

Utomhus spelar vindspelet sina toner, det blåser ganska friskt. Det verkar blåsa friskt på Krimhalvön också. Där ska de idag hålla folkomröstning om Krim ska bli annekterat av Ryssland eller inte. Just nu ser det tomt ut vid vallokalerna men dagen är lång. Jag hör att minoritetsbefolkningen tänker bojkotta valet och med det i åtanke känns det som att resultatet är ganska givet.

Pastor Kevin Swanson i USA har en teori att djävulen förmodligen köpt Disney....Detta med anledning av den senaste filmen Frost. Han kallar filmen för ren och skär ondska. Eftersom prinsessan Elsa dessutom inte får någon man i slutet är hon troligen lesbisk enligt honom...en onaturlig relation till renen Sven har hon också...bara en sån sak......
Pastorn är känd sen tidigare bland annat för att ha kritiserat amerikanska pojkscouterna för att de tillåter homosexuella medlemmar...Jösses, jag blir mörkrädd att höra om såna människor som pastorn....

Nu pratas det surdeg på nyhetsmorgon igen. De pratar också om att det avslöjats att det som kallas surdegsbröd på affären inte är äkta. Jag måste säga att jag undrar hur vi som konsumenter överhuvudtaget kan tro att det ska vara äkta? Detta med tanke på att det tar lång tid att baka surdegsbröd, industrin har knappast den tiden. De tillsätter säkert lite surdeg och så voila, har de surdegsbröd. Fast inte äkta. Men det är bara vad jag tror.

Idag ska Sebastian göra surdegsvåfflor...surdegsvåfflor?? Jösses, ibland går det till överdrift med surdegsanvändandet tycker jag. Fast det kanske är jättegott....kan vara mina fördomar som kommer i vägen bara.
Jag för min del tänker då följa mormors recept med vispad grädde i smeten istället....bara jag hittar det. Jag hoppas att det finns i den lilla svarta "ärveboken". Med tanke på sonens laktosintolerans är det slut på dagarna med färdigt våffelmix i alla fall.

Det verkar gå en trend i vårt land att det inte är farligt att använda cannabis, att det inte är så beroendeframkallande trots allt. Den trenden har fått till följd att användandet av cannabis ökar. Samtidigt visar det sig att det aktiva ämne som ger ruset också har ökat i drogen, i vissa fall är nivån dubbelt så hög.
Det är oroande att bilden av cannabis som en harmlös drog vinner terräng tycker jag.....framförallt med tanke på att cannabis försämrar förmågan att använda hjärnan, att reflektera över sig själv. Man får också sämre kontroll över sig själv och vad som händer runt omkring. Cannabis är inte ofarligt!

Nej nu tänker jag ta mig lite frukost sedan ska jag börja leta våffelreceptet...

Det är inte ofta jag blir riktigt tät av min astma. I juli hände det när jag gick förbi ett bestånd med Gråbo. Då drog det åt i halsen, jag blev hes och fick jobbigt att andas. Igår hände det igen, jag gick ner i en källare där jag nog inte borde ha gått ner. Det var i egenskap av mitt uppdrag som skyddsombud jag var ute på rekognoseringstur. Det blev väldigt hest och tätt ett tag och som den slarver jag är hade jag inte min astmamedicin med mig....jag brukar låna av sonen när det blir kris. Som tur var hade jag nära hem och där fanns det ju! Då blev det bättre igen efter ett tag, men nog var det lite läskigt.

Nyheterna berättar att det plan som försvann på sin väg till Peking från Malaysia fortfarande inte har hittats. Däremot har man nu kommit fram till att någon på planet förmodligen stängde av planets kommunikationsutrustning och identifieringssändare medvetet. Man arbetar utifrån teorin att någon annan än besättningen tagit kontroll över planet. Det finns två områden där planet kan ha försvunnit, därför söker man extra i de områdena. En titt på nätets olika nyhetssidor om detta visar att konspirationsteorierna är många.

