Vi är hemma igen och det gruvsamma är gjort....sonens bedövning har nyss släppt, det gör ont men trots det är han vid gott mod. Den bortopererade tanden har följt med hem i en liten burk, som en souvenir.  Resan till Sundsvall gick fint, vid ett stopp på vägen ringde de och frågade om vi kunde komma på ett återbud en timme tidigare. Eftersom vi hade startat hemifrån i god tid passade det oss utmärkt.

Sonen är en modig kille i alla fall....jag kan säga att jag inte hade varit lika lugn om det gällt mig.....Det måste ha synts på mig i operationssalen att jag tyckte det var otäckt för plötsligt frågade en sköterska...och hur går det för mamman då?? Det gick bra, men jag tittade åt ett annat håll hela tiden....hålla handen gick ju bra ändå!

Man hinner ju tänka en hel del under bilresorna och jag kan säga att jag funderar lite över de olika julbelysningar som pryder granar och annat efter vägen. Det är bara att konstatera att vi människor har väldigt olika smak. Vissa belysningar är så vassa att de sticker i ögonen när man kör förbi i mörkret...nästan trafikfarligt...nästan så att man funderar på om det är tivoli som är på gång och inte advent och jul. Men som sagt, det är tur att alla får göra som man vill....

En annan sak jag funderade på efter vägen är bilar som ligger tätt, tätt och sen har bråttom förbi....sen är det inte lika bråttom längre så plötsligt är man ikapp bilen som nyss körde om. Det hände mig flera gånger idag. Eftersom jag hade farthållare vet jag att min hastighet var konstant....Hur tänker de?

Just nu sitter jag och väntar på att en tvätt ska bli klar, sonen fick blod på sin älsklingströja på hemvägen så den åkte in i maskinen så fort vi kom hem. Känner mig frusen och trött...jag har nog också varit lite spänd, därför ska det bli extra skönt att krypa ner under täcket ikväll.

Tänk att det aldrig är några problem att få dagarna att gå. Jag skulle inte ha något emot att ha för lite att göra så att det blir lite tråkigt ibland. Faktiskt skulle det kännas helt okej. Men jag kan inte ens komma ihåg när jag var med om det senast och det beror inte enbart på att jag har dåligt minne...

Väl hemma blev det snabbmat till middag. Med tanke på att sonen snart kommer att få svårt att tugga, bjöd jag på mat han gillar som han inte kommer att kunna äta på ett tag. Nuggets, chilicheese och pommes. Efter torsdag blir det nog mest omelett, potatismos, soppa och annan mjuk mat.

En korg full med paket, men de är inte till mig...

I hallen står en hel korg med julklappar, jag gillar verkligen paket. Framför allt att ge bort dem....(fast jag måste erkänna att jag tycker om att få också). Fast just de här klapparna är inte till mig, tur är väl det eftersom jag vet vad det är i dem alla. 

Den här veckan har jag verkligen varit dålig på att träna mitt knä....nu skulle jag kunna träna men jag fryser om fötterna och då känns det så jobbigt att behöva hålla på med träning. Ologiskt, javisst men vem orkar vara logisk hela tiden...inte då jag. Fast jag skulle verkligen behöva träna....men jag är så less....kräksless....

När jag kom hem från jobbet idag lyfte jag fram utegranen och satte den i foten framför vardagsrumsfönstret. Sen tänkte jag binda en krans till dörren men det blev ingen krans...det blev en bukett. Faktiskt riktigt fin tycker jag själv. Lindad med tjockt rep med träkulor i ändarna är den vacker i alla sin enkelhet. Nu hänger den på ytterdörren, där pryder den sin plats.

Det blev en bukett i stället för krans i år!

Nog var jag trött så det räckte till i morse. Vi var ju bortbjudna på middag igår och det blev senare än jag hade tänkt mig...men så blir det när det är alldeles för roligt. Efter dagens första kaffemugg var det dags för körsång i församlingsgården. Trots mycket rasp i halsen gick det bra.

Väl hemma igen efter sången, putsade jag klart alla fönster, på både in- och utsidan. Jag gjorde några redan igår så det var bara sju kvar idag.

Därefter började det stora gardinracet...först hos mamma....sen här hemma. Mamma strök och jag hängde dem. Hos mamma var det bara köket kvar så det gick ganska snabbt och här hemma byter jag bara i fyra fönster. I övriga har jag antingen inga gardiner alls eller så får de som hänger där vara kvar även i december. Fint blev det i alla fall och fönstren blänker....få se hur länge det är så....

Det känns i alla fall mycket skönt att både ha haft roligt och gjort lite nytta här hemma. Det kan jag tänka mig att göra om fler helger.

