Så här såg det ut på himlen när jag tittade ut genom växthusfönstret igår.

Ikväll ser det ut på ett helt annat sätt.

Jag kan i alla fall lugnt konstatera att den senaste veckan gått snabbt. Sist jag bloggade var det fredag och imorgon är det fredag igen. Det har varit en minst sagt händelserik vecka.

Här kommer den i korthet:
Bröllop (inte mitt), fest, lite blomjobb, skoljobb, möten i stan, avslutning, möten i stan, iordningställande av monter, monterjobb på DKC-mässan, skoljobb, planering, undanplockning av material, grovplanering, planering, trimmande av gräs, lite tvätt, kaffedrickande, en och annan måltid, disk, datorjobb och sist men inte minst kommer veckan imorgon att avslutas med ännu en träff i stan.

En mycket rolig vecka. Trots att det har varit fullt upp är det saker som gett positiv energi. Tack och lov!

Herr och Fru Svanholm på väg ut ur kyrkan. 

Med morbror Kjell!

Alltså det här med spöktimmen, hur funkar den egentligen nu när vi har sommartid?? Nu undrar ni förstås varför i hela världen jag funderar på det? Inte? Nå, jag tänker berätta i vilket fall som helst.

Jo så här är det....natten mellan tisdag och onsdag när det blåste så förfärligt vaknade jag till strax efter klockan tolv av de hårda vindarna. Jag skyndade mig ut på altanen och lade ner parasollerna innan jag kröp ner under mitt varma täcke igen. Sedan låg jag och lyssnade till vindspelet och undrade hur mycket som skulle blåsa bort.

Plötsligt blev det alldeles tyst och stilla. Inte ett ljud hördes. Jag funderade på om vi var mitt i stormens öga? Det tog i alla fall bara en kort stund så tog vindarna tag igen. Men under den korta stund då det var tyst kom jag osökt att tänka på spöktimmen och började tänka. Hur funkar det? Är det spöktimme mellan klockan tolv och ett även när det är sommartid eller flyttar spökena sin timme också (så att det är mellan klockan ett och två det spökar)? Eller tar spökena tillfället i akt och har spöktimme hela två timmar?

Det är sånt jag ligger och funderar på när det blåser hårda vindar ute......

Lika lat och slö som jag kände mig igår, lika fylld av energi var jag idag. Gårdagens vila gjorde gott!
Att jag har haft energi och fått mycket gjort känns i mina leder (fast det finns synliga bevis också). Fotleder, knän, höfter, höger axel, fingerleder.....de värker alla. Tandvärk, fast i lederna. Vilken tur att morgondagen är en vanlig arbetsdag.....då frestas jag inte att röja runt en massa här hemma med det som inte hanns med ute i trädgården idag.

För det var just i trädgården och ute på altanen jag jobbade. Jag började dagen med att träna rygg och knän, sen tog jag en promenad till mor och drack en kopp kaffe i solen. Därefter en tur till handelsträdgården och köpte några växter och jord (tack för hemtransporten Nina!).

Väl hemma planterade jag mina kryddväxter i rabatten på framsidan, sen satte jag ut alla trädgårdsdekorationer, byggde stöd till hallonen, planterade om chilin och tomaterna. Dessutom sådde jag frön i odlingslådorna (en aning sent), möblerade altanen (som sonen städat av) och körde upp krukor till framsidan som så småningom ska fyllas med jord för att härbärgera mina egensådda plantor.

Där någonstans tog det stopp.....hungern började göra sig påmind. Efter middagen har jag inte gjort många knop i alla fall. Värme bakom ryggen och skönt liggläge....det är livet på pinnen nu!

Sonen har inte legat på latsidan han heller....han har lagat lunch, plockat undan disk, pluggat in fakta om IS som han ska skriva en rapport om (håller förmodligen på i detta nu) samt gjort klart redovisningen om alla växter och småkryp. Dessutom har han lyft alla tunga saker åt mig!

En bra nationaldag helt enkelt.

Flaggan vajar nationaldagen till ära.

