Det är hopp om livet. Solen skiner, det det töar på dagarna och livsandarna kommer tillbaka en efter en.  Fortsätter det så här är de nog fulltaliga snart, livsandarna alltså. Bakslag? Nej, det tänker jag inte på idag. Det överlåter jag åt någon annan. 

Livsandarna har fått påfyllning från fler håll också. Dels är sonen hemma sen några dagar, dels umgicks jag med goda vänner igår kväll. Mycket energi till mig.

Igår fyllde sonen 27 år. Födelsedagen firades med nybakat frukostbröd, tårta och god middag. Sen umgicks vi med goda vänner, fast på varsitt håll. Men allvarligt, 27 år....lite konstigt att han börjar komma ikapp mig när det gäller åldern.

Idag tvättas det som vanligt och sen får vi ses vad vi hittar på. Jag får ju rå om 27-åringen till imorgon förmiddag så än finns tid att göra saker tillsammans. Någon promenad, grillning, och sen streaming av en serie vi tittar på. Låter som en bra plan tycker i alla fall jag. Den ska jag nog lyckas sälja in. 

 

Kommer ni ihåg att jag förra veckan skrev att vi gick in i Eldhästens år? Då, för en vecka sedan, konstaterade jag att det inte bjudits på särskilt mycket av den starka energin som ska utmärka året. Men som sagt, det var för en vecka sedan. Nu har energin börjat jobba och det gjorde den med besked. 

Igår var en spelkväll inbokad med goda vänner. När den började med en välkomnande rosa dryck med fluff ovanpå så insåg jag att det inte kunde bli annat än en energifylld tillställning. God mat, god dryck, roliga spel, varmt bad men framförallt - goda vänner som ger så mycket mer än de tar. Drygt tio timmar efter att det rosa fluffet välkomnade mig kom jag hem, varm och glad inombords. 

Efter fem timmars sömn klev jag upp och fixade Vasaloppsfika. Som vanligt när det är första söndagen i mars. Tände ljus, kröp ner under filten och såg när alla åkarna startade. Här tänker jag ligga en stund till, sen blir det en promenad. Då pausar jag Vasaloppet. 

Snart har en vecka av Eldhästens år passerat. Jag kan inte säga att den bjudit på särskilt mycket stark energi, djärva beslut eller stora förändringar. I alla fall inte för mig. Å andra sidan, året är långt så än hinner det hända saker. 

Helgen har i alla fall bjudit på både vila och umgänge. Igår hörde grannarna av sig och bjöd in till en bastukväll. Härligt med vedeldat och snösvalka. Efter en dusch somnade jag sen ovaggad. 

Idag njöt jag av en promenad i solen och kaffe hos mor innan det var dags för damernas fem-mil i OS-spåret. Igår kom jag på att det faktiskt kan vara mitt fel att det varit blandade resultat för våra svenska deltagare. Jag har glömt tända ljus i OS-lyktan varje dag vi haft svenska tävlanden. Men efter promenaden idag såg jag till att tända ljuset. Det lyste både under skidor och curling och ni såg ju hur det gick. Guld i båda fallen! Fast det höll på att gå på tok för plötsligt var det några stenar som inte riktigt gick damernas väg i curlingen. Då upptäckte jag att ljuset brunnit ut så jag skyndade mig att tända ett nytt. Sen var det inga problem längre. 

Nu laddar jag för en ny arbetsvecka genom att se till att det finns rena kläder att ta på sig. Det är en bra uppladdning tänker jag. Att slökolla på nån bra serie är också ett vinnande koncept. Inget jag tänker ändra på. 

Kylan håller oss i ett fast grepp om än de senaste dagarna bjudit på en strålande sol som faktiskt värmer en aning. Livsandarna vaknar lite efter den mörka kalla vintern. Fast nog längtar jag efter våren och takdropp. Nåja, tids nog kommer den åter, våren. Just nu gläds jag åt solens strålar. 

Helgen har som vanligt gått snabbt, alldeles för snabbt. Igår firade jag och goda vänner vietnamesiskt nyår lite i förväg. På tisdag börjar Hästens år. Men tjuvstarten gör ingenting för i Vietnam firas Tết länge så vi hjälpte till att ge året en bra start. 

