Att vakna av ett sms tidigt en söndag morgon är inte något jag uppskattar. Framför allt inte när jag varit vaken flera timmar under natten med huvudvärk. 

När det dessutom inte var något viktigt utan bara en påminnelse från Telia att mina gratismånader med Storytel snart går ut blev jag riktigt sur. Får verkligen företag skicka ut sms den tiden på dygnet? Det borde vara förbjudet. Okej ni kanske inte tycker att åtta är tidigt men det tycker jag. Tack och lov kunde jag somna om. Och ja, jag var tvungen att kolla, jag tänkte att det hade hänt något så att det var därför det kom ett meddelande så tidigt.

Storytel är ju för övrigt ett sorgebarn när det gäller mig. Snart har jag alltså haft det i tre månader och jag har fortfarande inte lyckats ta mig igenom en hel bok. Jag tror att jag har lyckats lyssna på ungefär en femtedel av den bok jag började med......det är alltså ingenting jag kommer att betala för. Nej tacka vet jag en bok man kan hålla i.

Söndag förmiddag, en dag när snöflingorna singlar till marken.

Lördag förmiddag, en dag när solen gjorde att längtan till våren blev väldigt påtaglig.

Okej, att använda spettet var inte det smartaste jag kunde ha gjort. Även om det ifjol och året före det gick bra så borde jag ha låtit bli. Att tro sig veta var kabeln som frusit fast ligger i isen är att inte veta...det kan jag krasst konstatera.

Mitt användande av spettet innebär att jag numera inte har någon utebelysning till granen. Fort var det gjort att kapa den kabeln....fast jag var ju så säker att jag satte spettet vid sidan av....tyckte ju att jag såg den genom isen.....

Nu har jag en mängd hela lampor och som sitter på en avhuggen slinga........och ja, jag hällde hett vatten på för att lossa den först, det var ju därför jag såg var den frusit fast någonstans....fast det var ju uppenbarligen något annat jag såg....

Detta lyckades jag med efter jobbet igår, tur att kvällen fortsatte på ett mycket trevligare sätt. Firande av en nybakad socionom var så mycket roligare. Två mycket goda tårtor och umgänge med vänner gjorde att misslyckandet med belysningen snabbt glömdes bort.

Dessutom var det perfekt sparkföre så vägen dit och tillbaka gick i ett huj. Att jag passade på att träna knäet samtidigt gjorde ju inte saken sämre. Mina fem minuter om dagen på ett roligt sätt, tjoho!

Snart ska jag ta och göra bort dagens fem minuter, sen ska vi så småningom fira mamma som fyller år. Men först måste grabbgänget som sover i källaren vakna och det lär dröja.....deras röster hördes länge, länge......

Själv tar jag mig en kaffemugg till och njuter av att det är lördag.

Mitt i veckan och vi har haft en riktig kvalitetskväll, sonen och jag. Kvällen blev en härlig avslutning på en toppendag. En dag med mycket vattenplask i skolan (medvetet, ingen läcka). Rörmokare som varit här och fixat så att det inte blir vattenplask i vårt kök, lös kran, kunde blivit otrevligt. Trevlig diskussionseftermiddag med kollegor från andra skolor.

Hem och fixade med lite småsaker innan vi åt vår middag framför det tredje avsnittet av Agent Carter....börjar fundera på vilka som hör till Hydra.....och hur butlern Jarvis blir rösten Jarvis i Ironman.....plus en hel del annat. Nu blir det till att vänta en vecka innan nästa avsnitt visas i USA. Lite träning på det, bokläsning och bastu så var kvällen fulländad.

Apropå träning. Ett av mina problem har ju varit att varenda gång jag har ökat träningsdosen har mitt knä protesterat och så har kryckorna åkt fram igen. Jag har då fått minska på träningen och börja om. Även om jag trots det känner att jag sakta, sakta blir starkare är det oerhört frustrerande att inte klara av så mycket jag vill. Dessutom hade mitt "friska" knä börjat värka varje dag också....mindre kul. Och det är ju inte friskt heller eftersom (som någon ortoped förklarade för mig någon gång) mina knäskålar går i fel spår när jag böjer på knäna. Något träning kan avhjälpa....som alltså inte fungerar som den ska därför att det tre gånger trasiga knäet sätter stopp.....så får jag ont även i det knä som inte ska göra ont.