Silverpumlorna hänger i trädet, i bakgrunden anar man stöden till hallonen.

Murbinkan är inte så stor ännu men snart växer den så det knakar.

Åkerbären blommar.....hoppas det blir några bär!

I kvällssolen.

För några dagar sedan satte jag in myggdörren i sovrummet för att få till en dräglig temperatur under nätterna. När jag gör det tycker jag att jag brukar störas av alla ljud ute till en början innan jag vant mig. Men inte det här året. I alla fall inte än så länge. Istället känns det som om allt är mjukare och försiktigare. Det låter helt enkelt inte lika mycket som det brukar. Fast vi får väl se vad jag tycker när det blir vardag igen och bussarna börjar backa ut tidigt på morgonen....

Men det sker inte imorgon för idag är det ju söndag, den första av två. Okej imorgon är det måndag men med tanke på att det är en helgdag blir det ju som en extra söndag. Ett koncept helt i min smak. Inga bussar som backar tidigt på morgonen alltså.

Dagen till ära fick jag hänga med sonen ut i skogen på en exkursion. Han skulle artbestämma växter och djur i ett skogsområde. En passande dag. Härligt väder, kunde i och för sig fått vara varmare men det regnade inte. Som tur var hittade han både djur och växter. Nu är mitt jobb slut...hans återstår. Att göra en presentation av det hela och fixa alla artbestämningar.

Jag vet inte om det var den friska luften men när vi väl kom hem var min ork att göra något minimal. Tänk vilken tur att det finns kvar.....vi har i alla fall fått middag.....och jag har vattnat plantorna så helt totalt lat är jag inte. Plötsligt kom jag på att jag har tvättat och hängt tvätt också....inte underligt att jag känner att jag inte orkar mer. Det vore ju synd att ta ut sig helt en ledig dag!

Sonen nere vid strandkanten.

Det är vackert nere vid sjön.

Dags att mäta temperaturen. 

Ibland kan jag faktiskt bli avundsjuk på mig själv. Visst låter det konstigt? Det tycker jag med men det är alldeles sant. Den här helgen har så här långt varit sådär perfekt som bara vissa helger kan vara.

Det började redan igår när vi blev bortbjudna på god middag som avslutades med ännu om visning av senaste Star Wars-filmen, på storduk dessutom.

Det fortsatte idag då det var Bredbydag med många olika aktiviteter på byn. En inte alltför varm dag, lagom solig och med perfekt temperatur för marknad. Det lockade många besökare till Bredbyn. Bland alla aktiviteter hade sonen och hans kompisar i Örnsköldsviks kampsportsförening uppvisning. Något de genomförde väl om än det inte var deras toppuppvisning.

Efter en god middag gick jag ut i växthuset och lade mig i hängmattan. Det var då den slog till på allvar, avundsjukan på mig själv. När jag låg där och lyssnade till fåglarna, humlorna, de skällande hundarna, bilarna som körde förbi och vindens sus kom den. Jag tänkte på alla som inte har ett växthus längst ut på altanen där de kan kura ihop och njuta av livet...och blev lite avundsjuk....på mig själv.....

Ja, jag är konstig, jag vet....men rätt okej ändå!

Här mår jag gott!

Sonen under intervjun på Bredbydan!

Nu är det sommar. På riktigt. Ute är allt grönt, både gräs och ogräs växer så det knakar. Blommor slår ut men framför allt så märks det på himlen. Plötsligt mullrar och blixtrar det lite nu och då.

Natten som gick retades ett åskväder med mig. Det var tillräckligt nära för att jag skulle vakna av det, fast när jag låg och väntade på den stora knallen kom det ingen (tack och lov) utan istället smattrade regnet mot takplåten. Rädd var jag likafullt.....

Nyss var jag ut och tittade till i växthuset, då syntes en tydlig linje mellan det soliga vädret och de tunga åskmolnen. Riktigt häftigt. Mindre häftigt är mullret.....gillar ju inte åska....men som tur är har jag sonen hemma ikväll så jag behöver inte vara rädd.....