Nu har jag hängt upp gardiner som passar i advent.

Nu sitter jag och kollar in skidskyttet, njuter av att det är tillbaka i Svt igen, man slipper reklamen. Underbart! Middag ska det nog också bli så småningom, cornflakeskyckling står på menyn.

Gick på stan en sväng medan sonen tränade. Blev lätt förbryllad när jag gick förbi en skål med påskägg fast julägg....Vem vill ha ägg till jul?? Har tomten och påskharen bytt plats? Ska det bli påskkalender året som kommer eller?? Jag vet att det finns påskmust och julmust, påskskinka och julskinka, påsksill och julsill...det är okej, men vid godisäggen...där går min gräns....

Nu har jultomten börjat dela ut påskägg också...fast det är julägg....som ser ut som påskägg...som....

Till slut lyckades jag igår...tänkte att jag kan väl inte låta google vinna över mig. Så jag tog nya tag och se, då lyckades jag få bort gamla bilder och lägga till nya i klassbloggen! Jag satt och stirrade ut den lilla rutan som inte ville försvinna, efter många minuter blev den nog hypnotiserad och gav upp....(riktigt så gick det inte till men visst hade det varit enkelt...).

Innan jag välte kaffemuggen över tidningen igår hann jag läsa den och reagerade lite över de formuleringar som fanns i två av artiklarna. Jag vet att ordet används ganska flitigt numera, både i text och annat, (förmodligen är det jag som är en språklig bakåtsträvare eller bara fjantigt språkpetig).
Det finns bland annat ett tidskriftspris med ordet i namnet. Ordet är omgörning... det låter inte rätt tycker jag.

Toaletten blev inte bra ens efter omgörningen....omgörningen på torget.....Prova att byta ut omgörning till något av följande synonymer: renoveringen, ombyggnationen, ändringarna, omdaningen. Visst låter det bättre? Det tycker i alla fall jag.

Nu ska väl inte jag klaga så mycket över det, jag fixar nog till en hel del språkliga grodor i mina texter också. Det blir lätt så när fingrarna smattrar över tangenterna. Då är det lätt att bokstäverna hamnar fel. Eller att det blir ett ord för mycket därför att man har ändrat i meningen och inte korrekturläst riktigt. Alltså är det bara att stå ut med ord och bokstäver som låter konstiga där de hamnat, både i mina och andras texter....det är ju inte direkt något världsligt problem....även om man som jag kan haka upp sig på det ibland...

En "onöda" eller kanske en "nöda" (apropå konstiga ord i texter...) är muffinsmaskinerna som det annonseras om nu inför jul. En elektrisk maskin i vilken man kan grädda sex muffins. Den tar 8-12 minuter på sig att grädda muffinsen, lika länge som i en ugn. Frågan är då hur mycket mindre det kostar att värma upp den än en modern ugn och hur mycket snabbare den värms upp? Man kan använda formar eller låta bli, undrar hur den är att rengöra utan formar? Jag tror att jag köper roliga muffinsformar istället....men tänk om den är jättebra?

Nej, nu tror jag att det är dags att kliva ur sängen...det är snart lunch och frukosten har inte ens kommit på bordet än.

När jag vaknade i morse var jag inte lika trött som igår, tack och lov. Åt min frukost i lugn och ro och njöt av morgonens första kaffemugg när jag av någon anledning puttade ut hela muggen med kaffe. Tidningen jag läste sög upp det mesta. Men tänk att bara några deciliter vätska blir så väldigt mycket och rinner så väldigt fort åt alla håll...

Efter den mardrömsstarten lunkade dagen på riktigt bra, trots allt....till dess att det var dags att publicera bilderna på klassbloggen...då visar det sig att vårt webbalbum är fullt och när jag ska försöka tömma det på lite bilder krånglar google till det hela med att vägra släppa oss förbi ett "erbjudande" vi inte vill ta del av, trots att vi klickade på nej tack....och nej tack...och....

Då tänkte jag att det ordnar sig, jag loggar ut och testar igen...samma visa....loggar ut och testar hemma....samma visa....
Så just nu känner jag mig lite sur...dessutom krånglar modereringsfunktionen på allehanda-bloggen. Jag kan inte godkänna kommentarer via min mail, då syns de inte....Mailen är också google ska tilläggas.....så jag är inte särskilt glad på dem just nu. Snarare skitsur!! Problemet är att det inte bara är att lyfta luren och ringa och klaga...

