Under ett parasoll på altanen, med en bok i handen och ett stort glas vatten bredvid mig. Det är så jag har tillbringat en stor del av dagen. Det går knappast att ha det så mycket bättre, det är dagens självklara sanning.

Då och då har jag släppt boksidorna med blicken och istället tittat upp på vimpeln som vajade mot den klarblå himlen samtidigt som jag lyssnade på grannbarnens glädje när det började byggas en trädkoja i mormor och morfars trädgård. Sågen och hammaren arbetade och glada barnröster ackompanjerade det hela. Tänk vad de kommer att minnas just den dagen när trädkojan började komma till. 

När jag inte slappat under parasollet har jag varit ute på fikaturné. Först hos mamma en sväng på förmiddagen, sen hos grannen mitt på dagen för att slutligen åka till PerOrs på eftermiddagen. 

Knappt det behövdes nån mat idag....fast lite mat blev det trots allt....sonen behövde få något vettigt i sig så då hängde jag också med på ett hörn för det behövde naturligtvis jag också. 

Fast med tanke på hur det ser ut på diskbänken skulle man kunna tro att jag stått och lagat mat hela dagen. Men allvarligt talat, vem har lust att ta hand om disk och annat när vädret är så underbart som det är just nu? Inte jag i alla fall. Därför får den vara så länge....