Häromdagen såg jag ett reportage om Nina Muhonen igen. Hon som efter en dykskada inte kan röra något från nacken och ner men som trots det lyckats fylla sitt liv med meningsfullt innehåll. Hon berättade om sin kamp att få komma till Sahlgrenskas ryggmärgsenhet för att få prova att andas utan respirator. De läkare hon hade på sitt "hemmasjukhus" sa att det inte skulle gå eftersom hennes andningsmuskulatur inte fungerade alls. Men hennes kamp gav resultat. Hon fick till slut komma till Sahlgrenska och den 12 april kopplade de bort respiratorn för att se om det skulle gå. Nu stängs respiratorn av en timme varje dag när hon andas själv. Ett digert träningsprogram har hon framför sig, ingen vet hur långt det kan leda!! Men det som gör mig beklämd är det faktum att den som är skadad eller sjuk ska behöva kämpa för rätten till vård. Det borde vara en självklarhet att den som behöver vård ska få chans att prova alla alternativ för att bli bättre som finns tillgängliga. Vare sig det är en så allvarlig skada som Nina har eller något annat. När man inte mår bra är det oerhört jobbigt att behöva kämpa för sin sak. Den kraften finns inte alltid. Nästan så att man behöver vara frisk för att orka vara sjuk...Därför kan jag inte annat än beundra Nina och alla andra där ute som inte ger upp trots det motstånd de möts av. Människans inneboende kraft är fantastisk!!
Läs hennes debattartikel i DN från den 27/4 2011.
http://www.dn.se/debatt/om-socialstyrelsens-forslag-gallt-hade-jag-varit-dod-i-dag
Ack så sant. Människans inneboende kraft är som själva solen!
SvaraRadera