Att hitta middagen i princip färdig när jag kom hem efter att ha jobbat extra ett antal timmar gjorde mig däremot mycket glad, så nu har jag ny energi för att bråka vidare med vår skolblogg. Eller så ska jag låta bli att bråka ikväll och sova på saken istället så kanske lösningen kommer under natten. Det verkar vara ett vettigare alternativ, jag bestämmer mig för det!

Fredagsplock

Den här morgonen började inte på det allra bästa sättet. Min klockradio spelade och spelade, men inte tog jag mig ur sängen för det. Sonen kom upp och undrade av vilken anledning jag låg kvar i sängen, han fick ett trött mummel till svar...orkar inte....
Till slut lyckades jag i alla fall ta mig upp, efter en enorm viljeansträngning. Väl i köket hällde jag pepparkaksfil i kaffet och mjölk i skålen. Gott? Nä! Så det är ingenting jag rekommenderar.... Som tur var hade jag lite kaffe kvar så morgonen gick att rädda. Mer fil fanns det också...

Dagen gick i full fart sen, som vanligt. Idag fick jag hjälp av mina äldsta elever att röja undan i klassrummet där vår affär ska ta plats. Vi har sorterat bort sånt som inte används längre, på det sättet fick vi tomt på tre hyllor. Det är en form av vardagslycka!

En annan form av vardagslycka är, att när det är som mest att göra på jobbet och tankarna på middagsmat känns lika avlägsna som universums ytterkanter, då plingar det till i mobilen med en middagsinbjudan som gör att allt plötsligt kändes lättare. Det hände också idag.

Ytterligare en form av vardagslycka är att fyra minuter innan vi ska vara borta på middag, köra in på gården för att hämta upp sonen, se hans huvud sticka ut och säga:" jag har snart dammsugit hela huset"....Att han dessutom tömt diskmaskinen, fyllt den på nytt, påbörjat läxan gör ju inte saken sämre.
När vi kom hem efter att ha ätit middag, kom min snälla mamma och hjälpte mig torka golven...ännu mer vardagslycka.

Att ha arbetskamrater, som jag har, som hjälper en när det känns som att allt kör ihop sig, det är också vardagslycka. Alla underbara elever som finns runt mig varje dag är också en väsentlig del av lyckan!

Inser när jag summerar dagen så här långt, att trots att en dag kan börja som skrutt, kan många små saker som händer under dagen göra att man känner sig rik inuti!

Vardagslycka!

Det gick inte så vansinnigt dåligt hos sjukgymnasten trots allt. Trots att jag inte tränat så mycket som jag borde hade det gått framåt och min muskel var starkare än för en månad sen. Men inga nya övningar lades till, utan jag får jobba på med dem jag har till i januari.

I klassrummet flyter det på fint med alla underbara barn, men trots det upplever jag att tiden inte riktigt räcker till för allt jag har att göra. Det är svårt att veta vad som ska bortprioriteras och det gör att jag känner mig otillräcklig. Känner hur det värker i magtrakten där katarren brukar dyka upp.....inget gott tecken. Önskar verkligen att jag kunde vara en person som kan koppla bort allt när det blir för intensivt, bara vara lugn och tänka att det ordnar sig....för oftast gör det ju det!

Av den här veckan är det två arbetsdagar kvar, sen helg igen. Helgen tänkte jag först använda till att komma ikapp med jobbet men jag tror att jag behöver vila mest av allt. Därför blir det nog bara det mest nödvändiga. Tvätta (sonen fick starta en nödtvätt sent igår för han upptäckte att han hade slut på både det ena och andra i klädväg. Jag lovade att starta tumlaren i morse så kläderna skulle hinna torka.....gissa vem som glömde.....tur att han klev upp i tid så att han startade den själv...), äta, skjutsa till träning, någon liten promenad, knäträning och sen bara sånt jag känner för!

Nu känner jag för att sova...natti natt!

Jag sitter i soffan och väntar på att bastun ska bli varm, är lite frusen. Ikväll blev det efter middagen först några turer till återvinningen, sen hade sonen utvecklingssamtal. Ett trevligt samtal där han fick nyttja sin verbala förmåga till fullo!

Nyheterna rullar på teven, raserade hus i Gaza och förstås är det alldeles vanliga människor som hamnar i skottlinjen och som vanligt är det barnen som far mest illa. Det är alltid barnen......Men klockan 23 ska visst vapenvilan träda i kraft....hoppas verkligen att båda parterna håller det de lovat!!
I Grekland kämpar de med ekonomin för att få sitt samhälle att fungera igen.
Här hemma är det en nya riksdagsrepresentanter på gång i partiet som helst borde förtvina helt.
I Afrika pågår strider mellan bland andra kongoleser och rwandier som anklagar varandra för övergrepp åt båda håll. Här hemma är ett av de större problemen just nu att vägglössen ökat igen, stora som äppelkärnor...i sammanhanget ett litet problem men för de som drabbats är det riktigt otrevligt.
I Göteborg åtalas en kvinna för griftefrid eftersom hon förvarat skelettdelar hemma....hon sägs ha köpt och sålt delarna på internet.....