Idag har jag förstås tagit en promenad, druckit kaffe hos mor och nu snurrar tvättmaskinen som vanligt när det är söndag. Bonusen idag är att det finns gott om rester i kylen så jag behöver inte laga mat, det är bara att sleva i sig av godsakerna som finns kvar sen igår. Yummie!

Nu är OS i full gång. Härligt att kolla på all vintersport. Rolig start igår med guld och silver i skidorna. Skidskyttarna fick inte en riktigt lika fin start, om än Hannas slutsträcka var kanon. Men det blir fler lopp. 

När det var vinter-OS för åtta år sedan hade jag precis opererat bort skrotet i mitt knä för tredje gången. Jag kommer ihåg att jag var sjukskriven då några dagar till dess att stelheten i knäet var borta så jag kunde köra bil igen. Det passade bra, då rann dagarna förbi.

Förutom OS har helgen bjudit på promenader, tvätt, kaffe hos mor och god mat. Precis som en helg ska vara. Men nu lämnar jag skidskyttet och kollar curling istället. Sen är det en hockeymatch kvar att kolla in idag. Därefter har jag sportat klart för idag. 

Att följa de svenska atleterna kommer att bli svårare dagarna som kommer. Då kommer jobbet att inkräkta...det blir till att kolla i efterhand. Tur det det går det med. 

Jag gick in i den här helgen med en näst intill förlamande trötthet. Det innebar att fredagskvällen tillbringades i soffhörnet med lite streaming på teven. Inte något som krävde så mycket tankeverksamhet eftersom jag slumrade till emellanåt. Utan lite lagom förströelse sådär.

Igår tog jag som vanligt en promenad under förmiddag. Den avslutades med en mugg kaffe hos mor. Sen gick jag hem och tänkte fortsätta mitt slötittande på någon serie. Fast det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Dels började jag titta på en ny serie. Den heter Vaka och handlar om ett mystiskt virus som gör att människor inte kan sova. Människor dör och i takt med att viruset sprider sig breder kaoset och katastrofen ut sig. En serie som fängslar på en gång och som gör att nästa avsnitt hinner börja innan tanken att ta en paus ens hinner få fäste. Så planen att det skulle bli ett slötittande försvann. 

Men det blev faktiskt en paus i tittandet fast det var svårt att slita sig. En god vän som flyttat bjöd på middag med efterföljande mellotittning. Funderade länge på om jag skulle orka följa med men eftersom det här är den typen av vänner där det är okej att komma som en tröttmössa så hängde jag förstås med. Det var gårdagens bästa beslut. Fantastisk mat, fina samtal, skratt och gemenskap. Jag kom hem när januari hunnit övergå i februari och kröp i säng med en varm känsla inombords. Så tacksam!

Idag har jag förstås tagit en promenad, druckit min mugg kaffe, kollat lite skidor, kört några tvättmaskiner innan jag återigen placerat mig i mitt soffhörn. Nu har jag hunnit drygt halvvägs in i serien om totalt sex avsnitt. Den fängslar!

Ytterligare en vecka att lägga till handlingen. Snart har hela januari gått. Med tanke på att jag brukar tycka att den här månaden aldrig tar slut måste jag säga att det gått ovanligt fort faktiskt. Som vanligt har jag promenerat under helgen, läst en del, kollat skidor på teven, testat några nya vietnamesiska maträtter, druckit kaffe hos mor och förstås....gått en match med amöban. Idag gick jag segrande ur matchen helt utan problem, jag blev nyss klar.  

Känslan just nu är att jag är åttiosju år ungefär. I alla fall känslan i kroppen. Värk i höft och leder. Just nu känns det faktiskt lite tungt att jobba imorgon. Men jag vet att när arbetsveckan börjar brukar kroppen skärpa till sig och steppa upp. Räknar kallt med att den gör det imorgon också. 

Nu blir det pizza och fortsatt läsning tror jag. Det är en helt rimlig sysselsättning nu när mörkret har fallit ute. 

Söndag igen. Igen. Ja, det är ju ingen nyhet direkt att veckorna går snabbt och helgen ännu snabbare. Men eftersom jag oftast är så bra på att ta det lugnt och vila så hinner jag ändå njuta av helgen. 

Vad har jag då gjort den här helgen? Ja, det gamla vanliga förstås. Det lär ju inte förvåna någon. Promenader, lite tvätt, matlagning, skidor på teven och streaming. Men framförallt har jag firat mamma som fyllde år igår. Hon firades med tårta och paket. Precis som sig bör. Födelsedagar är toppen. Det betyder att vi hängt med ett år till och fått levla upp ytterligare ett steg på livslinjen. Det firar vi, alltid!

