Jag tyckte att det var igår jag konstaterade att det var sju skolveckor till jullov. Plötsligt inser jag att det bara är fem....hur i all världen gick det till??? Alltså allvarligt, vem är det som stjäl tid??

Att skoldagarna går i ett huj hjälper ju till förstås. Idag har kreativiteten och skaparlustan flödat i klassrummet. Teknik, musik och bild i en salig blandning.....egna instrument har tillverkats. Många fantastiska lösningar och häftiga skapelser. Tänk så spännande det kommer att bli när alla är klara med sina instrument så vi kan bilda orkester och spela på dem. Det kommer att bli häftigt.
Vi har även valt sånger att sjung vid vår julfest.....inser dessutom att det är dags att börja fundera över hur vi ska fira advent i klassrummet i år.....det är inte länge kvar nu....

Väl hemma åt vi mellanmål, jag och sonen, innan vi åkte hem till en bekant som kan det här med matte. Han hjälpte sonen med ekvationer och annat skumt (enligt mig) ett tag. Jag tror att ett och annat ljus tändes lite extra klart efter ett par timmar vid ett annat köksbord än vårt eget.  Att vi blev bjudna på gofika gjorde ju inte det hela sämre. Själv grottade jag ner mig i en god bok i kökssoffan medan matteklurigheterna pågick!

Nu slappar jag som vanligt i hemmasoffan, googlar runt och kollar mail och annat på datorn, lite nyheter har jag hunnit med också. Dessutom har jag precis skickat efter fighthandskar till sonen, benskydd ska beställas imorgon. Förhoppningsvis hinner allt komma innan tävlingen om ett par helger. Det gäller att han har rätt grejor....det blir svårt att tävla annars. Det är ju premiär när det gäller fight för sonen.

Sonen har för övrigt varit på Nolaskolan idag och träffat Mark Levengood som åker runt i Sverige med Svenska hjältarturnén.  Intressant tyckte han, även om det rådde viss osäkerhet runt vem Mark var....William Spetz som också var med hade han däremot koll på....något morsan inte hade....

Tro vad det blir för en dag imorgon? En vanlig dag eller? Vi får helt enkelt se....tisdag heter den visst i alla fall.

Nu har halva november gått. Det innebär att det är en helg kvar, sen är det första advent. Efter en snabb titt i almanackan inser jag att det som är kvar av månaden är rätt fullt av olika aktiviteter och bokade tider...tre ynka dagar utan tider att passa, varav två är arbetsdagar (som dessutom har lediga kvällar). Inte så mycket när man tänker på det. Å andra sidan har jag inga större saker som ska hinnas med här hemma....tror jag.....det är i alla fall ingenting jag känner mig stressad över (inte medvetet i alla fall).

Några gånger skulle jag dock behöva vara på två ställen samtidigt. Då skulle det vara praktiskt att kunna klona sig. Förra veckan frågade jag mina elever om det var något jag skulle tänka på och göra bättre....det jag fick höra var att det skulle vara bra, om det hade varit möjligt, om jag kunde klona mig....nu har jag ju tyvärr inte den förmågan, så det kommer att handla om prioriteringar.

Efter att ha ondgjort mig över detta med att dammsuga tidigare i veckan googlade jag robotdammsugare. Jag tänkte att det kanske kan vara väl investerade pengar....men frågorna som dyker upp är många. Fungerar det verkligen? Kan man flytta den mellan våningarna? Hur löser den trösklar, sladdar, mattor? Jag googlar vidare.

Slökollar lite på Nyhetsmorgon, där Sissel sjunger. Om någon har en änglaröst är det väl hon, så fantastisk. I övrigt handlar det om organdonationer, autism och nyttig mat. Vad gäller organdonation måste jag kolla upp att jag verkligen anmält till donationsregistret....plötsligt är jag inte säker på att jag gjort det längre. Är man beredd att ta emot organ måste man vara beredd att ge och det är ingenting som närstående ska behöva ta ställning till i en svår stund. Det får bli min stora uppgift idag.

Berättelsen om autism var också mycket intressant. En kille i gymnasieåldern och hans pappa berättade om resan från diagnos till där de är idag. Genom många timmars riktad träning varje dag lever den killen nu ett helt vanligt liv. Pappans känslor när han beskrev den stund när sonens sång kom tillbaka berörde djupt. Där kan man verkligen säga att föräldrars engagemang är vägen framåt. Något jag sett på nära håll också.