Alla nyheterna på teven har gjort mig ännu mer frusen så nu hoppas jag verkligen att bastun är varm!

Då är det bara att konstatera att den här dagen har gått också.....nog är det intensivt nu så det räcker till tycker jag. Aldrig har väl tiden snurrat på så fort som den gör nu. Jag skulle vilja trycka på en pausknapp, bara en stund. Jag hinner inte riktigt upptäcka alla små glädjeämnen som vardagen faktiskt bjuder på, än mindre njuta av dem.

På vägen till stan ringde min ortoped. Vi kom överens om att jag ska komma dit på ett besök så att han får titta på min fot som pekar snett utåt när jag går. Eller det är väl snarare knäet som ska granskas. Idag har knäet bråkat och gjort ont så det känns mycket bra att få träffa honom. Inser att den smärta jag känner i muskelfästet på ovansidan av knäet har funnits där i tre år nu......nog blir man lite van ändå det går inte att komma ifrån.
Strax därefter ringde näste läkare.....vaccinationsprogrammet för vår Vietnamresa gjordes upp! Det känns avlägset med resan, men med den hastighet veckorna rullar på i är det nog snart början av mars och dags att packa.....

Korv och mos till middag!

Nu sitter jag hemma i mitt eget soffhörn igen efter en härligt energigivande helg. Tänk vad några dagar i vårt älskade Jämtland kan göra för orken. Att få träffa kompisar och umgås i lugn och ro är verkligen en lisa för själen. Nu blev det väl lite mer hektiskt än vanligt med tanke på festen i fredags, men den gav mer energi än den tog. Trots att det blev sent.  

Sonen hade som vanligt ingen lust att åka hem när det var dags....men nu har även han funnit sig till rätta. Läxorna och förberedelserna vid datorn inför utvecklingssamtalet på tisdag är färdiga. Därför kan han med gott samvete sitta vid datorn och spela ett tag igen.

Jag sitter och laddar inför veckan som kommer med arbete, möten och träning. På onsdag ska jag till sjukgymnasten igen. Jag har tränat men tycker inte att det gått framåt så mycket som jag skulle vilja, så det känns inte så kul att träffa honom. Jag är som ett litet barn som vill ha beröm för att ha gjort stora framsteg....nu kommer jag inte att få det.....

Undrar vad det är för mekanism som gör att jag alltid vaknar tidigare än jag vill när jag verkligen behöver sova.  Minst en timme till, så stod det på önskelistan....
När jag kom hem inatt efter en underbart rolig, trevlig, härlig kväll hade Sudden redan somnat och han sover fortfarande..det är inte rättvist! Jag vill också sova länge.

30 års-festen igår var verkligen en höjdare. Många trevliga människor jag inte träffat på länge. Givande samtal, skratt i mängd och ett kramkalas utan dess like.

Fler skolfester åt folket!! Nu inväntar jag Ängsmogårdens jubileum. 1993 startade vi upp där! Har jag inte räknat fel borde det bli 20års-partaj nästa år...Anmäler mig redan nu....

Eftermiddagens kurs var toppenbra! Verkligt givande diskussioner och erfarenhetsutbyte.
Givande diskussioner verkar för övrigt vara dagens tema....kvällen avslutades med härligt snack och gott fika! Tyvärr kände jag mig tvungen att åka hem redan vid nio med tanke på väskorna som skulle packas. Kände inte för att ha det kvar till i morgon....då skulle det kännas stressigt. Jag har nämligen en tid att passa....i Östersund...det är party halv sju! Med tanke på att resan tar ett antal timmar gäller det att ta till vara varje minut.

Men nu är väskorna packade i alla fall, jag hoppas vi har kommit ihåg allt...Jag tycker att det är misstänkt lite som ligger i väskan med kläder, men vi har kollat och dubbelkollat så det borde stämma.
Det som kommer att ta mest plats i bilen är väskor med Suddens elektronikprylar och spel som ska med. Vissa saker vill han ha med själv, andra prylar är nerpackade efter önskemål från sönerna i huset dit vi ska åka.

På väg till bilen efter kursen idag fick jag en fråga om jag alltid gått med vänster fot snett ut.....tittade ner och såg hur konstigt det var. Insåg plötsligt att jag måste ha ändrat mitt sätt att gå, min fot har väl aldrig pekat ut åt sidan på det där sättet förut.....Kan det vara en anledning till att det är jobbigt att gå långa promenader och att smärtan i knä och fotled då blir väldigt intensiv efter en stund?? Måste nog ringa ortopeden och rådfråga tror jag.

