Det är något alldeles speciellt med solljuset en sommarkväll som denna. Precis när solen är på väg att sjunka men ändå hittar vägar förbi hinder i dess väg. Ljuset som silar genom löven i träden blir till nåt nästan magiskt. Åh vad jag tycker om den här årstiden... vore jag Moder Natur så skulle vi få njuta av sol och värme en stor del av året. Regnet skulle jag låta falla på natten.

Ikväll har jag njutit av detta underbara solljus tillsammans med en granne under flera timmar. Vi har pratat om djupa ting och mer lättsmälta ämnen samtidigt som vi avnjutit ett glas vitt...eller två....

Under dagen idag började mitt knä göra ljud igen...det har varit oerhört mycket glonkande och klonkande igen....tycker inte om det alls! Vet inte om det är glonket eller klonket som är värst....Jag hatar verkligen ljudet när folk knäcker sina leder, då kan ni tänka er hur det är att gå omkring och ha både ljudet och känslan hela tiden i mitt eget knä. Burr......
Det är ju egentligen inte så konstigt att alla delar där inne inte är helt kompatibla och därför bestämmer sig för att göra läten, men tanken på att det förmodligen till viss del kommer att förbli så gör att jag bara känner urk, urk, urk.....
Men nu till något mer positivt...det gör inte ont och det betyder förmodligen att mina grader i knäet ökat!!