Trots en vecka med full fart har jag tagit mig tid att gå ut och gå. Så här långt har det blivit ganska många kilometer sammanlagt. I alla fall för mig och mitt skitknä. Som grädde på moset har höger ljumske börjar trilskas också....men flåset är bättre och jag orkar mer. Dessutom har jag äntligen fått tummen ur och bokat tid hos en ortopedtekniker för att få hjälp med riktiga inlägg. Så det kan bara bli bättre.

I snitt fem kilometer per dag...inte illa pinkat för en tant med knasigt knä....

Igår var jag som så många andra Anundsjöbor uppe på Olympia för att ta del av den paneldebatt som Bredbynskolans föräldraråd arrangerat. Ett välbesökt möte där många hörde de löften som politikerna gav. Kraften i att många tillsammans samlas och visar vad man vill är stor. Nu gäller det bara att politikerna väljer att lyssna och verkligen ser till att vi får en skola i världsklass. Tillsammans går det.

Tråkigt dock att alla med förtroendeuppdrag inte kunde visa respekt för andra när det sades saker som inte passade de egna åsikterna. Att himla med ögonen, se besvärad ut, snörpa på munnen och kasta menande blickar hör verkligen inte till. Så professionell bör man vara att man visar andra respekt även om man inte håller med. Sorgligt och tragiskt att vuxna öppet visar att det är okej att bete sig på ett sätt som inte är okej i relationer med andra. Ett av kommunens fyra ledord är tolerans....sorgligt var ordet...