Vad gör jag nu då? Just nu är jag mitt i andra säsongen av Fallout som visas på Prime. Pausar bara när det är dags att skifta tvätt i maskinerna. Fortsätter nog att hänga här idag så att jag får så mycket energi som möjligt inför veckan som kommer.

Första arbetsveckan efter julhelgerna gick snabbt. För mig handlade det om tre dagars jobb. Rivstartade med föreläsning och workshop i Björna. En fin förmiddag innan jag skyndade mig tillbaka till Övik för att själv ta del av fortbildning. Arbetsveckan fortsatte med två fina dagar till trots snöovädret som drog fram. 

Mycket snö kom det, när den så småningom skottats bort blev det istället bitande kallt igen. Kung Bore leker med väderknapparna. Han verkar inte riktigt kunna bestämma sig. Nu ser det ut som att han kommer att trycka på snöknappen i början av nästa vecka igen. Men då verkar han skicka mer normala mängder. 

Den här söndagen skiljer sig inte jättemycket från andra söndagar i mitt liv. Jag tog en promenad och log åt minnet av att fått träffa goda vänner igår kväll. Sen kaffe hos mor. Nu jobbar jag och tvättmaskinen för att vinna mot amöban som breder ut sig. Vi kommer nog att vinna, tror jag. 

Laddar för arbetsveckan med att kolla skidskytte i soffan. Under värmefilten förstås och med en eld i braskaminen. 

Det nya årets första söndag är här och jag låter mina vanliga söndagssysslor ta plats. Ni vet de som börjar med en promenad och kaffe hos mor. Dagens promenad bet rejält i kinderna, tur att det finns varma sköna kläder och värme när man kommer in igen. 

När jag kom hem igen efter förmiddagskaffet påbörjade jag matchen mot amöban i tvättstugan. Just nu står det 2-2 men eftersom det inte är en arbetsdag för mig imorgon fortsätter jag då. Den här söndagen känns oavgjort helt okej. 

Passar förstås på att kolla in klättringen uppför slalombacken i Tour de Ski liksom lite annat på teven. Till exempel några nya avsnitt i serier jag följer. 

Dagens bästa är ljus, eld i braskaminen och värmefilten. Okej, att smaska i mig lite av julgodiset är inte helt fel heller. 

Årets sista dag och plötsligt bestämde Kung Bore att det var dags att dyka upp. Men än så länge enbart med kylan som kompanjon. Fast det verkar som om han kommer med snön också. Stämmer väderleksrapporterna börjar de vita flingorna singla ner i början av 2026. 

Det är väl nu året som gått ska summeras men det ska jag bespara er. Jag kan i alla fall konstatera att året har bjudit på många fina stunder både med familj och vänner. Stunder som tagit plats i minnesbanken och lätt kan plockas fram när det behövs. 

Igår kramade jag om sonen innan han åkte tillbaka ner till Skåneland. Vi har haft fina veckor tillsammans där både god mat, promenader, slappande, babblande, filmer och fina stunder med mormor ingått. Tacksam!

Nu suger jag ut det mesta ur den här sista dagen på året sen är det dags att välkomna det nya. 

Gott Slut och Gott Nytt år!

Idag var det allt annat än en juldagsmorgon som glimmade. Ute blåste det och var blött, töigt och slaskigt. Maschallerna kämpade hårt för att inte blåsas ut av vinden. Kämpade fick fackelbärarna göra också. Det var många som kom med slocknade facklor till kyrkan idag. Men när de väl lades på brasan vid kyrkan tog de fart igen. Vid kyrkan smakade glöggen gott som vanligt innan jag fortsatte min något slaskiga promenad. 

Nu ligger jag under täcket igen och tänker på vår sköna julafton igår. En julafton med ljus och värme, god mat, fina genomtänkta julklappar och en skön känsla av att vara privilegierad som får ha det så fint under julen. 

Snart är det dags att kliva upp för andra gången idag, fast nu har det blivit mitt på dagen så det är väl dags. Funderar på vad som behöver göras till juldagens middag. Tack och lov är det mesta fixat så det blir inget stort lagande. Det känns skönt! Dessutom vet jag att sonen kommer att hjälpa till allt han kan så det gör det ju ännu enklare. 

