I söndags när sonen gick av sommarens sista arbetspass klockan fyra på eftermiddagen, satte vi oss i en fullastad bil och körde söderut. Efter ett stopp över natten i Södertälje så var vi framme i Lund på måndag efter lunch för att hämta ut nyckel till hans pyttelilla studentrum. Under två dagar fixade vi och donade så att hans rum blev funktionellt och redo att flytta in i. Då råkade en liten mamma sätta sig på sängen....som brakade ihop....hej och hopp...

Tur i oturen att det hände medan jag var kvar så han kunde bo på hotell med mig. Ny säng kom dagen efter så nu sover han utan risk för att dråsa i backen.

Själv satte jag mig i en bil och åkte norrut, till morbror med familj i Dalarna. Där sov jag och gjorde några små utflykter i närområdet innan det var dags att åka hemåt idag.

Nu sitter jag här i ett tomt hus och filurar. Nog är det en märklig känsla det här med vuxna barn som flyttar hemifrån. Även om det är som det ska ger det en känsla av tomhet blandat med stolthet och en innerlig önskan att livet som student i Lund ska bli precis så bra som studentlivet ska få vara.

Man kan ju i och för sig tycka att jag borde vara van med tanke på att han har bott i Norge, 100 mil bort de två senaste åren. Med bil tar det nästan femton timmar snabbaste vägen om man kör i ett sträck. Det innebar att jag enbart åkte dit en gång.....och det var när han tog sin examen.

Nu har han flyttat till Lund, 110 mil bort. Även om resvägen är längre går det några timmar snabbare med bil än till Flekke. Fördelen är dock att det går att åka tåg hela vägen om man inte vill köra själv. Jag måste säga att jag ser fram emot att åka ner och hälsa på när det är dags att möte våren!!

Lund!

Byggnaden där sonens institution håller till. 

En pajad säng....

Runt 200 meter djupt....

Stjärnsunds herrgård.