Okej jag erkänner, idag har jag inte gjort många knop mer än att jag åkt med sonen när han övningskörde till och från lördagsfrisören. Inte min lördagsfrisör, hans. Dessutom har jag lagat mat och ätit den....men sen...ingenting.....

Fast under veckan som gått har jag varit desto mer aktiv. En intensiv vecka på jobbet. Jag arbetade mycket som lärare och då arbetade jag ju ändå fyrtiofem timmar i veckan. För mig gäller det nu att inte fortsätta arbeta min förtroendetid här hemma, ni vet de där tio timmarna alla lärare gör hemma men som så få vet om. Det är ju timmar jag är van att göra men går jag i den fällan skjuter jag mig själv i foten...och det räcker med ett trasigt knä....Tack och lov är jag en klok kvinna som lyssnar på mig själv....jobbar gör jag numera på jobbet.....hemma vilar jag.

Hur som helst den intensiva arbetsveckan avslutades med modevisning igår kväll på Olympia. För ovanlighetens skull satt jag inte i publiken och tittade utan jag gick på podiet. En annorlunda upplevelse, men väldigt rolig. Jag har mannekängat en gång förut, i Östersund. Då var det petnoga hur man gick. Då skulle man stanna på exakt rätt plats med rätt fot på rätt ställe, handen på höften som skulle vara lutad åt rätt håll. Igår var det viktigaste att ha roligt. Fast jag inte trodde det innan måste jag erkänna att jag hade jättekul, om än det kändes märkligt....men när man får visa så snygga kläder som jag fick var det ju som en promenad i parken...fast med musik....och strålkastare...och bitvis halkig "stig"....fast det kan det ju vara på riktiga stigar också, halkigt alltså.

Just nu känner jag mig mest avundsjuk på alla som kan ha myssockor på sig....här har sockorna åkt av sen ganska länge. Som bekant kan jag ju inte ha något på fötterna när jag är trött. Att vara avundsjuk är väl rätt onödigt egentligen, men när jag ser alla fina tussar, sockor och tofflor som dyker upp titt som tätt på nätet, i reklam eller på vänners fötter, önskar jag att mina fötter skulle acceptera att ha såna på sig....undrar just om sånt syns i mitt flöde för att retas bara....så är det nog.

Jag bjuder på en bild av en promenad i parken. 

I morse strax efter halv sex var det extra skönt att krypa ner i sängen igen. Den var varm och skön och värmde min småfrusna kropp. Småfrusen efter att ha åkt ner till Överhörnäs i sen natt/ tidig morgontimma och plockat upp sonen som tillsammans med övriga från ÖKSF kom från Nybro där de tävlat under lördagen. När jag kröp ner under täcket och njöt av min sköna säng tänkte jag på den njutning de som åkt och framförallt de som kört från Nybro måste känna när de fick krypa ner i sina sängar.....

Helgen i stort har varit en slapparhelg, men jag har ändå gjort en hel del nytta. Under gårdagen när det blåste småspik bestämde jag mig raskt för att det fick bli en dag där jag inte stack näsan utanför dörren. I stället tvättade jag ett antal maskiner, plockade bort påskkycklingar och sen jobbade jag några timmar på eftermiddagen. Men därefter slappade jag framför teven...med mycket gott samvete. 

Den här dagen började ju som sagt tidigt, men när vi kom hem sov jag några timmar innan jag tog en promenad till mamma och drack kaffe. En lagom lång tur för att vakna till. Väl hemma körde jag lite knäträning. Nu har jag bestämt mig för att bli duktig på det igen...det behövs. Vi är inte riktigt överens om hur tagen ska vara nämligen, mitt knä och jag. Man kan konstatera att vi tycker olika, väldigt olika ibland. 

Men framförallt och detta är stort, har jag chockerat mig själv idag...rejält....jag har förberett middagen till imorgon. Ja, jag vet, det är hur märkligt som helst. Det är knappt jag tror det själv. Hur som helst, nu finns en god laxpaj att värma i ugnen för den som kommer hem först imorgon. Det känns som om detta kan vara ett vinnande koncept. Plötsligt händer det......nästan så att det är läge att köpa en trisslott. 