Det är en stund kvar innan det är dags att gå på kören. Vi har börjat sjunga julmusik nu och det är verkligen härligt. Jag vet att det inte ens är advent ännu, men ska vi hinna träna in alla sånger vi ska sjunga på vår lilla julkonsert den 21 december är det nog säkrast att vi börjar.

Ikväll har jag pratat med min handläggare på försäkringsbolaget angående min knäskada. Eftersom det snart har gått är ett år sedan den sista skadan tyckte hon att det var dags att påbörja utredningen med tanke på eventuell ersättning. Både vad gäller värk, funktion och utseende. Inget jag har tänkt på själv, men som hon sa, jag har rätt till mer ersättning så då ska de se till att jag får den! Måste verkligen säga att jag är nöjd med mitt försäkringsbolag. Trots att kontoret för olycksfallsdelen är i Stockholm och långt härifrån blir jag bemött på ett sätt som gör att jag känner mig viktig och att de bryr sig om just mig! Undrar ni vilket bolag det är? Dina!

Kallelsen till käkkirurgen i Sundsvall, som skulle dröja fyra månader (det tog en), kom också idag...gäller inte mig dock....den person som berörs av den kallelsen blev inte glad att det gick så snabbt.....

Nu är vi mätta och nöjda här i vårt hus. Sonen har gjort läxan och spelar nu sitt nya spel som hade release idag. Jag sitter och laddar för att ta hand om en del jobb här hemma eftersom de kvällar som följer är upptagna av andra aktiviteter. Strykning, paketinslagning och lite annat småplock står på programmet. Paketen ska få följa med västerut på fredag. Station 1: tvätten!

Middag!

Nu sitter jag med mina nya terminalglasögon på näsan och gläds över att inte behöva ta av mig glasögonen för att kunna se vad det står på dataskärmen. Dessutom har de lyckats få till dem så att jag ser hyfsat på långt håll också. Vilken lycka, då kanske jag slipper få huvudvärk för första gången på länge när jag sitter framför datorn på biblioteket. Hoppas kan man ju alltid.

Sonen käkar en macka för att fylla på energinivån efter träningen. Jag sitter vid köksön och jobbar lite. Om ett tag ska jag plocka ihop inför morgondagen. Mitt knä har bråkat lite med mig idag, det har gjort ont när jag har suttit länge och sen klivit upp för att gå. Men jag ska ändå göra några knäövningar innan det blir sängdags, framför teven och nyheterna skulle jag tro att det blir. Känner ett behov att få reda på vad som händer ute i världen.

Men vad är det för fel på Sverige?? Efter åtta år i vårt land ska en familj utvisas...åtta år!! Det är inte klokt!! Vi utger oss för att vara ett humanitärt land och slår oss för bröstet men när det kommer till flyktingpolitik och att behandla medmänniskor på ett värdigt sätt har vi mycket att lära. Usch, vad jag blir upprörd!! Det värsta är att det händer hela tiden fast vi inte alltid får veta. Nu när hela samhället i Bengstfors ordnade med en manifestation då påminns vi. Vilken tur att det finns människor som engagerar sig så att vi andra får veta vad som pågår i vårt land. Tvi, tvi, tvi!!!

De pratade om kloning på Nyhetsmorgon idag, inte så mycket om det är rätt eller fel, utan på ett enkelt sätt förklarades det hur det går till. Det har varit och är väldigt krångligt att klona en cell men årets Nobelpristagare i medicin hade kommit på ett enklare sätt att göra det på (väldigt generaliserat). Man fick också lära sig att även om man klonar så blir inte klonen exakt likadan trots allt. En tanke man kan ha med kloning är ju att man på det sättet skulle kunna rädda utrotningshotade djur, men den forskare som satt där trodde inte att det skulle vara en väg att gå eftersom det väldigt snabbt skulle bli inavel.
Mycket intressant, men än intressantare är den stamcellsforskning som pågår för att hitta botemedel till vissa svåra sjukdomar, till exempel ALS. Något som ligger mig extra varmt om hjärtat!

Nu har det blivit dags att ta tag i den här dagen. Morotstårta väntar på att bakas. Tvätt ska tvättas, strykas och läggas undan. Jag tror också att det kan vara läge att ta fram snöstyror och slädar för att vara förberedd den dag det kommer mer snö. En son ska hämtas, (kanske kan jag leja mamma), mat ska lagas och ätas....Inga särskilt betungande saker alltså, det blir nog en fin söndag även om vädret är grått!

