En sak jag inte alls gillar nu är att träna, usch, fy, blärk och blä!!! Jag får så ont i mitt knä efter de cirka fyrtio minuter jag håller på just nu. Medan jag tränar går det väl på ett ungefär...men sen....

Idag gjorde jag misstaget att gå in på Coop efteråt för att köpa en ytterfilé till lördagens raclette, det var dumt, dumt, dumt. Det gjorde rejält ont innan jag hade kommit varvet runt affären och sen vidare till bilen. 

Nu sitter jag i soffan, dricker kaffe och försöker tänka bort smärtan. Det går väl sådär, kanske en värktablett skulle vara en idé, men då måste jag ju kliva upp ur soffan först och det känns inte så lockande det heller. Inte har jag Sudden hemma att hojta på, han är i Solberg och åker slalom. Men om jag sitter här i lugn och ro ett tag så vet jag att det blir bättre. 

Trots att jag försöker att vara så positiv jag bara kan så måste jag faktiskt erkänna att just nu är jag spyless på mitt knä och på träningen och på att inte kunna göra allt jag vill och på....Ja listan kan göras lång. 

Men om jag nu ändå försöker att hitta något positivt även idag så är väl det att jag redan kan cykla....visserligen med hälen längst ut på pedalen och med sadeln lite för högt men det är mycket tidigare än nånsin förut.  Det kan ju vara en av anledningarna till att jag får så ont när jag tränar, jag pressar mig hårdare nu än jag har gjort vid mina tidigare frakturer. Hm, alltså ska jag se det som något positivt att jag har ont fast det är negativt....

Jösses...jag kan visst inte låta bli att hitta ljusglimtar trots allt. Och minsann tror jag inte att det redan känns lite bättre efter att ha gnällt av mig lite även om det smärtar lika mycket ännu.