Som den här dagen började skulle jag alltid vilja ha det innan jobbet. Utbildningsdag som började lite senare, men jag klev upp samma tid som vanligt.  Vilket i sin tur innebar att jag hann få en lugn morgon. Att äta frukost tillsammans med sonen en vanlig vardag hör inte till vanligheterna. Fast han tyckte att det var konstigt att ha mig hemma....

En intensiv dag följde, många tankar och givande diskussioner. Hjärnan blev alldeles utmattad, jag gäspade stort när jag åkte hem. Det var tur att det inte var jag som körde.
När jag kom hem strax efter fem, vrålhungrig, kändes det väldigt jobbigt att överhuvudtaget behöva tänka på att laga middag....då erbjöd sig min ängel till mamma att fixa maten. Alldeles underbart!!

Nu sitter jag i soffan och har lyssnat på sonen som gått runt och packat inför sin resa med klassen i morgon. Jag fick hjälpa till att leta fram sovsäcken men sen har han fixat resten själv! Tänk att jag har en så stor kille att jag slipper packa åt honom. Han har gått igenom listan som skickats ut med kom ihåg och strukit över vartefter han fyllt väskan....men jag tycker ändå att den ser väldans tom ut....Fast med tanke på att de åker imorgon och kommer hem på lördag behövs ju inte så mycket grejor.
Jag måste säga att lite kliar det i fingrarna att öppna den och kolla vad han lagt i men jag är helt övertygad om att han packat det han  behöver så jag tänker låta fingerklådan vara....

Nu laddar vi för att kliva upp tidigt i morgon, bussen hans klass ska åka med går 6.00.