Igår gjorde jag något som inte hör till vanligheterna i det här huset. Jag putsade alla fönster både på insidan och utsidan. Plötsligt blev världen lite klarare eller för att vara exakt....väldigt mycket klarare. Faktum är att det riktigt blänker om rutorna när man kommer och går mot huset. Fantastiskt. Nu önskar jag bara att det skulle hålla också.....länge.

Nu blänker rutorna.

Trots klarare rutor blev inte jag mer skärpt för det....med tanke på att jag bestämde mig för att avstå från att följa med på tävlingen kom jag på att jag då skulle kunna gå på gökottan i år....

De planerna höll jag fast i till dess att jag sent i går kväll kom på att samtidigt som gökottan startar uppe på Brusberget skulle sonen vara vid OKQ8 i stan.....det får bli gökotta ett annat år. Med tanke på det stormiga vädret hade det nog inte varit någon större fröjd att sitta där uppe på berget ändå. 

Istället mötte vi upp resten av gänget som skulle åka tillsammans i en minibuss mot Lund idag. Glada men trötta barn, ungdomar och vuxna lastade i bussen för att starta den långa resan tillsammans mot vår södra landsända. Förväntan och spänning låg i luften och när jag på väg hem mot Bredbyn låg efter bussen på E4 kände jag ett sug i magen.....lite av avundsjuka....skulle kanske följt med ändå.....men framförallt kände jag av den glädje jag vet att i alla fall sonen känner när han åker iväg med sina tävlingskompisar. På lördag blir det spännande att följa livestreamen från tävlingen!

Snart dags för avfärd.