På väg in i de levandes skara igen. Efter en intensiv vecka med konferenser och inspirerande möten i storstan. En vecka som avslutades med en helg tillsammans med mina Östersundsvänner. Sånt som gör att man samlar kraft och energi. 

Den kraften och energin behövde jag för i samma ögonblick som jag kom hem tog bihåleinflammationen från helvetet fart. Det var länge sedan jag var så däckad. Senast var nog i juni 2022 när jag hade covid. Men tack vara penicillin, vänner som kom med nödkost och soff- eller sängläge hela tiden kommer krafterna sakta åter. Tillräckligt mycket för att orka åka och hämta sonen som kom hem sent på skärtorsdagskvällen. 

Nu känner jag hur jag orkar mer för varje dag, tack och lov, om än jag tycker att det går segt. Lyckan nu är ju att ha sonen hemma. Han kollar in i kyl och skafferi och lagar till något gott att äta när jag känner att rostat bröd är lagom ansträngande. Plus allt annat han fixar och donar med. Lycka som sagt!

Idag är det påskafton. Tittar ut och njuter av solen även om jag förstått att vindarna är aningen friskare idag än igår. Om ett tag blir det påskäggsjakt. Ja, inte för mig då. Men för barn och mucklor.