Här hemma är det lugnt och tyst. Trots att sonen inte gör nåt större väsen av sig när han är hemma, blir det extra tomt när han är borta hos kompisar. Läser och slappar framför teven. Jag är verkligen bra på det, att slappa alltså. Fast det gäller mest på helgerna...under veckorna hinner jag inte....

Liten nachotallrik

Nu en lugn, skön lördag med en kaffemugg i handen, Nyhetsmorgon i bakgrunden och slöande på hög nivå. Faktiskt har det pågått sen igår. Sonen fixade en stor del av middagen och sen satt vi (läs låg) framför teven, åt, såg film och njöt av att vara lediga.
Senare idag ska han skjutsas till en kompis i stan, jag ska gå på stan och kolla om jag hittar något nytt att ha på mig. Känner att det kan vara dags för det.

Just nu är det en kvinna som skrapar Triss, hon ser inte särskilt glad ut, missnöjd är en bättre beskrivning faktiskt...eller sur.......Antingen blev hon väldigt besviken över att "bara" få 10 000 i 10 år, eller så var hon så nervös att hon inte orkade dra på munnen. Men hennes tröja glittrade!

Undrar just hur jag själv skulle se ut?? Glad eller sur? Att tejpa upp mungiporna kanske kan vara en idé, i förebyggande syfte. Det kan ju vara min tur faktiskt, fick några trisslotter när jag fyllde år som jag inte har skrapat ännu....Sannolikheten är väl inte så väldigt stor men man vet aldrig....och då vill jag inte se sur ut.

Läste att Malmösymfonikerna fick ont i öronen av att spela Kizz. Om det hade varit tung death metal hade jag kanske kunnat förstå, men Kizz...hallå??.....
Då var det värre när vi i sista ring på gymnasiet var på konsert i Stockholm. Det är mitt absolut värsta musikminne. En symfoniorkester i Stockholm som spelade ett modernt verk (har förträngt vilket). Vi satt på hyllan ovanför orkestern vilket innebar att alla i publiken kunde se oss. Det gjorde det omöjligt att hålla för öronen och därmed skydda trumhinnorna. Tragisk upplevelse med tanke på att  det var första gången vi lyssnade på en symfoniorkester.........många blev skrämda för livet.....

Idag lyste det en lykta på bron när jag kom hem. Det kändes välkomnande. Sonen hade tänt den när han fick klart för sig att jag skulle jobba längre än vanligt idag. Han förstod nog att då skulle jag uppskatta lite extra värme och omtanke.

Nu sitter jag vid köksbordet och har precis tryckt i mig en macka för att stilla den värsta hungern medan jag funderar över vad vi ska få till middag. Curtis Stone skulle gärna få knacka på och fixa till mat åt oss...det skulle jag inte ha några som helst problem med....så länge han inte bjuder på kassler. Fast det tror jag inte att man har i Australien....i alla fall var det inget som jag såg minsta antydan till när jag bodde där. Kan ju i och för sig ha att göra med att jag inte letade efter det heller....

Nej, nu struntar jag i det här...på med kläderna och mot affären....

Ett ljus välkomnade i mörkret. 

Mysteriet med lyktan på bron som alltid lyste när jag kom från skolan på min födelsedag (trots att mamma och pappa jobbade) har fått sin förklaring....mamma sa att antingen hon eller pappa åkte hem från jobbet en kort stund för att tända den innan jag skulle komma hem...jag har inte så dåligt minne alltså....men hur det var med snön alla år det vet jag inte.....

När vi hade ätit middag blev jag uppvaktad av sonen, mamma och goda vänner. Kaffe, tårta och mysigt småsurr. Jag tycker att min födelsedag är och har varit toppen, tänk att man kan få ha det så bra!

Jag tar vad jag har när jag lagar mat....sonen när han slår in paket....

Den här fina lyktan med utbytbara skyltar fick jag av sonen!

En god vän kom med en trollunge!

Av mamma fick jag bland annat en fin adventsljusstake, men den får ni se när det blir advent.

Det enda som inte var riktigt bra med den här dagen var min vidriga morgontrötthet... På födelsedagen tycker jag att det borde vara en rättighet att få sovmorgon....Kan ingen politiker väcka den frågan på riksplanet? De beslutar ju om allt möjligt annat så varför inte om sovmorgon på födelsedagen.....Jag är säkert inte den enda som vill ha det så...eller??
(Nu är ju det här är inget problem egentligen, men visst skulle det vara trevligt om det var så för alla)!!

