Okej, att använda spettet var inte det smartaste jag kunde ha gjort. Även om det ifjol och året före det gick bra så borde jag ha låtit bli. Att tro sig veta var kabeln som frusit fast ligger i isen är att inte veta...det kan jag krasst konstatera.

Mitt användande av spettet innebär att jag numera inte har någon utebelysning till granen. Fort var det gjort att kapa den kabeln....fast jag var ju så säker att jag satte spettet vid sidan av....tyckte ju att jag såg den genom isen.....

Nu har jag en mängd hela lampor och som sitter på en avhuggen slinga........och ja, jag hällde hett vatten på för att lossa den först, det var ju därför jag såg var den frusit fast någonstans....fast det var ju uppenbarligen något annat jag såg....

Detta lyckades jag med efter jobbet igår, tur att kvällen fortsatte på ett mycket trevligare sätt. Firande av en nybakad socionom var så mycket roligare. Två mycket goda tårtor och umgänge med vänner gjorde att misslyckandet med belysningen snabbt glömdes bort.

Dessutom var det perfekt sparkföre så vägen dit och tillbaka gick i ett huj. Att jag passade på att träna knäet samtidigt gjorde ju inte saken sämre. Mina fem minuter om dagen på ett roligt sätt, tjoho!

Snart ska jag ta och göra bort dagens fem minuter, sen ska vi så småningom fira mamma som fyller år. Men först måste grabbgänget som sover i källaren vakna och det lär dröja.....deras röster hördes länge, länge......

Själv tar jag mig en kaffemugg till och njuter av att det är lördag.

Mitt i veckan och vi har haft en riktig kvalitetskväll, sonen och jag. Kvällen blev en härlig avslutning på en toppendag. En dag med mycket vattenplask i skolan (medvetet, ingen läcka). Rörmokare som varit här och fixat så att det inte blir vattenplask i vårt kök, lös kran, kunde blivit otrevligt. Trevlig diskussionseftermiddag med kollegor från andra skolor.

Hem och fixade med lite småsaker innan vi åt vår middag framför det tredje avsnittet av Agent Carter....börjar fundera på vilka som hör till Hydra.....och hur butlern Jarvis blir rösten Jarvis i Ironman.....plus en hel del annat. Nu blir det till att vänta en vecka innan nästa avsnitt visas i USA. Lite träning på det, bokläsning och bastu så var kvällen fulländad.

Apropå träning. Ett av mina problem har ju varit att varenda gång jag har ökat träningsdosen har mitt knä protesterat och så har kryckorna åkt fram igen. Jag har då fått minska på träningen och börja om. Även om jag trots det känner att jag sakta, sakta blir starkare är det oerhört frustrerande att inte klara av så mycket jag vill. Dessutom hade mitt "friska" knä börjat värka varje dag också....mindre kul. Och det är ju inte friskt heller eftersom (som någon ortoped förklarade för mig någon gång) mina knäskålar går i fel spår när jag böjer på knäna. Något träning kan avhjälpa....som alltså inte fungerar som den ska därför att det tre gånger trasiga knäet sätter stopp.....så får jag ont även i det knä som inte ska göra ont.

Här hemma har jag i alla fall haft som målsättning att köra mitt program på 20-30 minuter flera gånger per vecka men eftersom det hittills alltid medfört att jag har åkt på bakslag så jag fått lov att vila ett längre tag har jag inte alls tränat så mycket hemma som jag borde. (Motionstimmen hos sjukgymnasten har dock aldrig fått stryka på foten).

Men för några veckor sen såg jag ljuset i tunneln. Mitt när jag läste en bok hörde jag någon på teven som sa att fem minuter om dan räcker....fem minuter....jag lyckades slita mig från boken och lyssnade koncentrerat och tänkte att det borde väl till och med jag och mina knän klara av. I samma veva tipsades om en övning för just knäskålar som går i fel spår. Snacka om sammanträffande.