Just nu rullar reklamen och jag ser ett klipp där ett helt gäng sitter i en soffa med varsin padda eller smartphone och ser på film....det ska föreställa en familj med tolv barn....vem har råd med det?? Och var ryms en så lång soffa?? Skulle förstås rymmas i vårt vardagsrum men det skulle bara se konstigt ut.....

Nej nu är det dags för en mugg kaffe till, en eld i braskaminen och en god bok!

Nog för att jag när fredagskvällen kommer brukar vara trött och inte orka så mycket. Men igår var jag totalt utpumpad. Mitt under middagen tog orken helt slut. Totalt.....så till den milda grad att jag började må illa och kände mig vimsig. Vilken tur då att soffan stod i närheten av matbordet. Under en filt fortsatte jag sen min middag liggande.....Plötsligt kom jag att tänka på Nalle Puh och en av hans små visdomar som han så gärna sprider. "Goda vänner kan göra allting tillsammans - men bara de bästa vänner kan göra ingenting". Ligga på soffan under en middag kan nog räknas som ingenting...kanske....

Inser att jag var klok som avstyrde en kompisträff i Umeå idag trots att jag gärna ville åka. Jag vet att det hade varit jätteroligt men förmodligen kommer jag att däcka även ikväll så hemma känns bäst och alldeles nödvändigt. Dessutom kommer ju träffen med mina vänner i Umeå att bli av vid ett senare tillfälle så jag har ju något att se fram emot!

Sonens sena önskan att få åka upp till mänskliga rättighetsdagarna i Umeå fick avslag även det kan jag meddela.....(dit vill han trots att han redan tillbringat två dagar där....)
Han verkar i alla fall vara mycket nöjd med sin praovecka. Jag har svårt att tänka mig att man kan få en bättre vecka än den han har haft faktiskt. Nyttig har den förmodligen också varit eftersom han har börjat tänka om angående vilken inriktning han ska ta när det är dags för gymnasieval....en spännande tid börjar...och svår. Igår kväll hann vi inte prata så mycket men jag ser fram emot att i lugn och ro få ta del av alla hans intryck av veckan.

En eld i braskaminen, snacks och film på teven....det är planen för dagen.

Det här med städning är verkligen inte min starka sida. Varje gång jag inser att det är dags funderar jag på om det finns något annat jag borde göra istället som inte kan vänta....Jag tänkte och tänkte men tyvärr var en slapp kväll i soffan med en god bok det enda jag kom på. På nåt sätt kändes det inte riktigt okej att göra det när dammråttorna fröjdas över att bli matade med allehanda skräp som har hamnat på golvet. Dessutom läste jag i lokaltidningen idag att man ska vara noga med att inte locka råttor till huset genom att ha mat och annat runt huset. Tänkte då att det kanske är samma sak med dammråttor, de ska man kanske också undvika att mata.

Sagt och gjort, det var bara att bita i det sura äpplet och sätta igång. Färgglada trasor, rock i lurarna sen var det dags för dammråttorna att gömma sig. När jag kommit så långt att det var dags att ta fram dammsugaren funderade jag allvarligt på att åka ner till stan och hämta hem sonen....men insåg att det inte var någon bra idé....han hade ju tränarsysslor att sköta....dessutom kan man tycka att har man nått den aktningsvärda åldern av femtioett så borde förmågan att framföra en dammsugare sitta i ryggmärgen.

Och det gör den kanske men det är verkligen en av de allra tråkigaste saker jag vet....bara ljudet gör att jag får rysningar.....när jag tänker på alla dessa städtanter i olika program som tipsar om saker som ska göra städningen roligare så undrar jag vem de tror att de lurar. Städning är inte roligt, punkt.

Visst det är oerhört skönt när det är klart, i sinnet. Däremot värker knä och fot förfärligt som alltid när jag farit runt huset och jagat dammråttor. Kan det vara så att jag är allergisk mot att städa? Fast det visar sig inte som nysningar utan allergin sätter sig i lederna.....

Nåja nog med gnäll, jag är tacksam att jag har förmågan att städa själv. Alla har inte den turen så det kanske är lite förmätet att klaga....dessutom har jag ett hus att städa....alla har inte det heller...

