Nog är det en ganska skön känsla att komma in hemma efter en arbetsvecka och upptäcka att sonen dammsugit hela huset. Nu behöver jag bara torka golven och handla, sen blir det helg.
Fast just nu sitter jag i soffan och får mig en kaffemugg till livs och vilar mina knän. Idag har mitt friska knä spökat.....plötsligt började det skära som knivar i det så fort jag satte ner foten för att gå. Inte skönt alls, däremot väldigt oroande.
Börjar det bli överansträngt? Konstigt? Nej, med tanke på att det snart är tre år sedan min första knäfraktur har ju höger knä fått jobba mer hela tiden. Så egentligen ska jag väl vara glad att det har hållit så här länge.....fast jag ser gärna att det var en isolerad företeelse idag och att det aldrig händer mer!! ( men det molvärker hela tiden när jag sitter, så särskilt hoppfull är jag inte....)