Leda

Jag har suttit här och funderat vad det är som gör att jag inte uppskattar att vara hemma lika mycket nu som när jag är ledig annars. Undrar vad det är för fel på mig som inte kan njuta av att kunna läsa och skriva hela dagarna. Men så kom jag på det. Eftersom det är lite bökigare än vanligt att ta mig runt i huset, jag bär inte så bra, kan jag ju inte gå runt och småstöka som i vanliga fall. Bara att göra en macka känns som en ansträngning. Då tänker jag: himmel vilken tur att detta är övergående, så att jag kan bli aktiv igen. Samtidigt känner jag stor beundran för de som är i en sån här situation jämt. Hur motiverar de sig själva till att få dagarna att bli meningsfulla. Det ger mig lite dåligt samvete över att jag känner sån leda och har svårt att hitta meningsfulla saker att göra.