Kroppen är trött, så trött. Huvudet är tungt och värker. Knäet...ja vad ska jag säga....det värker också. Det protesterade vilt under träningen idag men jag bet ihop så gott jag kunde och körde på. Jag längtar så till lördag morgon när jag får stanna i sängen hur länge jag vill. Ligga kvar under täcket med min kaffemugg och bara njuta av att inte behöva göra någonting.

Till dess är det två arbetsdagar och en resa till stan kvar. Inte alltför tunga dagar, i alla fall inte när jag tittar i kalendern. Jag ska arbeta några timmar extra imorgon eftermiddag och se om jag lyckas få ordning i några fler hyllor. Det är inte lätt för eleverna att hålla ordning när hyllorna visar ett kaos av grejor.

Idag fick jag några bonustimmar på eftermiddagen, när en kurs jag vanligtvis har varje onsdag blev inställd. Då hann jag läsa in lite litteratur under dygnets ljusa timmar. Mycket positivt att inte alltid ha det till sena kvällen när hjärnan ofta är trött och luddet dominerar.

Nu har vi nyss ätit pannkaka med glass. Sonen tyckte att det var lyxig mat, antar att det var glassen som gjorde att den känslan infann sig hos honom.

När pannkakorna nu landat i magen ligger jag i soffan och vilar mitt värkande huvud och hoppas att det blir bättre snart, för om en timme är det kör. Jag tänker försöka släpa mig iväg, energin brukar ju komma smygande under sången. Förhoppningsvis blir det så även ikväll.