Tänk känslan i morse när jag huttrande gick ut för att hämta tidningen och vänder mig om och ser ett helt färdigmålat hus! Det är nästan löjligt att det går att känna sig så glad för en sån sak. Dessutom blev det så oerhört bra. Igår jobbade han på målaren, ändå till dess att allt var klart. Sedan var det min tur att jobba, jag skruvade upp saker på väggarna igen, flyttade ut blommor på altanen och kunde sätta tillbaka allt där det ska vara. Plötsligt blev det ordning och reda igen.

Som grädde på moset kom elektrikerna och fixade utebelysningen också, de som blev blixtinkallade i början av sommaren när lamporna snabbt behövde tas bort för att målaren skulle komma åt. Nu sitter mina nya lampor på plats, inte utan besvär dock eftersom det tydligen inte var jordat där de skulle sitta så det blev en del kabeldragning. Men vad gör väl det, nu är det klart. Härliga tider, lysande tider!

Just nu ligger jag med en mugg kaffe och kollar in nyhetsmorgon. Jag försöker samla kraft nog att gå ut och klippa gräsmattan....väntar jag till efter midsommar kommer den att vara för lång och då blir det väldigt jobbigt att klippa den. Problemet är att jag har så ont i alla leder från höfterna och nedåt. Igår kväll gjorde det så ont att jag allvarligt funderade på att ta en värktablett. Men när jag tänkte på att jag skulle bli hög och flyga och kräkas (det är så jag blir av det som är starkare än alvedon) så skippade jag det. Jag gjorde upp en eld i braskaminen, tog på mjuka varma sockar och låg i soffan istället. Inte för att det gjorde mindre ont men det var mysigt i alla fall.

Idag värker det inte riktigt lika mycket men efter att ha styrt klipparen någon timme lär det nog göra det.....Fast jag får se det som träning, musklerna mår bra av att arbeta. Dessutom kommer familjen från Härnösand sen idag, då glömmer jag nog det onda.

I kvällssolen.

Välkommen till huset med den röda ytterdörren!