Nu har jag planerat, min vikarie har varit här och vi har hunnit kolla de fyra veckor hon ska arbeta för mig. Det känns bra att jag kan bocka av en sak på listan. Jag har också börjat plocka ihop lite tomtar här och där. Innan påsk är det säkert klart.....

Ringde förresten till mitt försäkringsbolag om glasögonen i morse, skönt att ha det gjort också...fast mysteriet är fortfarande lika stort, förstår ännu inte hur de kunde ligga i bilen.
Förmodligen lär jag aldrig få reda på det heller...

Läste på nätet på förmiddagen att de inte hittar vare sig pojken som blev lämnad i kylan,  eller pappan heller för den delen.  Därför läggs utredningen ner, brott går inte att styrka. Menar de att den tränare som lät sig intervjuas i teve efter att ha hjälpt pojken bara hittade på allt eller??
Nåt lär ju ha hänt i alla fall, jag har mycket svårt att tro att man hittar på en sån händelse för att själv få uppmärksamhet. Mystiskt och märkligt....

Snabbt ändrar det sig, i UNT ser jag att nu vid lunchtid lämnades fallet till åklagare....alltså hur ska de ha det??? Men trots allt är ju det viktigaste att sanningen kommer fram och att pojken får hjälp om det nu har gått till som det skrivits om.

En viktig diskussion kommer ju trots allt ur detta: och det är ju detta om vuxna som pressar barn till idrottsprestationer på ett sätt som inte alltid är positivt och hur viktigt det är att alla vuxna som finns med i olika sammanhang där barn utövar idrott föregår med gott exempel när det gäller uppförande och gott sportmannaskap.
På nyheterna igår diskuterades vem ansvaret ligger hos för att konfrontera de föräldrar som går över gränsen i dessa sammanhang. För det finns ju en och annan...Där stöter man ju på en svårighet eftersom mycket i ungdomsidrotten bygger på frivillighet av just föräldrar, kanske till och med dessa som är dåliga förebilder....det är en svår nöt att knäcka.
Turligt nog är de allra flesta goda förebilder och vet hur man gör för att sport ska få vara någonting roligt för de barn och  ungdomar som håller på.
Trots allt ska väl idrott ändå vara en lek så länge som möjligt eller har jag fel?