Provgår

Nu har jag nått det stadiet att jag provar att gå lite mer normalt. Jag tänker att om skadan spricker upp nu när det bara är några dagar kvar så skulle det paja ändå. När jag går känns det rätt okej, det gör att jag ser ljust på framtiden när gipset åker bort. Tänk vad besviken jag ska bli om det inte går så enkelt som jag tänkt. Det är nog säkrast att jag har bästa scenariot som nummer ett men även målar upp ett lite sämre där bakom så att jag inte deppar ihop om det inte blir som jag har tänkt mig. Inne i huvudet ser jag framför mig att de tar bort gipset och då kan jag...böja...mitt knä...fast jag vet att det inte kommer att gå vill jag det jättemycket. Åh, vad jag längtar till på onsdag!!!!