Tjoho jag kunde städa idag!! (Fast det där tjohot var kanske att ta i.....det är dumt att överdriva)

Det här är en jättekonstig vecka. I söndags flyttade sonen hemifrån, ja tillfälligt förstås men ändå. Visst, jag är van att han inte är hemma på helgerna men under veckorna brukar han inte vara borta så här mycket. Som tur är har jag haft en hel del att stå i ändå. I måndags var det körövning hela kvällen, igår var jag på skyddsombudsutbildning och på väg därifrån svängde jag förbi stan och lämnade lite grejor han hade glömt här hemma. Det innebar att jag inte kom hem särskilt tidigt.

Men ikväll däremot.....huset är tomt....vad ska jag göra? Det är ju inte direkt så att det är brist på sysselsättning, men jag måste erkänna att jag tappar lite fart när jag är ensam hemma. Som tur var blev jag utlockad på promenad så lite aktivitet lyckades jag få till i alla fall. En och annan tvättmaskin har snurrat också. Fast det kräver ju å andra sidan inte särskilt mycket ansträngning mer än att plocka i och ur den.

Då kan man ju börja fundera på om jag verkligen måste göra så mycket....om det är nödvändigt....
Nej, jag tror knappast det. Jag tar helt enkelt en göra så lite som möjligt kväll....imorgon är en annan dag....

En gråmulen morgon och trafiken är tät utanför sovrumsfönstret. Flygtragiken alltså. Fåglar i olika storlekar flyger till och från rönnarna för att äta av de stackars bär som är kvar. Men eftersom rönnbärsskafferiet börjar tömmas så får det nog bara bli mellanlandning där framöver. Å andra sidan har jag sett att småfåglarna gärna sitter där och äter andra frön som de plockat med sig under vägen.

Här i huset är det lugnt ännu ett tag innan det är dags att ta tag i dagens alla ska-göra-saker. Därför passar jag på att ta tag i den utmaning jag fick för ett tag sen om att lista mina favoritböcker. Utmaningen kom på facebook men jag skriver här, det är enklare att redigera och ändra i bloggen. Här kommer därför en lista på inte bara favoritböcker utan böcker som betytt saker för mig, fått mig att fundera eller helt enkelt bara att må bra.

• Kalle Kanin, Ole Risom och illustrerad av Richard Scarry. Den första bok jag kommer ihåg. Jag minns att jag kunde hela boken utantill redan innan jag läste själv, så många gånger hade jag fått den läst för mig. Den handlar om en liten kanin som bor i ett ihåligt träd, sedan får man följa honom året runt. Lite kuriosa i det hela är att när jag arbetade som au-pair i Miami fanns den boken på engelska i familjen. På engelska heter den I am a bunny och var lille Daniels favoritbok. "Hi, I am a bunny. My name is Nicholas..". Glädjen var stor när jag under förra sommarens storstädning av uteförrådet hittade boken i gömmorna. 
• Laura IngallsWilders böcker om nybyggarlivet i slutet av 1800-talet. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag gick runt på biblioteket någon gång under grundskoletiden utan att hitta något att läsa. Bo R Holmberg som då var vår skolbibliotekarie satte den första boken i handen på mig och sa: -Läs den här. Efter några sidor var jag fast. Böckerna är definitivt inte lika rosenskimrande som den tv-serie som sedan gjordes. Jag kommer ihåg ett tillfälle när det nog var extra sorgligt i boken hur jag satt här hemma med tårarna rinnande och mamma undrade hur det var fatt. 
• Tolkiens trilogi om Härskarringen var de böcker som fångade mig därnäst. Där tog det nog femtio sidor innan jag satt fast i en värld som sen dess har fascinerat mig. Efter att ha läst trilogin har bokhyllan fyllts på med en lång rad Tolkienböcker. När det inte fanns mer att läsa där har Fantasyvärlden fortsatt att fascinera mig, böcker inom den genren är överrepresenterade i  min bokhylla. Brooks, Eddings, Feist och många andra fantasyförfattare finns representerade i bokhyllan.
• Gustaf Fröding. Jag har en vältummad bok med hans samlade dikter. Den har jag läst (och läser fortfarande) många gånger och där finns små guldkorn för livets olika tidpunkter. Det går nästan alltid att hitta något som passar med den egna sinnesstämningen. Behövs inte sägas mer egentligen....han var mästerlig i sitt sätt att dikta. Sedan har vi ju Nils Ferlin, Karin Boye och Dan Andersson också förstås....
• Förvandlingen, av Franz Kafka. Denna märkliga bok kommer jag ihåg från gymnasietiden när det var obligatoriskt att läsa och analysera den. Tanken att vakna i sängen en morgon och vara förvandlad till skalbagge...hur märklig är inte den. Jag minns att jag först tyckte att den bara var konstig men efter ett tag började jag fundera lite djupare när det gäller bokens budskap. När George förvandlades till skalbagge började hans familj alltmer behandla honom som ohyra....där går att dra många paralleller till hur människor behandlar varandra. 
• Vad som än händer av Debbie Gliori. Återigen en barnbok, den här gången en bok jag själv läste för min egen son när han var liten. Den handlar om en liten rävunge som är på bråkigt humör och undrar om hans mamma kan älska honom vad han än gör. I slutet av boken funderar Liten på vad som händer när man dör, finns kärleken kvar då? En otroligt fin och varm bok. 
• Leon Uris och de böcker han skrivit. Den första bok jag läste av honom skedde också det under min tid som au-pair i Miami, Mila 18. I familjens bokhyllor fanns flera böcker av samme författare och jag plöjde dem alla. Det är framförallt böckerna om Israel och de böcker som handlar om judar och nazismen jag har läst. Gripande böcker med bitvis otäcka beskrivningar av vad människor gör med varandra. Därför läste jag alla hans böcker på engelska, jag tror att jag tyckte att jag hade lite lättare att hålla det onda, elaka ifrån mig då. 