Nu har det gått snart två veckor och jag har lyckats hålla mina fem minuter varje dag....faktiskt blir det nog närmare tio. Mitt friska knä gör inte längre ont så nu är det bara det knä som har tillåtelse att göra ont som gör det.....och inte alls lika ofta (peppar, peppar).

Dessutom avslutar jag med att göra några McKenzieövningar för ryggen, vilket gör att den också mår bättre. Nu gäller det bara att hålla i och faktiskt nöja mig med dessa minuter varje dag och inte gapa över för mycket för fort.....

Årets tredje vecka och veckans första dag. Morgonen var kylig, det bet rejält i kinderna under den lilla promenad jag tar till skolan. Jag ställer nämligen bilen hos en bekant som bor en bit från skolan. Hittills har jag struntat i att sätta bilen på värme men kylan idag gjorde att jag valde promenaden framför en kall bil. Är det någon som undrar på vilket sätt jag motionerat idag kan jag i alla fall säga att jag tagit två promenader. Visserligen korta men gick det gjorde jag....

Hämtade sen upp sonen för färd mot den stora staden (eller lilla är det väl egentligen...det var nog bara när jag var ett litet barn jag tyckte att den var stor). Det var dags för hans hyposensbehandling igen. När sprutan var tagen och den obligatoriska halvtimmen gått åkte vi ner på stan och käkade innan vi, i det då ymniga snöfallet, åkte hemåt.

Nu när jag tittar ut ser jag att det snöat jättemycket och än singlar flingorna ner. Måste säga att jag är glad att sonen inte har träning ikväll. Skönt att slippa köra i den snöröken. Förhoppningsvis är det inte lika snöigt imorgon kväll.

Nu ligger jag i alla fall återigen under filten medan elden flammar i kaminen efter att ha ägnat några timmar åt kvällsjobb. Men nu blir det inte mer av den varan ikväll. Jobb alltså.

Idag tog sonen på sin gi igen och körde ett pass tävlingsträning. Han höll ångan upp bra under den tid träningen pågick. Själv satt jag på en bänk och kollade in både honom och de historiska fäktarna som tränar i samma lokal. Det var inte det smartaste jag kunde göra för jag blev totalt genomfrusen. Inte var det speciellt varmt i den idrottshallen inte.....

Nu ligger jag under en tjock och varm filt medan elden sprakar i kaminen. Tycker att jag borde börja bli varm snart....för här är det sannerligen inte kallt.....men fortfarande känner jag hur de kylan kryper ut genom skinnet på mig. Faktum är att jag känner mig lika frusen som knackaduan ser ut. 

En frusen knackadua som dragit ner mössan över ögonen!

Under vintern när snön har lagt sitt täcke är det framförallt några ljud som alltid gör sig gällande under helgnätterna. Det brukar inte spela någon roll hur kallt det är, ljuden finns där ändå. Vad kan det vara tänker du nu?

Jo, skotrarna som råmar förbi på skoterleden mellan vårt hus och macken. Jag tror inte att jag hittills varit med om en enda helgnatt under vintern när de inte åkt förbi. Nu är det absolut inget som stör mig, visst jag vaknar till men somnar om lika fort. Och när jag inte gör det på en gång spelar det ändå ingen roll, det är ju helg. Jag kan sova dagen efter. 

Natten som gick var dock annorlunda, inte ett skoterljud så långt örat nådde. Faktiskt var det så tyst att jag reagerade över det istället. Tack och lov kom lite annat ljud i form av en hyvel som fixade de ojämna vägarna, då blev det annat ljud i skällan. Med tanke på det nattjobbet lär vi ha fina, släta gator nu. Fast om det är så vet jag inte då jag ännu inte har hunnit ut....tar det lite lugnt ett tag till.

Natten som gick fick vi fina släta vägar!

Nu lyser tulpanerna upp i hallen!

Ute är det småkallt, men inne är det skönt. Har hämtat en bok på biblioteket som jag reserverat så nu är sysselsättningen för helgen räddad. Elden flammar och jag ligger och filosoferar i väntan på att de bakade potatisarna ska bli färdiga.