På nyhetsmorgon berättas om de resultat som Christian Benedict, docent i Neurovetenskap, har kommit fram till vad gäller sömn och tonåringar. Varannan tonårstjej sover dåligt på nätterna enligt den undersökning han har gjort. Detta beror enligt forskningen till stor del på användandet av mobiltelefoner och surfplattor. Skärmarna utstrålar samma ämne som solen och det gör att hjärnan trycker ner melatoninet som ska få oss att bli trötta och sova.
Killarna påverkas inte lika mycket enligt forskningen. Forskarens egen teori är att killar inte är lika uppkopplade på de sociala medierna som tjejerna är. De har inte samma behov av att kolla vad som hänt hela tiden. Det betyder ju i såna fall att även om killarna sitter framför datorn och spelar så kan de slappna av och somna när de väl lägger sig.....fast de kan nog vara nog så trötta av att spela för länge på kvällarna....då får ju de också för lite sömn....gäsp.

Jag har också fått för lite sömn de senaste veckorna. Den största anledningen till det är att jag har vaknat i princip varje natt med migrän. Vissa nätter mer smärtfyllda än andra. Efter att ha tagit medicin har jag väntat på att smärtan ska släppa för att kunna somna om. Vissa nätter har det tagit längre tid än andra.

Jag inser ju att jag har för mycket att göra, det är anledningen till huvudvärken. Tankarna har snurrat, vad ska jag göra åt situationen, vad ska jag plocka bort?

Vad gäller jobbet behöver jag ju det för att få en inkomst (sen är det ju kul också). Så det kan jag inte plocka bort från min lista över saker jag gör. Det jag kan göra är att sänka min egen ambitionsnivå. Det är bara att inse att jag inte hinner allt jag vill. Det blir bra ändå.

Under mina nattliga vakentimmar i slutet av veckan kom jag så fram till att det som återstår att plocka bort är de uppdrag jag har på fritiden. Det är där jag ska kapa. Något jag inte kan göra riktigt än, men om några månader så. Fram till dess ska jag göra mitt bästa för att ta en sak i taget.

Natten som gick har jag sovit hela natten utan att vakna av huvudvärk. Beror det på mitt beslut eller är det slumpen tro?

Det var en finfin dag i skolan, sjukgymnastträningen gick bra. Därefter givande mattediskussioner och sedan en härlig promenad efter maten. 

Nu har jag med gott samvete slängt mig ner i favorithörnet i soffan. Kollar in lite nyheter och lyssnar till tvättmaskinen som snart har centrifugerat färdigt. 

Med till soffhörnet har jag den bok jag lånade i går. Det är sista delen i trilogin om familjen Barkhe.  Jag ser fram emot att dyka in i 1600-talet efter att en längre period enbart läst pedagogisk litteratur. Så nu kastar jag mig in i den skönlitterära världen igen! 

Vinden har mojnat, molnen är tillbaka. Återigen en gråmulen dag alltså. Den sista innan det är dags att säga farväl till sportlovet för den här gången.
En härligt avslappnade vecka har gått. Kanske lite för avslappad inser jag nu när jag tänker på dagens göromål. Jag går igenom att göra-listan i huvudet och funderar på att dra täcket över huvudet och låtsas som att den inte finns. Inser dock att det inte är någon bra idé. Fast jag vet ju att när jag väl sätter igång så går det bra.

Nyhetsmorgon visar en stor mängd kläder som har till hört Michael Bindefeld som Bukowskis nu ska auktionera ut. Michael går själv runt och berättar om kläderna, berättar om de olika plaggens historia och jag inser att han har plöjt ner otaliga tusenlappar i sin garderob. Pengarna som kommer in doneras till kommittén för antisemitism. Tusenlapparna kommer att göra nytta.

Magnus Utvik berättar om den bok han har skrivit om Hans Scheike och hans kvinnor, "Tuktad till frihet". Han träffade dem och gjorde en intervju efter deras frisläppande. En skakande berättelse. Boken har han skrivit för att ge upprättelse till offren. Han vill också att synen på Scheike som en snäll smiskgubbe ändras. De övergrepp som begicks mot barnen innan de lyckades fly var förfärliga. Magnus berättar att det finns offer som lidit i 25 år, så farbror Sheike var nog allt annat än snäll.

Fortfarande har man inte hittat det passagerarplan som plötsligt försvann på väg från Malaysia häromdagen.Två av passagerarna reste med stulna pass. Därför misstänker man sabotage just nu. Sökandet fortsätter.

