Ibland har man tur, igår var ett sånt tillfälle. Under några veckor har jag känt hur det stramat över höfterna, hur muskler i ryggen protesterat och gjort ont. Tydliga signaler att ett ryggskott närmar sig. Det har inneburit att knäträningen sett lite annorlunda ut, mattan i gillestugan har fått mer frekventa besök där min ryggövningar genomförts. Det kändes som att ryggen höll på att stabilisera sig igen tack vare den träning jag satte in själv...men....

Igår satt jag tillsammans med en studiekamrat nere på Kronan i Övik och pluggade. Mitt på hållet gick jag för att köpa fika och då kände jag att det inte var helt fritt i ryggen, strävt och stelt. Efter ytterligare några timmar var det dags att kliva upp och gå till nästa mötestid. Då högg det till ordentligt i ländryggen. Ryggskott, inte värsta sorten direkt men tillräckligt för att veta att innan jag väl kom hem  till Bredbyn igen skulle det ha slagit till med full kraft.

Hur kan det vara tur? Ja det kan man ju fundera över....turen handlade om att det möte jag var på väg till var ett sjukgymnastbesök, till en av Örnsköldsviks bästa fysioterapeuter eller kanske till och med Sveriges. Han skiftade fokus från knä till rygg, undersökte, mjukade upp och efter lite knak och sprak var rörligheten tillbaka igen....knäet då? Det hann han också med att jobba med, inga nya övningar dock. Nu är det ryggfokus en vecka.

Här hemma jobbar jag nu på med mina McKenzieövningar, undviker rörelser som kan ställa till det och känner mig otroligt tacksam över hjälpen jag fick igår. Framförallt med tanke på att en studievecka väntar i Umeå...det brukar inte vara särskilt hälsosamt för ryggar...tur att jag har en ny tid nästa fredag....