Nu är ekorrhjulet i full gång igen och jag är ingen älskare av rutiner och alla vardagsmåsten men just ikväll känner jag mig tacksam över att jag har ett fungerande hjul som låter mig springa runt och ha en alldeles vanlig vardag. 

En vardag med ett arbete jag trivs med, ett hem fyllt av värme och kärlek, familjen som är det viktigaste i livet, vänner och alla andra stora och små saker som gör livet värt att leva. 

Som det faktum att mamma bjuder på fredagsfika för att fira att arbetsveckan är slut och helgen tar vid. Eller att en enkel tulpanbukett lyser upp i hallen och får mig att känna att våren kommer så småningom. Sonen som kommer upp och diskuterar olika Marvelfilmer och kopplingar medan jag fixar med maten eller hans glada skratt när han snackar med sina kompisar över internet och hjälper dem med allehanda datorproblem eller bara spelar helt enkelt. 

Listan kan göras lång, så mycket längre men jag stannar där. Jag njuter av känslan att vara tacksam över mitt ekorrhjul.....få se hur länge det varar....

Ikväll fortsätter serien om Agents of Shield på svensk teve. Normalt skulle vi ha suttit bänkade, sonen och jag, men vi har redan sett alla avsnitt som finns att se. USA är som bekant ursprungslandet så därifrån har vi streamat det hela. Men där har man mitt i andra säsongen nu gjort en paus för att börja sända ytterligare en spin off.

Denna gång handlar det om Agent Carter. Första gången jag gjorde hennes bekantskap var i Captain America. Serien hade premiär i förrgår men igår hade vi inte riktigt någon tid att titta. Men ikväll....då tog vi oss tid. Efter att huset med gemensamma krafter städats och middagen låg på tallriken lade vi oss i varsitt soffhörn och tittade. En högtidsstund för Marvelälskare. Som grädde på moset kollade jag sedan in trailern till Ant Man också....premiär i sommar.

Första arbetsdagen är gjord och jag har äntligen slängt mig ner i soffan medan elden flammar i kaminen. Ligger under filten och försöker tänka bort mina värkande knän. Det går väl sådär kan jag säga...men skam den som ger sig. Jag kämpar vidare. 

Anledningen till att jag har sån värk i knäna tror jag har att göra med det faktum att jag plockat bort de sista julsakerna och bytt gardiner. Många turer upp och ner i trappan och klättrande på stolar för att nå sakerna. Men nu är det som sagt vila som gäller.

Arbetsdagen gick snabbt i alla fall, planering och utbildning stod på programmet. Men imorgon blir det på riktigt, för då kommer eleverna igen. Nog för att det var på riktigt idag också men en skola utan elever är så tom och konstig tycker jag. Därför ser jag fram emot att träffa alla igen efter lovet. Nu kör vi igång vårens jobb!

Något jag inte ser fram emot är att kliva upp på morgonen. Det är ytterst sällan det hör till mina favoritsysselsättningar faktiskt. Jag kämpade tappert i morse ska ni veta....

Jag snoozade många gånger....så många att det plötsligt blev panikbråttom.....lyckades nästan komma i tid....jag som aldrig är försenad. Nåja aldrig var kanske att ta i men det händer inte så ofta i alla fall. 

Dessutom hade jag ingen frukost hemma. Eftersom jag har svårt att äta direkt på morgonen är det yoghurt eller fil som gäller under arbetsveckorna....tyvärr hade jag glömt att köpa det. Inser nu att det inte kommer att bli bättre imorgon.....jag har fortfarande glömt att fixa yoghurt.....skit också! 

Nu gäller det att komma ihåg att ta med en macka eller nåt till skolan i morgon annars lär mitt humör inte vara att leka med....

Nu ser det ut som vanligt i fönstren igen.

Nu är det de sista skälvande timmarna av jullovet. Snart är det dags att se till att arbetsryggsäcken är packad. Men ett litet tag till njuter jag av att vara ledig.