Röda korset berättar att det nu är extra akut brist på livsmedel i Syrien. Vi uppmanas att skänka pengar till matpaket så att de människor som bor där får något näringsrikt att äta. För sjuttiosju kronor skickas ett matpaket som räcker till en person en hel månad. För trehundraåttiofem kronor skickas ett matpaket som räcker till en familj. Inte mycket pengar, framförallt inte med tanke på vad vårt eget matkonto per månad uppgår till. De berättar också att vissa områden är stängda så det är svårt att få en överblick hur allvarligt läget egentligen är. Förmodligen är det ännu värre än vad vi får vet. Vissa områden har varit stängda för insyn under så lång tid som ett år.....

Nej nu är det nog dags att börja beta av listan med saker att göra, framförallt med tanke på att sonen ska skjutsas till sin träning om ett tag.

Solen tittade fram tidigare i morse men nu har molnen kommit blåsande. Hoppas de blåser bort lika snabbt igen. Jag skulle gärna ta mig en kopp kaffe ute i solen idag.

Zappar mellan kanalerna: På den ena kanalen åker de på två skidor, i den andra har de bara en. Storslalom mot störtlopp. Världscupen mot Paralympics. Jag är djupt imponerad av alla idrottare men de som tävlar med handikapp imponerar mest av alla. Först har de vunnit över sin skada sedan har de tränat upp sig så att de kan idrotta på elitnivå. Fantastiska prestationer.

Carl Bildt gästade Nyhetsmorgon där han pratade om krisen i Ukraina. Där visar man om igen filmklippet av den ensamme rullstolsburne man som med Ukrainas flagga rullar in på arenan under Paralympics invigning. Han fick stående ovationer av alla på läktarna, i Ryssland. Hoppas den andan sprider sig bland makthavarna i de båda länderna och de som har stängt vägen in till Krim då kanske det finns hopp trots allt. Fast Putin såg sur ut.....

Annars är det förstås den internationella kvinnodagen som får mest uppmärksamhet idag. Det diskuteras i paneler, visas reportage från hela världen, det har skrivits artiklar och krönikor. Vissa krönikor mer trötta än andra. Alla tidningar med någon slags självrespekt har dessutom frågat folk på stan vad kvinnodagen betyder för dem.

Här hemma fokuseras det väldigt mycket på att flickor ofta får högre betyg än pojkar i skolan men när det sedan kommer till jobb så tjänar männen bättre. Snett, visst det tycker jag också. Vi har mycket att arbeta med när det gäller jämställdhet i arbetslivet och i vardagen.

Men själv tänker jag mest på alla kvinnor runt om i världen som inte får bestämma själva, utan det är först pappa sedan maken som bestämmer. Kvinnor och ofta unga flickor som tvingas till giftermål. Flickor och kvinnor som tvingas in i äktenskap där de inte är den enda frun. (Har någon hört talas om att kvinnor får ha flera äkta makar, existerar det?)

Hedersmord, våldtäkter, flickor som får syra kastat i ansiktet för att de vanhedrat familjen. Kanske för att de inte vill gifta sig med den familjen bestämt, eller för att de vill skilja sig från en man som misshandlar och våldtar dem. Eller så har de blivit våldtagna av någon annan och blir straffade för det.

Flickor runt om i världen som fortfarande bli omskurna. Barn och kvinnor som lockas med arbete i andra länder men blir sålda som sexslavar istället. Barn som blir sålda till pedofiler. Flickor som inte får gå i skola utan fostras till att bli en god hustru och mor. Läste idag om en flicka som önskade att hon var pojke. Hon vill ha ett liv.
Det är några av alla de saker jag vill uppmärksamma idag, den 8 mars.

Men vad vi än väljer att uppmärksamma bör vi göra just det och inte fnysa åt den här dagen. För den är viktig för jordens alla kvinnor och män.

Nu har Sudden blivit firad. Han blev överraskad i förmiddags när han såg paketen. Det hade han inte förväntat sig. Men mammor kan det här med överraskningar.

Han hade nämligen pratat om blommor i sitt fönster men eftersom det är ett täckt fönster är det inte så lätt att få saker att överleva. När jag i förra veckan såg några roliga blommor som överlever allt köpte jag det till honom. Plötsligt blev det ju riktigt fint och hemtrevligt trots bristen på utsikt....

Överraskningspaketen.

Så här såg det ut i fönstret innan presenterna öppnades. 

Så här fint blev det sedan presenterna öppnats och ställts dit. 

En mormor vet vad barnbarnet vill ha: Bästa presenten, chips och pengar!

Smarrig tårta.