Den här helgen har jag njutit av att göra så lite som möjligt. Eller så lite som möjligt, jag har förstås tagit mina vanliga promenader, kaffekoppar hos mor, gått en match mot amöban och tvättat ett gäng maskiner. Jag har också letat reda på en gran att ha utanför kvisten när det snart är advent. Men förutom det har jag fokuserat på att plöja ett antal avsnitt av Drakens återkomst och kolla på några filmer. 

Igår lagade jag till den ultimata maten när det är kallt och kyligt ute. Burriga dagar när man behöver mat som känns som en stor kram. Jag lagade till mormors morotspudding. Om jag skulle bli tvungen att äta en maträtt resten av mitt liv skulle det bli mormors morotspudding. Tillagad precis som hon brukade göra. Inga ändringar i receptet. Eftersom det fortfarande var kallt idag passade det utmärkt att äta upp resterna...smakade minst lika bra idag. 

Den här dagen började jag med en tidig promenad till kyrkogården där jag tände ljus på pappas grav. Just idag är det tjugo år sedan hans kropp inte orkade längre. Tjugo år sen känns jättelänge men samtidigt känns det så nära i tid. Fina, varma och kärleksfulla minnen finns kvar och nog känner jag att pappa är med mig när jag ska göra förändringar här hemma. Känslan av hans stöd i mina beslut är stark. Det är jag tacksam för. 💕