Idag har jag läst lite och hjälpt mamma att ta ut hennes tall. Då fick jag plötsligt inspiration att plocka av vår egen gran all grannlåt också. Nu står den så grön och grann till dess att den slängs ut. Vilket lär bli rätt snart. Några tomtar har också börjat krypa in i mörka vrårna.

Fast nu tänker jag inte gör mer. Knäna värker nåt infernaliskt så vilan är befogad. Dessutom sa sonen nåt om att laga middag vilket innebär att jag slipper stöka uppe i köket. Jag slänger mig helt enkelt över den sista av mina julböcker.....fast jag gör nog upp en eld först.

Ännu en av julböckerna är färdiglästa. 

Nu är allt tingel tangel bortplockat. Granen står bara grön och grann, tills den åker ut.

Och plötsligt var det trettondagsafton. Ute börjar skymningen falla och snön faller likaså och täcker den isiga marken. Det gör att risken för halkskador blir större då isen göms under snön. Tack och lov för mina dubbar.

Jag har tänt ett ljus i lyktan på bron och ligger och funderar på om det kanske vore läge för några marschaller också.

Dagarna sen vi kom hem från Östersund har gått snabbt. Pricken över i var en fyrtioårsfest på lördag kväll. En mycket trevlig tillställning med god mat, roliga lekar och glada skratt.

I tanken börjar jag inse att det snart är dags för jobb igen.....men som tur är börjar vi med en studiedag. Det är toppen då hinner jag planera upp veckan som kommer då och behöver inte göra det de dagar som är kvar av ledigheten. Istället ska jag passa på att njuta av den bok jag för tillfället läser liggande i soffan medan elden sprakar i kaminen. Bästa sysselsättningen om någon frågar mig.

Igår kväll åkte vi hemåt efter att ha firat nyår i Östersund. En härlig nyårsafton med massor av god mat men framförallt skratt och allvar med alla goa vänner. Utomhus var det grått och blött (och lite grönt i form av gräsmattor) men inomhus var det desto ljusare och härligare.

Nu var det inte bara grått ute förstås, det sprakade lite också, när tomteblossen tändes upp när det nya året anlänt.

Tomteblossen lyste upp i den mörka nyårsnatten.

Resan hem var inte alltför rolig....det var tjock dimma mer än halva vägen. Men hem kom vi till ett Bredbyn där det definitivt var mer snö kvar än de hade i Östersund.

Frågan nu är dock hur länge det kommer att vara så? I morse när jag hämtade tidningen hällregnade det ute. Risken är alltså stor att vi tappar den lilla snö vi har kvar vi också.

Med tanke på regnet idag kanske det inte var så dumt att åka hem igår ändå, trots dimman. Det rapporteras om ishalka på vägarna idag. Det gör att det känns rätt så skönt att vara där vi ska vara....hemma.....

Regndropparna hänger tungt på räcket.

Idag är det inte bara vårt hus som är grått....

En önskan om en fin avslutning på 2014 och ett Gott Nytt 2015 önskar jag alla vänner och bekanta. Må det nya året bli ett toppenår!

Man kan ju undra om även min hjärna tagit jullov. I morse började jag glad i hågen förbereda nyårsdesserten. Min fantastiskt goda choklad- och kolatårta. Men istället för att göra en stor tårta bestämde jag mig för att göra många små, så att alla får varsin när det är dags för dessert. Jag köpte formar på affären som såg bra ut. Fyllde smet i botten på dem och skjuts in i ugnen.....tyvärr glömde jag att smet höjer sig....framförallt när man har bakpulver i.....så efter gräddningen fanns inte mycket plats kvar för kolasåsen......

Det var bara att börja om. Som tur var hade jag större formar hemma där även kolasåsen rymdes....strösockret var slut däremot så det fanns ingen annan råd än att ringa mamsen....kunde inte gå själv nämligen eftersom kolasåsen puttrade på spisen. Inte kunde jag skicka sonen heller då han sov ikapp det han tappat under lanet. Men snälla mamma kom och smeten klickades ut i formar som när de blev gräddade hade alldeles lagom mycket plats för kolasås. 