Min mamma berättade att idag, för 49 år sedan, kom den första snön och den stannade sen kvar resten av vintern. Kanske var det därför jag alltid önskade att det skulle snöa på min födelsedag när jag var barn. Ibland hade jag tur, då föll snön i täta flingor.
Faktiskt när jag tänker efter tror jag att det alltid snöade på min födelsedag. Och det lyste alltid en lykta på bron när jag kom hem från skolan. Hur det nu kunde göra det eftersom mamma och pappa oftast jobbade till fem på den tiden... Nåja, kan ju vara så att mitt minne sviker en aning och jag kommer ihåg de födelsedagar som passar in på den beskrivningen.....

Idag snöar det inte och det gör absolut ingenting. Det har ju varit en underbart strålande dag ändå så här långt. Lite blåsig men vackert. Men ni ska se att nästa år då jag fyller 50, då kommer det att snöa på min födelsedag!

I ugnen ligger några potatisar och bakas. Med bacon och lite annat smått och gott kommer vi att få en god födelsedagsmiddag en helt vanlig vardag.

En fin vas fick jag av sonen med vackra rosor!

Idag hade jag behövt den där burken jag skrev om igår......

Oj, vad den här dagen blev lång. Det känns som om jag har hunnit med väldigt mycket. Dels jobbet, sen fikastund med mamma när jag kom hem. Efter ett tag hade vi sån tur att vi fick ännu ett välkommet besök, då kunde jag med gott samvete sätta mig och fika igen i stället för att jobba vid datorn......

Middag och efter det en långpromenad med sonen. Nu slappar jag framför teven i soffan. Eller slappar och slappar....jag ligger med en rulle under knäet och tränar lårmuskel, så man kan säga att större delen av mig slappar, resten försöker göra lite nytta. Fast mest av allt njuter jag av att ha en hel kväll där tiden verkar räcka mycket längre än i vanliga fall. Tänk om det skulle gå att stoppa ner lite av den känslan i en burk, sen när det är som mest stressigt (och jag som vanligt inte hittar mina papper), skulle man kunna öppna burken och andas in känslan av mycket tid. Visst skulle väl det vara bra?!!

Het, god soppa!

I USA röstar de för fullt. Det blir spännande att se vem som tar hem det hela, jag hoppas på Obama men man kan aldrig så noga veta hur de röstar i det stora landet i väster. Håller med Jonas Gardell i hans funderingar,  om det verkligen är rätt att enbart amerikaner får rösta...med tanke på att mycket av det som händer i USA påverkar övriga världen i så hög grad.

Äntligen hemma pågår just nu....precis som vanligt förundras jag över att man arbetar i finklänning....

Fort var det gjort, en arbetsdag och träningskväll. Hemma igen efter en intensiv men bra dag. Skoldagen gick snabbt som vanligt innan det var dags att bege sig hemåt för att förbereda middag. Med mat i magen åkte vi sen mot Övik och träning. Sonen drog på sig sin Gi och jag mina träningskläder, i olika lokaler.  När jag tränat klart och cyklat en lång stund åkte jag ner till lokalen och väntade in Sudden. Just nu känner jag mig frusen så jag längtar tills jag kan krypa ner under täcket, men först ska jag förbereda lite inför morgondagen.

Tänk vad fort en helg går ändå, nyss var det fredagkväll och sonen fick skjuts till Övik för att åka på läger. Nu är allt som vanligt igen, han har hämtats hem, nöjd och glad.
Jag är också nöjd och glad, dels för att han är hemma igen naturligtvis, men även för att jag har fått slingor i håret idag. Så nu är jag ett ljushuvud igen, det är bara att se till att ha kul också!

I morgon börjar en ny arbetsvecka, nu kommer det att rulla på snabbt till dess att det blir jul. Bara sju skolveckor.....inte mycket tid kvar alltså.

Sonen vid datorn och eld i spisen. 

En lugn morgon här hemma med alla chanser till sovmorgon....naturligtvis vaknade jag tidigt. Jag passade i alla fall på att ta det lugnt och slappa en lång stund. Efter det tränade jag min lårmuskel...på morgonen...vilken chock....har väl aldrig hänt förut! Men som jag sagt förut, det finns en första gång för allting.....

Lingon och socker som är på väg att smälta.

Till slut kände jag att det var dags att göra någonting, så det blev lingonmousse med chokladgömma. Kvällens dessert, har aldrig gjort den förut, men det smakade mycket gott när jag åt upp det sista ur bunken i alla fall.