Blommorna har fått vatten idag.

Under resan till Nederländerna njöt vi inte bara av natur, god mat, promenader genom fina gamla samhällen utan kvällarna ägnades åt att läsa böcker med utsikt över kanalen. 

Jag fick låna två pocketböcker av mitt ressällskap som jag hade tänkt skulle räcka mer än väl under resan. Men se det gick inte, två till hann jag med...tur att hon hade böcker med till sig själv också som jag kunde snyltläsa. Fyra väldigt olika böcker, både de som krävde mer av mig som läsare och de som bara tog mig igenom upplevelsen på ett underhållande sätt, men ändå med eftertanke. Alla läsvärda.

Bok nummer 1: 

"De fördrivna" skriven av Negar Naseh. Den handlar om ett par som köper ett hus på Sicilien där de bor under sin föräldraledighet. Hon läkare och han konstnär. En komplex bok om livet, rädslor och att vara delaktig eller välja att ställa sig utanför. Bitvis är det väldigt svårt att tycka om huvudpersonerna men deras personligheter utvecklades på olika sätt så jag svajade väldigt i "på vems sida" jag stod. 

Bok nummer 2:

"Avd. för grubblerier" skriven av Jenny Offill. Boken är fragmentariskt skriven och i princip inga ord som inte är nödvändiga finns med i texten. Den handlar om ett äktenskap och visar hur svårt det kan vara att hålla fast vid varandra när det inte blir riktigt som man tänkt sig. Kolik, otrohet, en inställd roman där äktenskapets närhet istället ersatts av ett stort avstånd. En snabbläst bok, originell, rolig men bitvis smärtsam. 

Bok nummer 3: 

"Ljuset vi inte ser" skriven av Anthony Doerr. Boken utspelar sig under andra världskriget och handlar om den fransk flicka som nyss blivit blind och hur hon upplever krigets alla fasor genom alla andra sinnen utom synen. Den andra huvudpersonen i boken är en tysk barnhemspojke som på olika vägar hamnar i Hitlerjugend för att överleva. Boken är en fantastisk och gripande skildring av människan mödor för att mot alla odds överleva krigets fasor, sett ur olika perspektiv. 

Bok nummer 4:

"Nötskal" skriven av Ian Mc Ewan. Det här en thriller skriven ur ett ofötts barns perspektiv där det ligger i magen på sin mamma och hör hur mamman och älskaren planerar att döda det ofödda barnets pappa. Mord, girighet men även kärlek och ett litet barn i magen som är sällsynt klarsynt och intelligent....och gillar vin...fast inte när det blir för mycket. Ett litet barn som väntar på exakt rätt tillfälle att göra sin entré till världen!

I morse var det plötsligt vinter som mötte mina ögon när rullgardinen drogs upp. En natt med -13 grader övergick så smått i lätt tö under dagen. Kanske var det mina blommiga ben som fick solen att lysa och smälta bort en del av snön, eller så var det bara Gumman Tö som bestämde att det fick vara nog. 

Hur som helst så längtar jag tillbaka till landet med alla kanaler där våren kommit på riktigt. Men tids nog kommer den även hit, lökväxter tittar fram ur jorden, löven slår ut på träden och bin och humlor surrar. Det vet jag även om det känns aningen avlägset just idag. Så jag fortsätter att titta på mina blommiga ben och lite Netflix....Iron Fist just nu....

Med blommiga ben, kanske kan jag tvinga hit våren igen!

När klockan var tre i morse kunde jag äntligen krypa ner i min egen säng med en kopp te för att få tillbaka lite värme i kroppen innan det var dags att sova.

En sak är säker och det är att på tåg slösar man inte med värme. Varken resan ner till Arlanda i fredags eller hem igår bjöd på någon större värme. Tur att jag hade fleecejacka. Därför var det extra skönt med den egna sängen.

