Lördag morgon, alla muskler jag har i underarmar och händer protesterar....de är inte vana att montera skåpstommar, det är tydligt. Tänk vad många muskler man har som inte används i vanliga fall.
Andra delar av kroppen gör sig också påminda, framför allt  mitt knä. Det känns som att ha tandvärk i knäet, inte för att jag har haft tandvärk särskilt ofta, men jag tror att det känns så...

Tänker ta mig upp för att göra frukost alldeles strax men jag känner mig lite slö.
Men det är nog smart att kliva upp för om ett tag kommer sonen hem och med honom min morbror. Då ska vi sätta oss och fixa min deklaration efter husförsäljningen förra året. Jag har plockat fram alla papper och förberett så det lär ju inte behöva ta så lång tid.
Övriga planer för dagen är att fortsätta plocka ur köket, flytta kylen och sen gå till mamma och äta middag.

Det var ju inte särskilt upplyftande att läsa tidningen i morse....det ska sparas på skolan, igen! Jag blir alldeles matt och känner förtvivlan.
Nu sticker jag kanske ut hakan men jag tycker att det är viktigare med personal i våra barns skolor än fotbollshallar, konstgräs och tveksamma Sekab-affärer....Läste precis att Övik energi på två år gjort en förlust på en kvarts miljard....
Nä, satsa på vår framtid, barnen, i stället!! De är det absolut viktigaste vi har, de är vår framtid.