Åskan rullar in.

Hur nära var det inte att jag stannade i det svala soffhörnet nere i källaren när jag hade ätit middag? Rätt enkelt att svara på, såklart var det jättenära. Där nere var det svalt, skönt och soffan var väldigt liggvänlig.

Men mina småplantor i växthuset behövde tillsyn och när jag väl kommit så långt gick jag ut och fortsatte den ogräsrensning jag påbörjade i rabatten på framsidan i lördags. Döm om min förvåning när jag faktiskt gjorde klart, vilket var helt otippat. Nu har jag i alla fall fått en start i trädgårdsjobbet.

Fast nu blir det inte mer den här kvällen. Nu är det äntligen soffläge....

Äntligen är rabatten rensad en första gång.....det lär bli fler i sommar.....

I söndags tog jag en promenad och tittade till gravarna. Då lyckades jag ta några fina bilder.

Klockstapeln i fokus.

Solen sken fint genom trädets grenar på kyrkogården i söndags.

Morsdag och jag vaknade till en ljuvlig försommarmorgon. En mugg kaffe, en öppen balkongdörr och en mängd fåglar som sjunger för mig utanför dörren. 

Snart är det dock dags att sätta fart. Graderingsdags för sonen, han ska försöka erövra det bruna bältet. Men än slappar jag en liten ministund till och njuter av morgonen och den fina bukett jag fick lite i förväg av sonen igår.

Det här med sömn är rätt konstigt egentligen. Något som borde vara så enkelt. Man är trött, går och lägger sig. Sover sedan hela natten, kliver upp pigg och glad, jobbar blir trött och går och lägger sig......och så ska det ju rulla runt är det tänkt.

Istället har i alla fall jag svårt att somna om när jag vaknar till ibland under nätterna. Det händer då och då. Natten som gick var en sån natt. Igår kväll hade jag migränen från helvetet så jag dök i säng redan vid åtta och somnade kanske en timme senare när medicinen fick värken att börja släppa. När midnatt passerat och en ny dag startade vaknade jag....sen var det tji att somna om. Efter att ha vänt och vridit på mig i flera timmar tänkte jag någonstans vid tretiden att jag kanske borde gå ut och dra upp maskrosor ur rabatten....

Galning sa jag då till mig själv och vände på mig för att somna om. Till slut lyckades jag i alla fall för plötsligt vaknade jag till. Då var klockan halv sju, den tid jag normalt snoozar väckarklockan för fullt för att ta mig ur sängen när jag ska arbeta. Nu vaknade jag av mig själv....skitdumt. När jag precis var på väg att dåsa bort igen ryckte jag till och tänkte: Antons gradering. Vaken igen insåg jag att det var ett dygn för tidigt. Nästa gång jag vaknade var klockan nio, totalt slut.

Jag släpade mig i alla fall ur sängen, åt frukost och tog en promenad. Sen hör och häpna, drog jag upp maskrosorna ur rabatten på framsidan. Grävde ur en sjättedel av rabatten gjorde jag också. Därefter tog grävorken slut....eller egentligen var det min axel och överarm som tog slut (den axel jag skadade när jag stöp utanför ICA i höstas). Vila känns därför som ett lagom fint alternativ resten av dagen.

Vilken tur då att det är Morsafton idag. Sonen har lovat att passa upp mig, tömma diskmaskinen, laga middag och annat som en mamma vill ha gjort en lördag i maj. Då får mamman ligga i soffan, surfa, läsa, lyssna på musik och vifta på tårna.

Mina pelargoner fick komma hem idag efter att ha skötts om hela vintern av mamma.
Jag gav dem ny jord och satte krukorna på plats i växthuset precis som det ska vara.

Tänk att vissa kvällar blir helt perfekta. I morse hade i alla fall jag svårt att tänka mig att det skulle bli så härligt som det blev ikväll. Då när det var grått, kallt och ruggigt med ett regnande som stod som spön i backen.