Här hemma har jag i alla fall haft som målsättning att köra mitt program på 20-30 minuter flera gånger per vecka men eftersom det hittills alltid medfört att jag har åkt på bakslag så jag fått lov att vila ett längre tag har jag inte alls tränat så mycket hemma som jag borde. (Motionstimmen hos sjukgymnasten har dock aldrig fått stryka på foten).

Men för några veckor sen såg jag ljuset i tunneln. Mitt när jag läste en bok hörde jag någon på teven som sa att fem minuter om dan räcker....fem minuter....jag lyckades slita mig från boken och lyssnade koncentrerat och tänkte att det borde väl till och med jag och mina knän klara av. I samma veva tipsades om en övning för just knäskålar som går i fel spår. Snacka om sammanträffande.

Nu har det gått snart två veckor och jag har lyckats hålla mina fem minuter varje dag....faktiskt blir det nog närmare tio. Mitt friska knä gör inte längre ont så nu är det bara det knä som har tillåtelse att göra ont som gör det.....och inte alls lika ofta (peppar, peppar).

Dessutom avslutar jag med att göra några McKenzieövningar för ryggen, vilket gör att den också mår bättre. Nu gäller det bara att hålla i och faktiskt nöja mig med dessa minuter varje dag och inte gapa över för mycket för fort.....

Årets tredje vecka och veckans första dag. Morgonen var kylig, det bet rejält i kinderna under den lilla promenad jag tar till skolan. Jag ställer nämligen bilen hos en bekant som bor en bit från skolan. Hittills har jag struntat i att sätta bilen på värme men kylan idag gjorde att jag valde promenaden framför en kall bil. Är det någon som undrar på vilket sätt jag motionerat idag kan jag i alla fall säga att jag tagit två promenader. Visserligen korta men gick det gjorde jag....

Hämtade sen upp sonen för färd mot den stora staden (eller lilla är det väl egentligen...det var nog bara när jag var ett litet barn jag tyckte att den var stor). Det var dags för hans hyposensbehandling igen. När sprutan var tagen och den obligatoriska halvtimmen gått åkte vi ner på stan och käkade innan vi, i det då ymniga snöfallet, åkte hemåt.

Nu när jag tittar ut ser jag att det snöat jättemycket och än singlar flingorna ner. Måste säga att jag är glad att sonen inte har träning ikväll. Skönt att slippa köra i den snöröken. Förhoppningsvis är det inte lika snöigt imorgon kväll.

Nu ligger jag i alla fall återigen under filten medan elden flammar i kaminen efter att ha ägnat några timmar åt kvällsjobb. Men nu blir det inte mer av den varan ikväll. Jobb alltså.

Idag tog sonen på sin gi igen och körde ett pass tävlingsträning. Han höll ångan upp bra under den tid träningen pågick. Själv satt jag på en bänk och kollade in både honom och de historiska fäktarna som tränar i samma lokal. Det var inte det smartaste jag kunde göra för jag blev totalt genomfrusen. Inte var det speciellt varmt i den idrottshallen inte.....

Nu ligger jag under en tjock och varm filt medan elden sprakar i kaminen. Tycker att jag borde börja bli varm snart....för här är det sannerligen inte kallt.....men fortfarande känner jag hur de kylan kryper ut genom skinnet på mig. Faktum är att jag känner mig lika frusen som knackaduan ser ut. 

En frusen knackadua som dragit ner mössan över ögonen!

Under vintern när snön har lagt sitt täcke är det framförallt några ljud som alltid gör sig gällande under helgnätterna. Det brukar inte spela någon roll hur kallt det är, ljuden finns där ändå. Vad kan det vara tänker du nu?

Jo, skotrarna som råmar förbi på skoterleden mellan vårt hus och macken. Jag tror inte att jag hittills varit med om en enda helgnatt under vintern när de inte åkt förbi. Nu är det absolut inget som stör mig, visst jag vaknar till men somnar om lika fort. Och när jag inte gör det på en gång spelar det ändå ingen roll, det är ju helg. Jag kan sova dagen efter. 