Sitter och funderar över hur sonen kan tänkas ha det på lägret i Umeå?  Ett kort "god morgon" kom på mobilen för ett tag sen, så att han vaknat kan jag i alla fall vara säker på! Men det är väl ett säkert kort att han har det bra att han inte ringer hem stup i kvarten. Å andra sidan ringer ju inte jag till honom heller....men är man på läger bör man få vara där utan en mamma som ringer hela tiden. Jag tolkar tystnaden som ett gott tecken.

Just nu diskuterar de One Directions hysteriska fans på Nyhetsmorgon. Hur dessa unga fans har en otrolig makt över vilka band som får genomslagskraft, tätt följd av en diskussion om försäljningen av Star Wars till Disney. Den senare diskussionen tyckte jag personligen var mer intressant.

Tre nya filmer har man ju sagt att det ska bli i rymdsagan...undrar just om det är de filmer som det hela tiden pratats om att George Lucas själv hade planerat att göra eller om det blir något helt annat.....Som den Star Wars-nörd jag ändå är känner jag en viss skepticism. Kan det verkligen bli bra och vem ska regissera?? Nåja det lär nog framtiden utvisa. 

Nu tänker jag leta inspiration på för att se vad jag ska hitta på med laxen som ska serveras till middagen.

En sak som ofta går snabbt i vårt hus är när det ska packas inför resor och annat. Jag vet att jag har skrivit om det förut men vi packar alltid i sista minuten, ja nästan i alla fall. På långresor packar vi kanske kvällen före men ska vi åka på en kortare tur packas det samma dag. Idag ska ju sonen som bekant åka på läger till på söndag. Jag föreslog att vi skulle packa redan vid tolv, (vi åker från hemifrån strax före fyra) sonen tyckte att det var aningen tidigt men gick med på att göra bort det. Jag satt i trappan medan han hämtade sakerna och la ner dem i väskan. Det tog ungefär tio minuter...och då hann vi ändå med att kolla igenom så att han inte glömt någonting.

En annan sak som jag upptäckte går snabbt, är visserligen en sak som jag inte kan ta åt mig äran för, men det är trädfällning. Jag hade bett om hjälp att ta bort en björk som stod vid sidan av vårt hus. Plötsligt hör jag hur det låter ute och upptäcker att björken låg på backen! Nu kapas grenar, kvistar och det rensas upp därute. Skulle tro att trädfällarna blir rätt blöta en dag som denna.....

Så föll björken!

Väskan packad...och kollad....

Lyssnar precis på hur de debatterar Björklunds förslag om betyg från årskurs 4 på Nyhetsmorgon. Av de politiska tyckare som sitter i panelen har han nog en anhängare i alla fall.....anmärkningsvärt tycker jag.....

Citerar en av Christian Lundahls twittringar från igår:
" Utbildningspolitik måste inte utgå från vetenskap. Men vad händer om politiken gör det svårt för skolan att vila på vetenskaplig grund? "  Jag fortsätter undra när politikerna ska inse att vad skolan behöver är en organisation där lärare får tid för sina elever igen.

Usch, jag blir alltid nedstämd när jag börjar tänka skolfrågor så direkt på morgonen.
En snabb titt ut genom fönstret gör mig inte på bättre humör....grått, regnigt och ett riktigt novemberväder. Fast jag måste erkänna att jag är glad att inte snön vräker ner, jag vill gärna att den väntar med att komma ett tag till.
Men vädret innebär ju faktiskt inte enbart nackdelar. Regnrusk är ju en anledning till att tända ljus, läsa och hålla sig inomhus och bara må gott (om man har möjlighet förstås)! Att det blivit november innebär ju att man slipper klippa gräset också och det om något är ju positivt!!

Det enda jag måste göra idag är att ta ut pengar så att sonen har till bussresan och mat under lägret, leta fram listan så att han vet vad han ska packa och skjutsa ner honom till Övik. Inte mycket alltså.....det tänker jag njuta av!

Den här dagen började med en resa till stan...så ovanligt...not....Idag var det astmakoll som stod på programmet och efter det inköp av vinterskor och täckbyxor. Vi kom hem med nya mediciner, skor och täckbyxor med bankkontot betydligt tommare...

Det fanns en tid när sonen utan problem rymdes i den här bilen.

Väl hemma hjälptes vi åt att städa huset, jag tog mig en tur ut i skogen och sen fylldes matförrådet på. Vi har också gått till pappas grav för att tända ett ljus. Eftersom sonen ska skjutsas till Övik imorgon igen kom vi på att det skulle bli svårt att hinna tända ljus då, därför gick vi dit redan ikväll. Nu lyser det fint i en ny lykta.

Nu har vi tänt ljus på graven i den nya lyktan.

Ikväll ska vi ha filmkväll här hemma....eftersom sonen ska på läger resten av helgen får vi passa på!