Men lagom till att det var dags att förbereda för Sjönäsomloppet sprack det upp på himlen och solen tittade fram. När sedan kvällen kom och själva loppet gick av stapeln var det varmt och härligt (om än något blåsigt uppe på berget).

Promenad, fika, blodprovstagning enligt gör det själv metoden och försvunna klädnypor (eller om det var peanger). En perfekt kväll helt enkelt!

Fin utsikt över Bredbyn.

Inte var det så lätt att hitta alla när de skulle plockas in igen.

Gör det själv! Ta ett blodprov.

Det låter annorlunda, verkligen annorlunda. Från ett lite försiktigt smatter till ett högt sus, för att avsluta med högt smatter. Sen tillbaka till det försiktiga....ibland låter suset precis som när jag står nere i hägna i Sörböle och hör tåget susa förbi högre upp i skogen.

Dessutom är ljudet olika beroende på i vilket rum befinner mig. I sovrummet låter det mest. Det gör att känslan på morgonen är som att vakna upp i en sommarstuga. Inte helt fel då det ofta innebär att man har lediga slöa dagar. En skön känsla.

Vad är det då som låter så annorlunda? Jo förstås mitt nya tak när det regnar. Det ligger ju numera ett plåttak istället för de gamla tegelpannorna som lock på huset.

Tänk vad många sätt det finns att konstatera att vi har ett nytt tak. Vi ser det nya taket från utsidan, vi ser från insidan att det inte är blött i taket. Vi hör att det låter annorlunda men framförallt känner vi tryggheten att taket håller tätt.

Många sinnen inblandade.....fast än har jag inte smakat och luktat på taket.....än....

Dags för ett boktips igen. Andra delen i den dystopitrilogi Lars Wilderäng har skrivit är läst till sista bladet. Den heter Stjärnfall och boken tog vid tio år efter den första bokens slut, Stjärnklart.

Det är alltså tio år sedan all elektronik oförklarligt försvann och de som överlevde det som kallas Nedsläckningen har hittat sätt att få livet att fungera. Plötsligt hörs konstiga ljud i fjärran och ljus lockar in människor i skogen. När de kommer tillbaka är de sig inte riktigt lika. Vad är det som hänt och hur ska de få reda på vilka fienden är? För att det är en fiende som kommit till jorden är säkert.

Boken är spännande men den hade ett parti i mitten som inte fångade mig lika mycket som den första boken och för all del början och slutet av den här. Trots det är den helt klart läsvärd...om man gillar den här genren förstås.

Nu är det bara att längta efter den tredje delen som inte kommer ut förrän till sommaren.....hur nu det ska gå? Jag måste ju få veta vad som händer. Ska Filip Stenvik och hans familj klara sig? Vad hände med Gustaf Silverbane och kommer Anna Ljungberg att lyckas analysera deras fiende för att finna ett sätt att sätta stopp för det som händer?

Vänta, vänta, vänta...

Ikväll känner jag mig bortskämd av livet. Jag är glad över vardagens alla små glädjeämnen.

Som att öppna dörren hemma efter jobbet och mötas av sonens glada röst som ropar hej. Som att känna doften av såpa och upptäcka att alla dammråttor fått flytta någon annanstans. Som att äta en soffmiddag med sonen och streama de sista dubbelavsnitten av Agent´s of Shield, tredje säsongen. Som att redan nu längta efter säsong fyra. Som att ha min mamma som hjälper mig med smått och gott, hon finns alltid där för mig. Som att ligga i soffan, vifta på tårna och bara vara. Som att ha fina promenad och träningskompisar. Som att ha vänner nära och långt ifrån som finns där närhelst man behöver dem. Som att ha ett tak som håller tätt när det regnar.

Det är sant, jag är bortskämd av livet, för det jag räknat upp är ändå bara en bråkdel av allt fint som finns i mitt liv. Bortskämd av livet....det känns bra.