Jag skulle kunna göra den här listan mycket, mycket längre. Det finns så många böcker som betytt och fortfarande betyder mycket för mig. Men jag stoppar här....annars fortsätter jag hur länge som helst.

Ligger i soffan och slappar. Elden sprakar i kaminen samtidigt som skymningen sänker sig ute. För ett år sedan var det inte tal om att ligga i soffan minsann, då var det stort kalas hela dagen. Det betyder alltså att just idag fyller jag femtioett.....inte så illa det heller faktiskt. Passar på att vila så mycket som möjligt och bli uppassad av sonen samtidigt som jag låter tankarna vandra tillbaka till fjolåret och den underbara dag jag upplevde då.

Igår var vi ett gäng som åt middag på Statt, i deras vinkällare, en helt fantastisk middag. En trerättersmeny, bland det godaste jag njutit av på länge. Jag kan fortfarande känna smaken av den goda soppan vi serverades till förrätt. Det var något utöver det vanliga vill jag lova....

Jag tänker passa på att slappa idag, imorgon ska det packas och förberedas inför sonens praovecka, sen är det träning och annat som ska roddas. Därför känns beslutet att göra så lite som möjligt idag helt rätt. 

Ett annat beslut jag har tagit är att börja kapa bort saker i min almanacka, efter idoga uppmaningar av goda vänner att trappa ner. Jag hoppas att komma in i en fas igen där jag inte vaknar av migrän varje natt. Tyvärr innebär det att jag kapar bort mycket jag tycker är roligt.....det är ju det som är lättast att ta bort. Lite trist men tyvärr nödvändigt. Dessutom ska jag ta hjälp av mamma till skjutsar och annat när hon har möjlighet. Då blir det också lite tid för vila.

Plötsligt känner jag mig klok.

Ikväll har jag däckat i soffan. Tröttheten är överväldigande och när jag rör huvudet känner jag ständig yrsel. Inte så allvarlig kanske men tillräckligt för att det ska vara obehagligt. Huvudvärk är också ständigt närvarande fast just nu har den släppt så förutom att jag nästan gäspar käkarna ur led känns det rätt okej.

Efter jobbet tränade jag mitt knä, sen hem och började med middagen innan soffhörnet drog in mig. Klok som jag är lagade jag mat som gick att äta halvliggande i soffan med en film som förströelse så när jag väl landade i soffan kunde jag stanna här.

Konstaterar att jag nog ska försöka komma i säng i tid ikväll....Imorgon hinner jag knappt vara hemma nåt....utbildning i stan och sen har sonen träning på kvällen och på fredag är det party på gång. Då vill det till att jag har lite kraft kvar så att jag inte sitter och gäspar hela kvällen.  Fast att lägga sig redan vid sju kanske är att ta i.....väntar nog ett tag till kanske.....det var visst nån läxa som skulle förhöras. Säkrast att göra det först....men sen...zzzzzzzz

Nog var det som vanligt i morse allt....inte ett piggt öga i det här huset i alla fall. Jag släpade mig ur sängen. Ögonlocken hängde ner till knäskålarna... Lite konstigt med tanke på de pigga mornarna under lovet....