Natten som gick var dock annorlunda, inte ett skoterljud så långt örat nådde. Faktiskt var det så tyst att jag reagerade över det istället. Tack och lov kom lite annat ljud i form av en hyvel som fixade de ojämna vägarna, då blev det annat ljud i skällan. Med tanke på det nattjobbet lär vi ha fina, släta gator nu. Fast om det är så vet jag inte då jag ännu inte har hunnit ut....tar det lite lugnt ett tag till.

Natten som gick fick vi fina släta vägar!

Nu lyser tulpanerna upp i hallen!

Ute är det småkallt, men inne är det skönt. Har hämtat en bok på biblioteket som jag reserverat så nu är sysselsättningen för helgen räddad. Elden flammar och jag ligger och filosoferar i väntan på att de bakade potatisarna ska bli färdiga.

Nu är ekorrhjulet i full gång igen och jag är ingen älskare av rutiner och alla vardagsmåsten men just ikväll känner jag mig tacksam över att jag har ett fungerande hjul som låter mig springa runt och ha en alldeles vanlig vardag. 

En vardag med ett arbete jag trivs med, ett hem fyllt av värme och kärlek, familjen som är det viktigaste i livet, vänner och alla andra stora och små saker som gör livet värt att leva. 

Som det faktum att mamma bjuder på fredagsfika för att fira att arbetsveckan är slut och helgen tar vid. Eller att en enkel tulpanbukett lyser upp i hallen och får mig att känna att våren kommer så småningom. Sonen som kommer upp och diskuterar olika Marvelfilmer och kopplingar medan jag fixar med maten eller hans glada skratt när han snackar med sina kompisar över internet och hjälper dem med allehanda datorproblem eller bara spelar helt enkelt. 

Listan kan göras lång, så mycket längre men jag stannar där. Jag njuter av känslan att vara tacksam över mitt ekorrhjul.....få se hur länge det varar....

Ikväll fortsätter serien om Agents of Shield på svensk teve. Normalt skulle vi ha suttit bänkade, sonen och jag, men vi har redan sett alla avsnitt som finns att se. USA är som bekant ursprungslandet så därifrån har vi streamat det hela. Men där har man mitt i andra säsongen nu gjort en paus för att börja sända ytterligare en spin off.

Denna gång handlar det om Agent Carter. Första gången jag gjorde hennes bekantskap var i Captain America. Serien hade premiär i förrgår men igår hade vi inte riktigt någon tid att titta. Men ikväll....då tog vi oss tid. Efter att huset med gemensamma krafter städats och middagen låg på tallriken lade vi oss i varsitt soffhörn och tittade. En högtidsstund för Marvelälskare. Som grädde på moset kollade jag sedan in trailern till Ant Man också....premiär i sommar.

Första arbetsdagen är gjord och jag har äntligen slängt mig ner i soffan medan elden flammar i kaminen. Ligger under filten och försöker tänka bort mina värkande knän. Det går väl sådär kan jag säga...men skam den som ger sig. Jag kämpar vidare. 

Anledningen till att jag har sån värk i knäna tror jag har att göra med det faktum att jag plockat bort de sista julsakerna och bytt gardiner. Många turer upp och ner i trappan och klättrande på stolar för att nå sakerna. Men nu är det som sagt vila som gäller.

Arbetsdagen gick snabbt i alla fall, planering och utbildning stod på programmet. Men imorgon blir det på riktigt, för då kommer eleverna igen. Nog för att det var på riktigt idag också men en skola utan elever är så tom och konstig tycker jag. Därför ser jag fram emot att träffa alla igen efter lovet. Nu kör vi igång vårens jobb!

Något jag inte ser fram emot är att kliva upp på morgonen. Det är ytterst sällan det hör till mina favoritsysselsättningar faktiskt. Jag kämpade tappert i morse ska ni veta....

Jag snoozade många gånger....så många att det plötsligt blev panikbråttom.....lyckades nästan komma i tid....jag som aldrig är försenad. Nåja aldrig var kanske att ta i men det händer inte så ofta i alla fall. 

Dessutom hade jag ingen frukost hemma. Eftersom jag har svårt att äta direkt på morgonen är det yoghurt eller fil som gäller under arbetsveckorna....tyvärr hade jag glömt att köpa det. Inser nu att det inte kommer att bli bättre imorgon.....jag har fortfarande glömt att fixa yoghurt.....skit också! 