Men nu är både tår och nästipp varma, tvättmaskinen snurrar, kylskåpet är välfyllt och jag ligger i mitt favorithörn av soffan och tänker tillbaka på våra härliga dagar i Holland. Det har blivit härliga promenader, besök i charmiga byar och städer, bilturer och tulpaner, tulpaner och återigen tulpaner.

Att vi har haft tur med vädret råder det ingen tvekan om. Inte en regndroppe alls under våra dagar, en dag med riktig sommarvärme men däremellan alldeles perfekt vårtemperatur.

Nu ska jag fortsätta ladda batterierna under påskhelgen genom att göra så lite som möjligt. Det känns som en lagom och bra påskplan!

Ett av tulpanfälten i närheten av vårt hus.

Utsikt från vardagsrummet mot kanalen. 

Keukenhof bjöd förutom lökväxter på lite mer skogsliknande landskap också. 

En härlig mix av lökväxter i olika höjd. 

Blomsterprakt.

De här fötterna har gått nästan 3,5 mil under de fyra dagar vi tillbringade bland tulpaner och kanaler. 

Vårt hus sett från andra sidan kanalen.

Igår kom vi fram till Oosthuizen där vi bor i en gammal borgmästarbostad vid en av landets alla kanaler. När vi satt på Arlanda och väntade på vårt flyg nåddes vi av de otäcka nyheterna om lastbilen som skadat och dödat människor i centrala Stockholm. Just nu känns det så overkligt på nåt sätt där vi befinner oss mitt i en holländsk idyll. 

Idag har vi besökt Hoorn en gammal stad som var en av Hollands största på 1700-talet. Många skepp utgick därifrån till Asien och fortfarande finns hus kvar från den tiden. Just idag var det full fart då det var lördagsmarknad. Nu sitter vi i vårt hus vid kanalen och slappar en stund. Nya äventyr väntar! 

Här på slutet är det sonen som har farit runt i landet på olika äventyr. Men nu är det min tur att packa väskan och ge mig iväg ett tag och sonens tur att hålla ställningarna här hemma. Därför har jag tjuvstartat påsken lite. Med tanke på att jag kommer tillbaka på skärtorsdag kändes det som rätt sak att göra. 

Nu är i alla fall väskan packad under överinseende av kökshönan. Jag undrar om hon har kommit ihåg allt, hon ser ju ut att blunda där hon står så jag är inte helt säker på att kollen är så där total som jag vill att den ska vara. Men jag tänker att så länge jag har mediciner, pass och kreditkort klarar jag mig. Dessutom handlar det ju inte om alltför många dagar. 

Hallå väderkvarnar och tulpaner, här kommer jag! 

Påsk på matbordet!

Här står kökshönan och övervakar packningen. 

Veckan som gick blåste förbi, lika snabbt som mars. Plötsligt är det april och våren kom närmare på nåt sätt, i alla fall i almanackan. Fast inte just idag då för nog märks det att det är april allt. I morse yrde snön, nu töar den bort men det är grått och trist ute. Tur att det står några små lökväxter i växthuset och lyser upp. Där gör de sällskap med pelargoner i mängd, som precis som jag längtar efter riktig vår och sommar. 

Idag har det varit en slö dag, lite tvättande men framförallt har jag använt tiden till att läsa. Det har varit skönt efter en intensiv vecka som avslutades igår kväll tillsammans med tre goda vänner, mat, dryck och massor av snack. Det hann gå en bit in på lördagen innan jag kom i säng, men någon sovmorgon blev det inte då sonen klev upp lika tidigt som vanligt och då vaknade jag också. Anledningen till hans tidiga start var högskoleprovet. Men där tog jämförelsen över vår dag slut. Medan jag, som sagt, haft en lugn och skön dag, har han arbetat med provet till kvart över fyra. Om ett tag kommer han dock hem, då får han slappa han också!