Som tur var hade vi en härlig dag i skolan. Känner en stor tacksamhet att just jag har sån tur att jag får arbeta där jag gör. När jag berättade idag att det bara är sju veckor kvar till jullovet jublande först alla, sen övergick jublet i nej.....precis som jag insåg eleverna att det inte är speciellt lång tid alls.....och vi har mycket vi vill hinna med. Fast nog tror jag att de flesta längtar efter julen ändå....och tomten.....och allt annat som hör julen till. Det gör jag men tänker njuta av de veckor vi har kvar till lovet. Konstaterar återigen att jag är lyckosam som får arbeta där vi har så roligt att tiden springer fram.....även när vi jobbar hårt och vissa saker är lite svåra ibland!

Kvällen har även den varit otroligt härlig. Njuter i soffan vid elden och har tillsammans med sonen tittat på en film. Nu har han återgått till läxan igen och jag surfar runt på nätet och slötittar på nyheterna samtidigt. Gillar inte riktigt det jag ser på väderleksrapporten....de där snöflingorna kan gott vänta ett tag till tycker jag.....

Nej men kan vi bara bestämma att vi backar bandet några dagar. Jag är inte riktigt redo för måndag i morgon. Inser nämligen att när skolan väl kör igång efter höstlovet så kommer det bara att svischa till och då är vi framme vid advent och jul. Det är därför jag vill backa lite....och sen dra ner på farten så att det får lunka på lite framöver. Längtar efter att "lunket".....

Igår hade vi i alla fall en härlig kväll tillsammans i familjen, nästan alla var samlade (saknade en kusin dock). Mat, prat och bara härligt trivsamt helt enkelt. Sånt man lever på länge, länge.

Idag ska sonen skjutsas till träning, då passar vi på att ta med en av kusinerna till tåget för färd mot Umeå sen skulle jag tro att det är säkrast att förbereda veckan som kommer. Bandet kommer nog varken att backas eller stoppas upp trots att jag vill det, bättre då att vara förberedd.

Undrar om jag kommer att vakna pigg imorgon bitti också?? Nja, tveksamt.....misstänker starkt att min nyfunna morgonpigghet kommer att vara som bortblåst....men jag lever på hoppet!

Idag kommer jag i alla fall att sitta bänkad vid teven runt elva. Då kommer nämligen landslagscoachen i duo (ju-jutsu) att visa självförsvar. Alltid kul när ju-jutsun får mediatid!

Nej, en mugg kaffe till och liten eld i braskaminen tillsammans med en god bok känns passande till dess att klockan blir elva.....

Jaha, då var det dags igen. Den första november användes de första gången denna säsong. Vadå, vad var det som användes? Mina dubbskor förstås...

Jag började snöra på mig mina vanliga skor när jag skulle gå till affären för att köpa mörk choklad. Då tittade jag ut och vad var där ute om inte ett ymnigt snöfall. 

Framför mig såg jag då någon av alla de små isfläckar jag lagt märke till igår som nu kunde gömma sig under snön. Jag såg också hur jag halkade och föll....alltså tog jag av mig skorna, dök in i garderoben och plockade fram mina dubbade trotjänare. 

Med de på fötterna kunde jag sen gå tryggt till och från affären. Fast nog hade jag önskat att jag fått vänta ytterligare några veckor med att plocka fram dem. Men nu är det gjort, vintersäsongen har börjat, vare sig jag vill det eller inte.

Oj oj oj, det märks att det bara är en vecka kvar till dess att jag fyller femtioett. Återigen har jag vaknat tidigt och känt mig märkligt pigg dessutom. Fullkomligt chockerande, det har hänt vid minst två tillfällen den senaste veckan. Är det inte åldern så måste det vara något annat allvarligt fel.

Det märkliga är dock att det enbart sker när jag är ledig och får ta sovmorgon. När vardagen är här och det är dags att lyssna till väckaren igen skulle jag tro att allt det pigga är som bortblåst.

Men tro nu inte att jag för den skull studsar upp ur sängen och gör en massa nyttiga saker här hemma. Nej, jag gör kaffe och kryper ner under täcket igen, läser och filosoferar. Hoppas att ögonlocken ska bli tunga igen så att jag kan somna om en stund dessutom.

