Min tå är väldigt nöjd med mitt beslut att ta hjälp för att reda ut det dubbskorna ställde till med i vintras. En hel dag har gått, bitvis barfota visserligen, men långa stunder med skor på utan att jag har haft ont alls. Underbart.

Mitt knä är dock inte riktigt lika förtjust i mig idag....det tycker att jag har cyklat alldeles för mycket. Jag försöker tala om för det att det är precis tvärtom, att jag har cyklat för lite. Men se på det örat vill inget knä höra. Fast det struntar jag högaktningsfullt i, jag biter ihop och cyklar ändå....dessutom klarar jag faktiskt av små uppförsbackar. Bara det gör ju att jag vill cykla. Lite skrämmande är det dock att inse att min kondition inte är den bästa.....jösses jag blir ju andfådd av ingenting.....men innan sommaren är slut ska jag väl ha hittat den igen, konditionen.

Eftersom jag nu har nått målet att cykla vore det väl tusan om jag inte ska kunna springa igen också. Inget mål jag kommer att nå särskilt snabbt, det inser jag....men jag ska kämpa. Faktum är att jag ofta drömmer att jag kan springa. Jag blir lika lycklig varje gång när jag säger till mig själv att jag kan...sen vaknar jag.....

Igår under världsbokdagen ägnade jag mig åt skönlitteratur, idag har jag läst facklitteratur. Först har jag läst ut en bok som handlar om att undervisa i läsförståelse (kopplad till avhandlingen jag nyss plöjde) sedan vandrade tankarna iväg till mattefortbildningen jag deltar i. Tankarna gick till de elever som inte tycker att matte är så lätt.

Hur det nu kom sig så började jag tänka på Torkel Klingbergs bok "Den lärande hjärnan". Den läste jag för något år sedan och jag tyckte mig komma ihåg att han diskuterade matematik i den. Efter att ha letat i bokhyllan en lång stund hittade jag den till slut....inte alls där jag hade ställt den.....

Väl upphittad kunde jag sätta tänderna i den igen...eller hjärnan för att vara exakt. Det visade sig att jag kom ihåg rätt, svårigheter med matematik var en av de saker som diskuterades. För att göra det enklare för mig var den dessutom relativt lättläst, så det är inte så många kapitel kvar nu.

Boken är i alla fall väl värd att läsas igen och nu sticker det ut många små färgglada lappar lite här och där, jag har markerat saker jag vill återkomma till. Torkel har mycket att lära ut, han skriver om många viktiga saker att ha kunskap om för oss som arbetar med barn och ungdomar.
(Torkel Klingberg är professor i kognitiv neurovetenskap och som sådan forskar han om barns utveckling och träning av hjärnan. Internationellt ligger han i framkant i sitt forskningsområde).

Hur gärna jag än vill fortsätta med boken har jag bestämt mig för att det får räcka för idag. Nu tar jag en paus till imorgon. Kanske finns det nåt att kolla in på teven om jag har tur. Annars kan jag ju alltid läsa vidare.....