Nu tänker jag softa här under täcket ett tag till, sedan välkomnar jag juldagen för andra gången idag!

Skrapdan, i mitt tycke den bästa dagen under hela julen. Då när alla förberedelser är klara och förväntan ligger i luften. Små tomtar smyger omkring, tisslar och tasslar. 

Det här årets skrapdag var inget undantag, kan jag konstatera när dagen lider mot sitt slut och julaftonens första timme närmar sig. 

En lugn och skön dag med bokläsning, soffhäng och gott fika under dagen. När det närmade sig kvällen åt vi vårt traditionsenliga blöte hos mor med saffranspannkaka till efterrätt. Bästa skrapdan helt enkelt. 

Nu tänker jag avsluta dagen med att läsa min bok en stund till dess att ögonlocken blir tunga. Då somnar jag gott med julmagi i luften.

Tidig morgon. Det är fjärde advent och jag njuter av tända ljus och en mugg kaffe. Igår kom jag hem efter en tur till Skåne där jag tillsammans med sonen hann se Lunds alla fantastiska granar och äta gott ute på restaurang. Ett besök på Costco innebar också en billig tankning. Så billigt har jag inte tankat på många år. 

Här hemma har tomtarna tipptappat ut ur tysta vrårna medan jag var borta, så vi bjöds på skön julstämning när vi klev in här hemma. 

I vanliga fall brukar ju tomten komma med granen och klä den i vårt hus men just det här året är det annorlunda. Väldigt annorlunda. Vi fick både montera (det gjorde sonen) och klä granen själv (jag klädde den) för vi har en Grinchengran! En konstgran klädd i guld och rött. Inser att ska det vara en gran som inte är äkta så är den gran som nu står i vår gillestuga rätt gran att ha. Inget snack om att den inte är äkta. Fast den är äkta på ett annat sätt. I originalitet. Vi blir glada av den, vilket är det viktigaste. Tomten tyckte säkert det var skönt med paus ett år också. 

Medan sonen sover fortsätter jag att njuta av den tidiga morgonen, alla ljus och tomtar. Och min gran!

Tredje advent och ute är det blött och grått, regnblandad snö faller från himlen. Jag gick en promenad ner till julmarknaden hos Lantboa. Många utställare, både gott att äta och fina saker. Det handlades både det ena och det andra. Själv fick jag med mig några påsar polkagrisar hem, ser fram emot att smaka på dem. 

Igår gjorde jag julköttbullar och kokade knäck. Det innebär att listan med saker att baka eller laga till inför jul är klar. Det känns skönt, det innebär att resten av den här dagen får ägnas åt tevetittande och läsning. Framförallt nu när dagens promenad är avklarad. Så om ni letar efter mig vet ni var ni hittar mig. I soffhörnet förstås!

'

En gråare andra advent får man leta efter. Blött och fuktigt. Regnmolnen hänger tunga och släpper allt som oftast ifrån sig våta droppar. Vilken tur då att jag har tak över mitt huvuden som gör att jag, efter en promenad eller annan utomhussysselsättning, kan gå in, ta på torra kläder och njuta av en varm kopp te eller kaffe. Choklad går också bra förstås.

Den här helgen har jag verkligen fått påfyllning av energi. Fredagskvällen tillbringades med några goda vänner som jag känt sen första klass. Det är många år. Vi åt gott, drack gott och pratade om både glädjeämnen och sånt som kan kännas tungt och svårt. 

Igår kom ett annat, lite större gäng, vänner hem till mig. Med ett glöggkalas gjorde vi vårt bästa för att välkomna julen. Det gick väldigt bra om jag får säga det själv. Vilken underbar kväll vi hade. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på den. 

Nog har jag det bra ändå, omgiven av vänner att lita på i vått och torrt. Som jag kan dela både roliga och lättsamma saker med men som också tar emot och stöttar i det som inte alltid är lika trevligt. Tänk att dessutom få umgås med såna vänner flera dagar i rad. Det är livskvalitet. Vad gör det då att regnmolnen håller på att krypa ner i skorstenen? Inget alls. 

Nu börjar den, adventstiden. Tiden med alla ljus, härliga dofter från köket och förväntan inför det som kommer. Här i mitt hus har adventsljusen flyttat in. Det glittrar, glimmar och känns varmt, ljust och välkomnande. Dofterna och ljuden i köket välkomnar också eftersom suget efter att baka kom igår. Dofter av saffran, pepparkakskryddor och glögg blandat med lite julmusik fyller huset. 

