Igår hade jag en mycket fin eftermiddag och kväll. Det har jag i och för sig ofta, jag uppskattar ofta det lilla. Men just igår blev det extra fint. Vänner från förr, det är något speciellt. Ni vet de som fanns med under uppväxt och gymnasieåren. Eftersom jag snart når den aktningsvärda åldern av sextio är gymnasieåren verkligen förr...

Under mina år i gymnasiet hade jag framförallt två mycket nära vänner. En av dem hade jag lyckan att få träffa och umgås med igår eftermiddag och kväll. Tänk hur lätt samtalen flyter på. Hur långt borta från allt ytligt de samtalen blir. Om än tiden mellan möten blir lång. Att jag dessutom blev bjuden på supergod middag gjorde ju inte saken sämre. Sen sov jag gott nerbäddad i hotellsängen.

Nu är ju i och för sig jag så lyckosam att jag har många vänner jag kan kalla nära och som skulle göra vad som helst för mig på samma sätt som jag skulle göra vad som helst för dem. Spelar ingen roll hur ofta eller sällan man träffas. Det känns fint att vakna till den insikten en måndag morgon i slutet av september. Att jag sen kunde inmundiga en härlig hotellfrukost borgar för en fin vecka. 

 Nu kör vi!