Idag var det tur att vi inte var fler än två som skulle äta. Förpackningen med gnocchi till fyra personer räckte precis till oss två. Inte särskilt ofta jag lagar så precis med mat. 

När middagen var uppäten hade jag fått tillräckligt med energi för att ta itu med en av mina favoritsysslor.....gräsklippning. Trodde ni på mig? Nej precis, det är inget jag gillar.  Mitt knä gillar det inte heller. Antagligen därför det blivit en hatsysselsättning. Men jag hade inget val. Nästa vecka finns inte någon tid alls....och då hade det inte blivit kul. Trots avsaknad av värme under maj har gräset växt.

Nu sitter jag nere på ÖJC och kollar in sonens träning. Det betyder sen kväll. Imorgon har han sovmorgon,  inte jag. Orättvist!!