När jag kom hem från jobbet igår kände jag mig rätt urlakad och tom på energi. Inte för att dagen hade varit speciellt jobbig utan det var mer en allmän känsla av att tiden inte räcker till för allt jag vill göra. Mitt arbete med att städa upp i hyllor gör att jag hittar material jag har glömt bort att vi har. Där mitt bland dammråttor, klossar och spel vaknade tankarna på att göra nytt självgående arbetsmaterial till eleverna där alla dessa saker används på ett sätt som gynnar de elever jag har just nu. Fast det var då tröttheten slog till...när jag insåg att de eftermiddagar när klassrummet är tomt på elever och jag inte har kurser eller möten är lika sällsynta som en björn på savannen. För att kunna få till det på ett bra sätt krävs nämligen att jag kan vara där mitt bland allt material för att lägga upp jobbet på bästa sätt.

Sedan kom dock kvällen med middag hos en god vän. En god, god måltid som verkligen gav mersmak. Skratt och allvarliga samtal avlöste varandra hela kvällen och långsamt kände jag hur energinivå fylldes på.
Precis vad jag behövde, fler såna kvällar tack!

Nu känns det som att jag nog kommer att kunna fixa det mesta igen!

Inte idag dock, nu är det skidor på teven som gäller medan elden sprakar i braskaminen. Faktiskt har jag inga större måsten alls idag. Jag har till och med sån tur att jag inte ens behöver skotta snö idag. Jag laddade tidigare för att gå ut och skotta men plötsligt hörde jag en traktor utanför. Vips var snön borta, dessutom upptäckte jag att den mycket snälle man som kör traktorn hade klivit ur densamma och greppat spaden för att ta bort det skopan inte om åt. Fantastiskt så bortskämd jag blir!