Femmilen är avslutad och jag har fått frukost. Ute är himlen jämngrå men förvånansvärd ljus ändå, kanske kan molnen spricka upp och släppa fram lite sol. Det skulle vara härligt. Solen gör nämligen underverk för energinivå hos mig den här årstiden.

Armar och ben är trötta och vill inte riktigt kliva upp ännu. Jag gäspar stort och tänker att ikväll får jag sova igen. Men dessförinnan har jag en hel dag att fylla. Jag ska bland annat göra ett försök att reda upp nere hos tvättamöban i källaren. Några texter som väntar på att skrivas pockar också på.

Fast mest av allt hör jag kroppen som skriker att den vill vila...funderar allvarligt om det ska behöva vara så? Är det mig det är fel på? Eller har jag bara ett osedvanligt stort behov av lugn och vila? Under veckorna när jag är mitt uppe i allt har jag inga problem med allt som ska göras. Jag känner mig inte speciellt stressad även om jag förmodligen är det ändå.
Däremot när helgen kommer, kroppen blir så tung och trött....jag vill verkligen inte behöva göra någonting.....alls....någonsin....
Därför tar jag mig ännu en kaffemugg, slappar en stund till sen kommer det nog att gå som en dans med det jag har att göra. Så får det bli.  Bryter solen dessutom igenom molnen då blir det riktigt bra!