Jag inser att jag är priviligierad som känner så här. Det är många som lever under förhållanden som är allt annat än trygga. Där helgerna med ledigheter gör att det blir extra otryggt. Träffar du någon som inte ser ut att ha det så bra, se till att finnas där, ställ frågan om du kan hjälpa till på något sätt. Den lilla frågan och det du gör sedan kan åstadkomma stor skillnad. Vi behöver förstås finnas för varandra hela året, men låt advent vara tiden vi påminner varandra att göra ännu lite mer för våra medmänniskor. 

Skyltsöndag och på marken ligger ett tunt lager snö som gjorde att adventsstämningen kunde ta plats. Ljusen spred värme men kylan gick ändå genom märg och ben. Det var rått och kallt ute men betydligt råare och kallare i garaget där jag hade min julloppis. Nu är värmefilten min räddning där jag ligger nerkrupen i soffan och försöker sluta hacka tänder. Fyra timmar i ett kallt garage tog ut sin rätt. Fast det var det värt, att frysa lite, borden var betydligt tommare när jag stängde garagedörrarna än när jag öppnade dem vid lunchtid. 

Nu tänker jag i alla fall ligga här till dess att värmen kommer tillbaka. Så det så!

Söndag förmiddag och som vanligt vaknar jag onödigt tidigt när det är helg. Men också som vanligt är räddningen kaffe, eld i braskaminen och tända ljus. Just idag fortsatte jag att kolla på några avsnitt av the Witcher på Netflix, tillsammans med morgonkaffet. 

Nu passar jag på att skriva några recept som jag slarvat med, tvättar en ulltröja och njuter av ännu en ledig dag medan jag tänker tillbaka på veckan som gick. 

En vecka med givande dagar i storstan, både vad gäller innehåll samt knytandet av nya kontakter. Och förstås möten med kontakter sedan tidigare. Som grädde på moset hann jag med ett möte med en god vän också. 

Igår kväll umgicks jag med goda vänner några timmar på kvällen innan de skulle ut på galej. När de tog på skorna för att dra vidare åkte jag hemåt och smakade på innehållet i den termos jag fick med hem. Yngve i en termos avnjöts i Ragnars glas. Det ni, det var en bra lördagskväll. 

Resten av dagen är ännu ett oskrivet blad. Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag att fortsätta kolla nån serie i mitt soffhörn. Men först ska jag förstås ta dagens promenad. Annars går det inte.

Sen tar jag mig an sista halvan av november. Hur nu det ska gå? Med tanke på att jag fortfarande processar att sommaren är slut och inte längre kan gå i sandaler och tunna sneakers. Men vilken tur att jag har mina överlevnadsverktyg. Ni vet, värmefilten, ljusen, braskaminen, böcker och bra serier. 

Körsbärsträden i Kungsan i novembersol. 

En av de få förmildrande sakerna med november är att jag firar min födelsedag då. Det gör att det blir lite ljus och värme mitt i det mörka, grå och småtrista. Det här året var födelsedagen extra fin då sonen kom hem och hälsade på. Jag hann njuta av hans sällskap flera dagar och dessutom lyxen att det fanns färdiglagad mat när jag kom hem från jobbet. Bara en sån sak. 

Själva födelsedagen var lugn, fika med grannar och sen middag med familjen. Resterna från veckan som gick förvandlades till ett gott plock. Värdigt en födelsedag, fast det var rester. 

Fick fina presenter av familj och goda vänner, presenter som valts ut till mig och passar perfekt. En av gåvorna kommer jag att ta på mig när jag ska jobba imorgon. En härlig hoodie med en text som passar mig perfekt. 

Under hela gårdagen ramlade det in mängder av gratulationer via sms, messenger, instagram, facebook och i levande livet förstås. Det känns varm och fint att så många skickade fina hälsningar. Nästan så jag tror att jag fyllde jämnt. men dit är det ett tag kvar.  

Nu när det är söndag eftermiddag är sonen tillbaka i Skåne. Jag har tagit en promenad och som vanligt tvättar jag. Samtidigt som maskinen jobbar passar jag på att streama lite serier. En skön och avslappnad söndag helt enkelt, bra uppladdning för veckan som kommer.