Fast idag har jag lite saker att göra som att...hm få se nu.....just det....laga mat! Inte direkt betungande även om det ska lagas till fler än två idag. Funderar på att göra chokladmousse till dessert i alla fall. Det kommer nog att smaka bra när kvällen kommer. Fast inte än, jag har gott om tid....

Annars letar jag min inspiration för att ta hand om en mängd bilder i kameror, mobiler, utskrivna och på alla möjliga och omöjliga ställen. Den är nog lite gråblek just nu, inspirationen alltså, och hänger med huvudet där den drar fram. Skulle ni se den skicka genast tillbaka den till det gråa huset med knackaduan utanför, även om den verkar motvillig. Behöver den desperat....annars händer ju ingenting. Det vore ju förstås bra om jag får tillbaka inspirationen innan jag glömmer vad det är på bilderna också.....

Nu har den fina tavla som Andreas Norlén målat till mig äntligen kommit upp på väggen där den hör hemma. Det tog inte många minuter att hänga den så man kan ju undra av vilken anledning det inte blev gjort förrän nu......

Den passar  i alla fall fantastiskt fint där den hänger och jag fick precis det jag önskade. En målning med musiktema och i färger som passade ihop med de tavlor som redan hängde på väggen. Något Andreas tolkade perfekt! Fast det ser ännu bättre ut i verkligheten, fotografierna gör inte riktigt tavlan rättvisa.

Äntligen har tavlan hamnat på väggen istället för att stå på golvet. 

Några detaljer, tittar man noga ser man olika musiktecken på tavlan.

Dagens horoskop: Bjud hem vänner! Du kommer bra överens med släktingar. Du vill också göra inköp till hemmet nu.

Ja men det var väl ett ganska passande horoskop, imorgon fylls huset av släktingar som jag också räknar som nära vänner så där är det ju klockrent....visserligen är horoskopet för idag men eftersom tidningen sträcker sig över flera dygn den här gången så gills det säkert imorgon också....och viljan att göra inköp till hemmet har jag alltid....problemet är väl snarare att tygla den lusten.

Läste nyss i tidningen ytterligare en insändare inskickad av en kvinna som förfasas över att unga tjejer på en tjejmässa fått kunskap hur man skyddar sig själv genom att bland annat få lära sig använda kondom...hon tycker att det är en förlegad kvinnosyn och att det borde vara killarna som får denna kunskap. Snacka om att ha en förlegad kvinnosyn men fru insändare själv, det är väl en självklarhet i dagens samhälle att lära unga tjejer att skydda sig själva!

Något annat mitt hjärta blöder över denna morgon är den flicka som, efter att ett gäng killar dragit ner byxorna på henne ute på skolgården, ifrågasatts om hon hade läppstift på sig och om hon varit glad och dansat? Förfäras över att en vuxen människa överhuvudtaget kan ställa de frågorna till ett barn. (Eftersom Malmö stad fällts för diskriminering i detta ärende utgår jag från att det är sanning i det som står i tidningen). Parallellerna till våldtagna tjejer som ifrågasätts är lätt att dra. Var du utmanande klädd? Dansade du på ett utmanande sätt? Förstod de att du sa nej? Inte så konstigt att det ser ut som det gör när vuxna ställer liknande frågor till en sjuåring efter att fyra pojkar utsatt henne för kränkningar på skolgården....jag blir mörkrädd!!

Något annat jag förvånas över är upprördheten när det gäller husbyggen i Örnsköldsvik. Ett nytt färgglatt hus har presenterats och förstås kommer många synpunkter fram. Det som är mest fascinerande med det hela är det faktum att samma personer som klagade över att hotellet nere vid hamnen var så tråkigt i sin färgsättning klagar nu också....nu är det för glada färger.....Något annat jag har lagt märke till också är att det oftast är samma personer som har synpunkter på allt....spelar ingen roll vad....kan man gnälla och klaga så gör man det.
Ja, ja vi tar på oss olika roller här i livet....de fyller säkert nån funktion de också. Vi har ju tack och lov rätt att tycka och tänka vad vi vill i det här landet!

Jag vet att jag också gnäller och klagar ibland, men det är mest på lastbilar som dundrar förbi så hela huset skakar....önskar att de ville bygga en förbifart på något sätt, snart.

Nej nu säger jag godmorgon till alla småfåglar på altanen, tar mig ännu en mugg kaffe och startar dagen....med att ligga kvar i sängen och läsa en god bok!

