Det är fredagmorgon, sonen sover i källaren, jag läser tidningen och dricker kaffe. När affären öppnar ska jag nog åka och handla så att det är gjort innan vi åker till stan för att titta på födelsedagspresent och Sudden ska ta kort till ID-handlingarna.

Ser på nyheterna också, så här dagen efter kvinnodagen handlar det fortfarande om våld mot kvinnor.
Enligt en alldeles färsk undersökning har så många som var femte kvinna, nån gång i ett förhållande utsatts för kränkningar av den de lever med, psykist eller fysiskt. Skrämmande.

Sen blir ju de stackars kvinnor som faktiskt kommer så långt som till polisanmälan inte alltid trodda, utredningar läggs ner för att ord står mot ord. Alla vågar heller inte polisanmäla på grund av hot från den som utsätter dem för övergreppen. En förfärande stor del av utredningarna läggs ner på grund av bristen på bevis.

Svårt med bevis när övergreppen sker bakom stängda dörrar, ännu svårare om misshandeln är av psykisk karaktär, då gömmer sig ju skadorna under ytan och går inte att visa upp på samma sätt som blåmärken eller andra mer påtagliga skador. Usch, så mycket elände.

Jag hoppas verkligen att medias fokus som just nu läggs på den här typen av våld gör att fler kvinnor får kraft och ork att lämna ett destruktivt förhållande.