Nu blir det spännande imorgon att se om det går att ta bort formen när desserten ska serveras eller om det blir haveri.....

Det här såg ju så bra ut......

...men formarna blev fulla...inte ryms det någon kolasås där inte.....

Det fick bli ännu en omgång kaka där även kolasåsen rymdes.

Ännu en krispigt kall morgon men det verkar som att det snart är slut på kylan för den här gången. I alla fall om man kollar in väderprognosen.

Det är bra tycker jag, att kylan ger med sig. Det som däremot inte är bra med det hela är att de varnar för att det nederbördsområde som ska komma in kan övergå i underkylt regn. Halka tycker vi inte om....alls....

Kollar in nyheterna och hör att de hittat vrakdelar i havet som de misstänker kommer från det flygplan som försvann under flygningen till Singapore igår. Hoppas de hittar planet och kan klura ut vad som hänt så att anhöriga får besked så att det inte blir som med det som försvann i mars. Där man fortfarande inte har någon aning om vad som hänt.

En annan otäck händelse just nu är den färja på väg från Grekland till Italien som fattade eld mitt på öppet hav. Vid gryningen söndag morgon hände detta och fortfarande pågår evakuering av passagerare från färjan. Passagerarna vinschas upp en och en till helikoptrar, något som försvåras då det är hårt väder. Tänk att ligga på däck på ett brinnande fartyg i väntan på räddning. Utan att veta om man hör till dem som faktiskt kommer att räddas. Känner stor tacksamhet att få ligga under ett varmt täcke och slappa och se teve medan jag njuter av mitt morgonkaffe.

Eftersom nyår närmar sig pratar de om träning också...det brukar ju vara så när det nya året närmar sig och det är dags att börja ett nytt liv....fem armhävningar, tio situps och femton knäböj...tio varv...så ofta som möjligt....jorå....det blir nog bra med det....

Mitt knä mår för övrigt inte särskilt bra nu...vet inte varför faktiskt....irriterande är det dock. Men jag tänker som så att om det är skit i slutet av året så borde det ju må toppen i början av nästa....

Eld i braskaminen, filt och tjocktröja.....ändå fryser jag. Precis som Nasse så är det bara att konstatera att jag inte är gjord för detta väder. Alldeles för kallt för min smak. 

Kanske fryser jag för att jag inte har häckat inne hela dagen. Inte för att jag varit ute särskilt länge. Men det räckte för att jag skulle bli genomfrusen. Ändå satt jag i en varm bil en lång stund. Sonen och hans kompisar har nämligen fått skjuts till stan. Det var dags för det årliga jullanet. När de var på plats slank jag ner på stan och kollade lite rea...inga speciella fynd förutom en kavaj till sonen. Nu slipper han ha morfars alltför stora kavaj och får en egen som passar honom bättre. 

Nej det är dags att lägga in ännu ett  vedträ i braskaminen så att jag inte fryser ännu mer....

De två första jullovsböckerna är lästa. 

Nu har läsjulen tagit fart på riktigt. Två läsvärda böcker, väldigt olika men båda fängslande på sitt sätt har slukats.

Fredrik Backmans bok "Britt-Marie var här" sträckläste jag idag på eftermiddagen. En bok lika härlig som "En man som heter Ove". Jag var lite orolig en stund dock för hans bok, "Min mormor hälsar och säger förlåt", har jag fortfarande inte lyckats ta mig igenom. Jag vet inte varför men den fångade inte mig alls. Men jag ska ge den en  ny chans....kanske är det annorlunda nu.

Den andra boken, "Konsten att höra hjärtslag" av Jan-Philipp Sendker, läste jag dagarna innan jul. Den handlar om en kvinna som reser till Burma i jakten på pappan som försvann utan ett ljud till någon. En storslagen kärleksroman men inte av det traditionella slaget.

Båda böckerna förmedlar värme och tro på människor, kärlek och vänskap. Läs dem!

