Jaha, då var den här igen. Sista dagen innan det är dags att börja jobba. De fyra lediga veckorna gick verkligen snabbt. Men förutom veckan med covid har jag haft en fin semester. Jag har både fått umgås med sonen, slappat och slöat här hemma. 

Igår var jag på hembygdsgården på dans- och spelmansstämman tillsammans med goda vänner. Solen sken och musiken flödade. Som alltid fascineras jag av de människor som verkligen kan traktera ett instrument. Hur lekande lätt det ser ut fast det kräver oändliga timmar med övning för att nå dit där det ser så där lekande lätt ut. Något annat som slog mig extra starkt var den uppenbara gemenskap som finns mellan musiker, i alla fall de som var på hembygdsgården igår. En gemenskap som visar sig i form av respekt för andras kunnande och en ödmjukhet som gör att de som ändå är aningen skickligare låter alla lyftas fram i rampljuset. Det är fint att se och gör mig en aning avundsjuk. Men inte missunnsamt, utan mer en varm avundsjuka. 

Idag går tvättmaskinen för fullt och jag har förberett lite mat inför veckan som kommer. Det kan vara gott att finna. Nu har jag ett antal timmar av seriöst slappande kvar, sen är det dags för jobb. Med tanke på hur motigt det känns är jag ändå djupt tacksam att jag verkligen gillar det jag gör på dagarna. Misstänker att det tar en kvart ungefär innan jag är inne i allt igen. Fast än tänker jag inte tagga upp, jag har en hel kväll kvar!