Den här morgonen började inte på det allra bästa sättet. Min klockradio spelade och spelade, men inte tog jag mig ur sängen för det. Sonen kom upp och undrade av vilken anledning jag låg kvar i sängen, han fick ett trött mummel till svar...orkar inte....
Till slut lyckades jag i alla fall ta mig upp, efter en enorm viljeansträngning. Väl i köket hällde jag pepparkaksfil i kaffet och mjölk i skålen. Gott? Nä! Så det är ingenting jag rekommenderar.... Som tur var hade jag lite kaffe kvar så morgonen gick att rädda. Mer fil fanns det också...

Dagen gick i full fart sen, som vanligt. Idag fick jag hjälp av mina äldsta elever att röja undan i klassrummet där vår affär ska ta plats. Vi har sorterat bort sånt som inte används längre, på det sättet fick vi tomt på tre hyllor. Det är en form av vardagslycka!

En annan form av vardagslycka är, att när det är som mest att göra på jobbet och tankarna på middagsmat känns lika avlägsna som universums ytterkanter, då plingar det till i mobilen med en middagsinbjudan som gör att allt plötsligt kändes lättare. Det hände också idag.

Ytterligare en form av vardagslycka är att fyra minuter innan vi ska vara borta på middag, köra in på gården för att hämta upp sonen, se hans huvud sticka ut och säga:" jag har snart dammsugit hela huset"....Att han dessutom tömt diskmaskinen, fyllt den på nytt, påbörjat läxan gör ju inte saken sämre.
När vi kom hem efter att ha ätit middag, kom min snälla mamma och hjälpte mig torka golven...ännu mer vardagslycka.

Att ha arbetskamrater, som jag har, som hjälper en när det känns som att allt kör ihop sig, det är också vardagslycka. Alla underbara elever som finns runt mig varje dag är också en väsentlig del av lyckan!

Inser när jag summerar dagen så här långt, att trots att en dag kan börja som skrutt, kan många små saker som händer under dagen göra att man känner sig rik inuti!

Vardagslycka!