Idag ska jag göra mer än att sticka ut näsan. Jag ska faktiskt ta en rejäl promenad. Lite förvånat konstaterar jag nämligen att utomhusaktiviteter varit sorgligt eftersatt de senaste dagarna. Den friska luft jag har fått har varit vid de tillfällen då ljus och marschaller tänts utomhus. Men ack så skönt det varit att bara grotta ner sig under en filt med tända ljus....fast nu är det nog. I alla fall en liten stund, sen fortsätter jag nog att göra så litet som möjligt.

Det här är dagen när jag brukar åka och kolla in rean i stan, ifjol fyndade jag fina elljusstakar till källaren. Fast idag känner jag verkligen inte för det så jag tror att jag håller mig på hemmaplan. Helt ärligt behöver jag inga fynd....(fast å andra sidan kan man ju aldrig veta). Dessutom misstänker jag att det är hysteriskt mycket folk med tanke på att det är både tredje dag jul och lördag.

Lyssnar just nu på en intervju med artisten Meja. Hon har under ett år brevväxlat med Albert som suttit i isoleringscell i fyrtiotvå år....hans dom har blivit upphävd tre gånger.....detta till trots sitter han fortfarande kvar i isoleringen. Tänk att sitta inlåst så länge i en liten cell med en säng och en stol som enda möblemang......fyrtiotvå år....tanken svindlar. Nog blir det en promenad idag allt....ut i friheten.

Det har varit en kylslagen julhelg, men bara utomhus. Inne har det varit mycket ljus och värme, alldeles underbara dagar. Dessa dagar av vila tillsammans med familjen har gjort gott för orken. Nu när alla återigen har åkt hem till sitt har sonen slagit på datorn och kopplat upp sig och jag själv slappar i soffan med tända ljus, en eld i braskaminen och film på teven.

Funderar på om jag kanske ska gå ut lite men än är inte filmen slut och jag njuter alldeles för mycket av att göra ingenting, en lämplig sysselsättning på annandag jul.

Lite ljus och lite eld. 

Greven av Monte Cristo på teven.

God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

När vi gick och la oss inatt vräkte snön ner. Gatorna var oplogade och gården var snöfylld trots idogt skottande under kvällen. I morse när vi så klev upp och jag tittade ut var det inte bara gatorna som var snöröjda utan även vår gård. Min snälle traktorförare som tar bort plogsträngen måste ha skottat även gården. Vilken härlig julklapp.

Nu ser jag fram emot en dag i lugn och ro med familjen. God mat, slappande i soffan, någon promenad, lite korsord, julmusik och förstås mumsande på julgodiset. Sen har jag sett paketen under granen i källaren, kanske är några till mig.....jag har varit snäll i år...i alla fall bitvis.

Gottebordet står uppdukat. 

Tingel, tangel och tomtars prissel och prassel.

Idag är det skrapdan, enligt mig den bästa dagen på hela julen. Den dagen det årliga julbadet tas, vilket bådar för god doft inomhus. Det är ju viktigt att vara ren när julskröchan (Hur stavas det egentligen? Julskrösja, julskröscha, julskrötja....) kommer för att kolla och plocka med sig smutskläderna. Ångrar mig lite att jag sett till att tvätta undan det mesta innan jul....undrar om man kan be henne komma tillbaka efter jul istället? 

Förutom att det är dags att julbada gillar jag den här dagen extra mycket eftersom hela julhelgen väntar. Orörd som ett tomt vykort. Förväntan, ljus och värme är några av de känslor som bubblar inombords. Inga krav heller, det blir som det blir helt enkelt. 

Att jag gillar skrapdan extra mycket har nog också att göra med att det är en dag att göra så lite som möjligt. Så har det alltid varit i vår familj, vi tussar runt och mår gott bara. Tar nån promenad och hälsar på hos varandra. Lägger upp lite knäck, kola och annat julgodis så att det finns att mumsa på. Skalar några rötter till kvällens blöte och dukar bordet så småningom. 

Som grädde på moset kommer ju resten av familjen när det närmar sig kväll och då kan julen börja på riktigt.