Nu är ordningen återställd. Jag vaknar inte jättetidigt och tror att jag är pigg. Nej, nu vaknar jag betydligt senare och är trött. Precis som det ska vara alltså.

Något annat som är som vanligt igen är att alla mina småfåglar, talgoxar och blåmesar, flyger runt huset igen. De sitter på balkongräcket och tittar in, tar någon liten tur till träden eller till vedförrådet under altanen, sen kommer de tillbaka. Ibland undrar jag vad de vill egentligen eftersom de varje höst vill göra mig uppmärksam på att de är tillbaka genom att idka en intensiv flygtrafik utanför mina fönster. Jag har ju inte direkt skämt bort dem genom att hålla med frön och mat under den kalla årstiden. Snarare tvärtom. Förmodligen vill de helt enkelt bara hälsa, säga hallå här är vi igen. Har du saknat oss?

Jag har i alla fall inte behövt sakna resorna till stan den här veckan. I min enfald trodde jag att det skulle bli lugnt med tanke på att sonen vilar från träningen. Men ack vad jag bedrog mig. Då är det optikerbesök, och lan istället. Så det innebär flera resor mellan inlandet och kusten ändå....Dessutom dyrare resor, i alla fall om man tittar framåt när nya glasögon och linser ska hämtas ut.....fast något träningspass på söndag lär det nog bli.

Igår köpte jag en pumpa som jag karvade ur och tände ett ljus i på kvällen. Av pumpaköttet ska jag baka en kaka idag. Receptet kommer från sonen. När han var yngre bakade de den i skolan och den var verkligen jättegod så jag tänkte att det kan passa med en kaka när huset blir fullt av folk till helgen. Nästan hela släkten kommer. Härligt!

Bu på er!

Det har hänt igen, jag vaknade tidigt på morgonen och var pigg. Nåja pigg var kanske att ta i, snarare var jag "inte halvt medvetslös". Förmodligen beror det på att vi gått tillbaka till vintertid, eller normaltid som jag hör att de väljer att kalla det på nyheterna. Normaltid? Ett uttryck som gör mig lätt frustrerad, tycker verkligen inte att tiden är normal alls numera...det har jag ju skrivit om förr.

Men om det nu är så att tiden bestämt sig för att lunka på igen, då får det gärna heta normaltid. För även om jag inte tycker att tiden är normal längre så känns det ändå lite tryggt, det normala alltså. Fast lite tråkigt också...och vad är normalt egentligen? Rent logiskt så borde ju sommartid då heta onormal tid, eller?

Oj vilket invecklat resonemang...man kan ju undra vem som är normal? Måste nog bero på att jag vaknade onormalt tidigt.....Hur som helst, ha en onormalt normal bra dag!

Det blev ingen sovmorgon idag, det blev en kliva upp morgon istället. Härligt väder för en dag i skogen i jakt på älg.Väl på pass där jag har uppsikt åt flera håll kunde jag lyssna på hundskall i flera timmar. Vid ett flertal tillfällen passerade den i närheten av där jag satt men inte så att jag fick korn på den, älgen alltså. Till slut kom så skotten....längst upp på berget...nästan....och ytterligare ett antal timmar senare med värkande knän och leder var älgen lastad på ett släp för färd mot slakteriet. Då smakade det gott med lite mackor och fika vill jag lova. 

Väl hemma blev jag uppassad av sonen. Mamma hade förberett en kycklinggratäng som sonen gratinerade och kokade ris till. Dessutom laddade han en film vi båda ville se så jag njöt i fulla drag. 

Trots värken i knän och leder är det ändå positivt. Det gör nämligen inte lika ont som jag trodde att det skulle göra. Dessutom tog jag mig upp på berget utan alltför mycket besvär. Avsaknad av kondition var nog det största bekymret faktiskt. En seger helt enkelt.

Solen på väg upp över trädtopparna.

I väntan på älg.

Lagmansmyran passerades när älgen skulle tas ner från berget. 

Lätt dimma på morgonen, 

Träden ser nästan frostbitna ut trots att det var plusgrader....de kanske förbereder sig på det som komma skall.