Planen var klar och vilken plan det var. Kanske världens bästa söndagsplan. Efter sonens träning åt vi en god middag hos mamma innan vi åkte hem. Under resan hem hann jag göra upp planen, den fantastiska. Plocka undan i köket (disken hopades sen i fredags), vattna i växthuset och sen skulle jag ta en lång promenad. Någon slags träning behöver ju även jag. Världens bästa söndagsplan helt enkelt.

Det var efter vattning av alla småplantor jag gjorde misstaget. Sett så här i backspegeln, det stora misstaget. Jag satte mig i soffan uppe för att kolla några mejl innan jag skulle ta min promenad. Sedan gick det inte lång stund innan jag låg i soffan och kollade mejlen...och fejan....och insta.....och spelade nåt litet spel...och plötsligt kände jag efter. Oj, vad jag kände efter. Jag kände att tårna var kalla, fingrarna frös när de spelade över tangentbordet. Till och med nästippen var kall.

Då tog jag min promenad....men inte särskilt långt. Nej jag gick ner i källaren, tog en varm dusch, gjorde upp en eld och kröp ner under filten med en bok.

Så det kan gå.....men intentionerna var goda för det var en riktigt bra plan egentligen.....

Nu har jag kommit på det. Jag vet precis hur jag ska göra för att det tråkiga ska bli mindre tråkigt. Det enda som förbryllar är det faktum att det har tagit en väldig massa år att komma på det.

Det tråkiga är förstås att ta reda på tvätten. Det roliga är att prata med goda vänner. Alltså gäller det att kombinera dessa två med varandra. Då behövs en telefon med ett headset. Sen tar man fram strykbrädan, pluggar i strykjärnet och ringer upp.

Plötsligt är tvätthögen borta medan samtalet fortfarande pågår och bäst av allt man hinner inte ens bli less.....

Kanske dags att tvätta och hänga undan vinterjackorna? Det är ju i alla fall meteorologisk sommar nu. 

På pappas grav blommar lökarna och fler är på väg. 

När jag kom hem från jobbet i tisdags var taket klart....bara kvisten kvar.....och ställningarna. 

Ikväll hade lilla frusna jag två val. I alla fall fanns det två självklara val (om än valmöjligheterna förstås var så mycket större än så). Det ena var att plocka fram min husliga sida och göra lite nytta här hemma. Det andra valet var att krypa in under en filt, läsa och....läsa.....

Jag valde naturligtvis det andra alternativet. När kölden bitit sig fast längst in i märgen kändes det helt rätt. Lite sötslisk i en skål, en bra bok och en skön pläd. Bästa tisdagskvällen på länge.

Nu är båda de böcker jag lånade i onsdags lästa till sista sidan. Två böcker av Lars Wilderäng som handlar om situationer som vi i Sverige under lång tid varit och är förskonade från, till skillnad mot så många andra länder. Det handlar om krig.

De två böckerna hör till genren technothriller och håller båda ett högt tempo. Den första heter Midvintermörker och handlar om en julhelg när svenskarna vaknar upp till ett strömlöst, iskallt och mörkt land. Ryssland inleder efter en övning ett regelrätt anfall mot Sverige och med tanke på den nedrustning som varit står vårt land helt oförberett. Under ett dygn får man följa några personer i kampen mot ockupationsmakten. En fantastisk bladvändare som fick mig att glömma bort att sömn är något man ska få under natten....de enda partier i boken jag tyckte var lite jobbiga var alla stridsskildringar med Bravo hit och dit....Jag tror framförallt att det var det faktum att de var skrivna i dialogform som gjorde att jag tyckte att det blev svårläst. Alltför mycket dialoger i böcker gillar jag inte. Men trots det låg jag alltså vaken och läste istället för att sova.

Förväntningarna på bok två, Midsommargryning, var därför höga. Den boken utspelar sig drygt tio år efter den första. Denna gång är det midsommardag när telefon- och internettrafiken bryts och flyglarmen börjar tjuta igen. Ryssland anfaller återigen men hur är det egentligen? Den svenska militären, vilken roll spelar de? Flera karaktärer (de som överlevde första boken) dyker upp igen och man får följa dem i kampen även denna gång. En kamp som inte är vad den ser ut att vara till en början. Även denna bok är en bladvändare men man måste ju förstås gilla den genre den representerar.

