Idag tycker jag faktiskt lite synd om mig. Jag har ryggont utav helvete...för att prata klarspråk. Ländryggen värker och det strålar ner i båda benen. Vilket i och för sig är positivt, hade det bara strålat ner i ett ben hade jag varit sned i ryggen...
Varför jag fick ont i ryggen just nu är för mig en gåta...jag tycker att jag har varit snäll, inte bara med ryggen utan hela mig. Tydligen räckte det inte.

På grund av det onda är mitt mest frekventerade ställe just nu träningsmattan i källaren. Där gör jag mina ryggövningar varje timme och eftersom jag har så svårt att komma upp från golvet blir jag ofta kvar där stirrandes i taket med en ryggrulle i svanken. Men ibland tar jag mig upp och går en liten promenad här hemma, tittar på blommorna, på ogräset i gruset jag hade tänkt rensa, på fläderbusken jag skulle gräva ner idag (ångrar mig lite att jag inte gjorde det igår som jag först hade tänkt) men känner mig nöjd över det faktum att jag inte behöver klippa gräsmattan än på ett tag. Sen går jag ner till min matta igen och gör mina övningar....i en evig loop...

Men egentligen är det ju inte så hemskt, för trots allt är det inget farligt, det är bara ont och jag vet ju att det kommer att gå över även om det just nu känns lite besvärligt. Dags för mina övningar igen!