Värt att notera: Dansa inte för mycket och tro att allt är bra med knäet bara för att det känns okej ibland. Ikväll är det ingen höjdare nämligen, det bränner, värker och är svullet. Det kan ju i och för sig bero på dagens aktiviteter också....städning....nu hade jag tur, jag slapp göra allt själv annars hade det förmodligen varit ännu värre. Mamma kom och hjälpte till med lite dammtorkning och moppning av golv. Själv plockade jag undan alla grejor som låg på ställen de inte skulle, sedan dammsög jag. Så jag skyller hellre det onda på dammsugaren.....jag tror att tråkiga saker (dammsugning) är värre för knäet än roliga saker (dans).

Dagen började lugnt  men i ett huj blev det plötsligt stressigt....när vi skulle åka till stan var plötsligt sonens plånbok borta.....efter att ha letat febrilt ett tag kom vi så iväg, lätt stressade. Misstänkte nämligen att tåget skulle vara i tid idag så att komma försent hade inte varit nån hit direkt. När vi då väl anlände till Resecentrum rullade tåget in och han och kompisarna gick ombord.....inte många minuter tillgodo där inte....
Senare ikväll är det dags att hämta hem honom...förmodligen trött efter att ha tränat med regerande junior-världsmästaren. Fight-träning en hel dag, spännande att höra vad han tyckte om det.

I morgon blir det i alla fall sovmorgon, det känns skönt. Fast förmodligen lär jag väl vakna tidigt och vara pigg bara för det....men då kan jag i alla fall med gott samvete ligga kvar i sängen och slöa....länge, länge.

På skolan hade vi en härlig FN-dag, lätt förvånad konstaterar jag att vi nu är framme vid höstlovet.......redan! Hur gick det ens till? Insåg när jag räknade efter tidigare idag att det bara är sju veckor kvar till jullov...sju veckor??? (Om jag räknat rätt vill säga...det blev lite tokigt i början av dagen när jag skulle skriva saker på tavlan så risken att jag räknat fel är stor).

Ikväll är det i alla fall en skön kväll. Den matchar den härliga dagen. Soffläge, braskamin, god färs i pitabröd, några avsnitt av Agent´s of Shield i sällskap av sonen. En alldeles underbar fredag helt enkelt.

Enda smolket i bägaren är att jag måste ställa väckare imorgon då sonen ska skjutsas till tåget för vidare färd mot Umeå. Fast som tur är blir det inte en lika tidig morgon som vanligt. När han är avlämnad på tåget ska jag ner på jutsun så att de som ännu inte hämtat ut sina klubbkläder får chansen att lösa ut dem.

Nästa plan vad gäller helgen är att komma ikapp vad gäller nyheter. Jag undrar vad som hänt med ubåtsjakten till exempel och vad budgetförslaget innebär för mig? Det är några av de saker jag ska uppdatera mig om. Jag har bara skummat tidningar och nätet den här veckan.

En annan plan är att städa lite....huset är sorgligt eftersatt vad gäller just det...rena kläder och smutsiga kläder är också en prioritering....de rena ska in i garderober och de smutsiga ska in i tvättmaskinen. Helst skulle jag vilja ge mig ut i skogen, fast det beror ju lite på vädret förstås.

Mitt knä har fått sig en duvning idag. Som vanligt linkade jag lätt på väg ut från träningen men efter ett tag kändes det bättre. Även om min lårmuskel är sorgligt tunn så har jag ändå gjort framsteg...det känner jag när jag dansar vid spisen till hög musik. Jag kan stödja på vänster ben och hålla balansen på ett helt annat sätt än för några månader sen. Så även om det går sakta, nästan lika sakta som lavar växer på stenar, så går det dock framåt.....Wohoo!

Skoldagen sprang förbi och plötsligt var det kväll. Jag flög och flängde lite hit och dit när vi väl ätit middag. Flängandet slutade med att jag har fyra stora kartonger i bilen med profilkläder som ska fraktas ner till stan och jutsun imorgon. Det blir spännande att packa upp allt och se om alla namntryck hamnat där de ska. Det jag såg ikväll såg mycket bra ut i alla fall. Så imorgon kommer jag att kolla av allt, sen blir det till att dela ut kläder i slutet av veckan.

Nu ska sonen och jag ha en liten högtidsstund, det blir streaming av Agents of Shield, säsong 2. Igår såg vi första avsnittet, idag blir det andra. I USA har de visat avsnitt tre och fyra också så det finns mer, tack och lov. Spännande att se vilka kopplingar som kommer att visas som har anknytning till kommande Marvelfilmer. Högtidsstund för oss Marvelnördar alltså.....