Böckerna sätter i alla fall igång många obehagliga tankar om det otänkbara skulle ske. Hur sårbara är vi inte i vårt teknologiska samhälle? Kan detta hända hos oss? Tänk om det skulle hända oss? Hur skulle vi klara oss?

Ja inte var det särskilt smart. Det kan jag lugnt konstatera så här vid åttatiden på kvällen när tröttheten känns näst intill förlamande.

Man skulle lätt kunna tro att det var jag som hade uppvisning på Öviksmässan idag. Men se det var det inte.....det handlade istället om att jag läste....på natten när det ska sovas. 

Jag vaknade till mitt i natten och kunde inte somna om så jag tänkte att om jag läser en liten stund blir jag trött. Problemet var bara att den lilla stunden blev till en ganska lång stund. När det sedan bara var hundra sidor kvar av boken hade jag inget annat val än att läsa ut den.....det gick liksom inte att sluta förrän den var just slut. Då hade klockan hunnit bli ganska mycket och sen var det inte så många timmar kvar att sova innan det var dags att kliva upp. 

Som om tröttheten inte var nog har jag dessutom återigen drabbats av träningsvärken från helvetet på baksidan och insidan av låren. Det tog ett tag innan jag kom på vad som orsakat den. Vårröj på alla gravar och plantering, städning av spillvirke på gården och en del annat utepyssel under gårdagen. Just nu går jag som en anka som har skit i brallan.....

Nu har jag i alla fall börjat läsa fortsättningen på den bok jag läste ut natten som gick....vi får väl se hur det blir med sömnen.....

Uppvisning vid Anundsjös tält. 

Oj idag fick vi verkligen en försmak av sommaren. Härligt varmt och soligt väder. En sån där dag när det till och med var varmt i skuggan. Plötsligt surrar en mängd flugor i fönstret, till och med en och annan mygga har visat sig. Det betyder att nog inte är så långt till det första myggbettet.

På taket händer det grejor, alla tegelpannor åkte av i rasande fart. De enda spåren efter dem nu är de nedsjunkna spåren efter den tunga containerkärran på gräsmattan. Det som var dåligt är utbytt, ny läkt är på plats och just nu håller de på att rikta det hela. Eller inte just nu....just nu är det kväll och alla är hemma hos sig. Men imorgon fortsätter de. Sen blir det nog en paus, plåten till taket kommer i början av nästa vecka. Hoppas alltså på fortsatt fint väder ett tag till (fast jag såg att det skulle komma regn imorgon eftermiddag).

Det blir bra det här!

Första maj, dagen när våren kom. Jag tog en promenad tidig förmiddag och kände redan när jag kom ut på bron att solen värmde. Skönt värmde den i nacken medan jag gick runt och lyssnade till alla fåglar.

Jag önskar verkligen att jag hade förmågan att särskilja alla småfåglars kvittrande. Talgoxe känner jag igen men sen gissar jag bara. För jag hörde många olika slags fåglars sång. Däremot kände jag igen lite större fåglars läten, måsar, björktrastar, skator och en och annan kråka....inga tjatmostrar var dock ute idag. Jag konstaterade att det är en konst att känna igen alla läten.

Plötsligt fick jag syn på ett gäng Tussilago också....hur mycket jag än spanat förut har jag inte sett en enda, förutom på Instagram eller Facebook. Men idag var de där, i mängd. Det gör att jag tycker att den här dagen blev lite extra "vårig". Som bonus tittade dessutom en förskrämd krokus upp i rabatten på framsidan av huset.

Jag hann också med ett stopp på konstrundan innan det var dags att skjutsa sonen till träningen. Där såg jag en tavla jag blev lite sugen på....sen blev det till att kolla på annan slags konst. På Sjögatan fick jag titta på konsten att kasta varandra i mattan på ett snyggt sätt.