Jag är fullkomligt golvad av känslor och tankar som rusar runt i mitt inre efter att ha stängt pärmarna om boken "I händelse av min död" skriven av Kerstin Weigl och Kristina Edblom.

Förtvivlan, sorgsenhet, ilska blandat med tacksamhet över att de båda journalisterna i tio års tid tagit sig an det här svåra ämnet, tacksamhet över att de ihärdigt orkat dokumentera alla fall där en kvinna har dödats av en partner eller före detta partner.

Det faktum att de kunde plocka fram sin styrka för att fortsätta läsa dokument, intervjua, ta till sig och till slut formulera de viktiga ord som fyller varje sida i boken, gör att jag känner djup beundran över deras kraft och ihärdighet.

För tio år....smaka på det....tio år...det är lång tid att ta del av samhällets misslyckande att skydda dessa kvinnor och deras barn. Kvinnor som gång på gång sökt hjälp, barn som sett sin mamma bli misshandlad och mördad, tvingats besöka sin pappa i fängelset eller på annat sätt tvingats till umgänge......

När jag kom hem från jobbet igår lade jag mig i soffan och började läsa, sedan gick jag med boken i handen ändå till dess att jag skulle bege mig till en god vän på middag. Ett kort tag tänkte jag nästan ta med boken men insåg att det inte skulle vara särskilt trevligt för de andra. Om jag satt vid bordet djupt försjunken i en bok.....inte den trevligaste middagsgäst man kan tänka sig direkt. Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var i alla fall att läsa ut den.

När jag slog ihop bokens pärmar kom tårarna över alla dessa kvinnor som i många fall knappt fått en notis i tidningen. Det var nattsvart läsning men den var skriven på ett sakligt, trovärdigt och osentimentalt sätt som gjorde att jag trots det tunga ämnet inte kunde sluta läsa. De båda journalisterna äger verkligen orden och vet hur de ska använda dem för att, i alla fall hos mig, träffa rakt i hjärtat.

Jag hoppas att alla, och jag menar verkligen alla, läser den här boken så att systemen och skyddsnäten i samhället förändras. Samhället måste ta sitt ansvar för att hitta sätt att förhindra fler tragedier där kvinnor mördas av en partner eller före detta partner. Måste! Nu! För kvinnor kommer att fortsätta hamna i relationer där de misshandlas, hotas och förtrycks.