Sitter och slappar en stund innan det är dags att börja med maten. Efter jobbet hälsade jag på hos en arbetskamrat som fick barn i slutet av januari. En liten söt och glad knodd var det.

Då när jag var hos dem och hälsade på fick jag en flashback av hur det var att vara hemma med Sudden när han var bebis. På ett sätt känns det som om det var igår, men samtidigt är det som om det var i ett annat liv, ett annat århundrade. Tiden går så oerhört fort, det bara rullar på.

Jag är i alla fall glad och tacksam att jag hade förståndet att ta det lugnt och inte stressa en massa när han var liten utan att jag hade mycket tid för och med honom.  Det gör att jag kan se tillbaka och minnas hans späd- och småbarnstid  med glädje och inte en massa jag önskar att jag hade.....

Nu är han en tonåring med allt vad det innebär, just nu är han ute och cyklar med kompisar. Efter maten ska jag sjunga med min kör, han lär väl fortsätta med sitt!