Nu gäller det att komma ihåg att ta med en macka eller nåt till skolan i morgon annars lär mitt humör inte vara att leka med....

Nu ser det ut som vanligt i fönstren igen.

Nu är det de sista skälvande timmarna av jullovet. Snart är det dags att se till att arbetsryggsäcken är packad. Men ett litet tag till njuter jag av att vara ledig.

Idag har jag läst lite och hjälpt mamma att ta ut hennes tall. Då fick jag plötsligt inspiration att plocka av vår egen gran all grannlåt också. Nu står den så grön och grann till dess att den slängs ut. Vilket lär bli rätt snart. Några tomtar har också börjat krypa in i mörka vrårna.

Fast nu tänker jag inte gör mer. Knäna värker nåt infernaliskt så vilan är befogad. Dessutom sa sonen nåt om att laga middag vilket innebär att jag slipper stöka uppe i köket. Jag slänger mig helt enkelt över den sista av mina julböcker.....fast jag gör nog upp en eld först.

Ännu en av julböckerna är färdiglästa. 

Nu är allt tingel tangel bortplockat. Granen står bara grön och grann, tills den åker ut.

Och plötsligt var det trettondagsafton. Ute börjar skymningen falla och snön faller likaså och täcker den isiga marken. Det gör att risken för halkskador blir större då isen göms under snön. Tack och lov för mina dubbar.

Jag har tänt ett ljus i lyktan på bron och ligger och funderar på om det kanske vore läge för några marschaller också.

Dagarna sen vi kom hem från Östersund har gått snabbt. Pricken över i var en fyrtioårsfest på lördag kväll. En mycket trevlig tillställning med god mat, roliga lekar och glada skratt.

I tanken börjar jag inse att det snart är dags för jobb igen.....men som tur är börjar vi med en studiedag. Det är toppen då hinner jag planera upp veckan som kommer då och behöver inte göra det de dagar som är kvar av ledigheten. Istället ska jag passa på att njuta av den bok jag för tillfället läser liggande i soffan medan elden sprakar i kaminen. Bästa sysselsättningen om någon frågar mig.

Igår kväll åkte vi hemåt efter att ha firat nyår i Östersund. En härlig nyårsafton med massor av god mat men framförallt skratt och allvar med alla goa vänner. Utomhus var det grått och blött (och lite grönt i form av gräsmattor) men inomhus var det desto ljusare och härligare.

Nu var det inte bara grått ute förstås, det sprakade lite också, när tomteblossen tändes upp när det nya året anlänt.

Tomteblossen lyste upp i den mörka nyårsnatten.

Resan hem var inte alltför rolig....det var tjock dimma mer än halva vägen. Men hem kom vi till ett Bredbyn där det definitivt var mer snö kvar än de hade i Östersund.

Frågan nu är dock hur länge det kommer att vara så? I morse när jag hämtade tidningen hällregnade det ute. Risken är alltså stor att vi tappar den lilla snö vi har kvar vi också.

Med tanke på regnet idag kanske det inte var så dumt att åka hem igår ändå, trots dimman. Det rapporteras om ishalka på vägarna idag. Det gör att det känns rätt så skönt att vara där vi ska vara....hemma.....

Regndropparna hänger tungt på räcket.

Idag är det inte bara vårt hus som är grått....

En önskan om en fin avslutning på 2014 och ett Gott Nytt 2015 önskar jag alla vänner och bekanta. Må det nya året bli ett toppenår!

Man kan ju undra om även min hjärna tagit jullov. I morse började jag glad i hågen förbereda nyårsdesserten. Min fantastiskt goda choklad- och kolatårta. Men istället för att göra en stor tårta bestämde jag mig för att göra många små, så att alla får varsin när det är dags för dessert. Jag köpte formar på affären som såg bra ut. Fyllde smet i botten på dem och skjuts in i ugnen.....tyvärr glömde jag att smet höjer sig....framförallt när man har bakpulver i.....så efter gräddningen fanns inte mycket plats kvar för kolasåsen......

Det var bara att börja om. Som tur var hade jag större formar hemma där även kolasåsen rymdes....strösockret var slut däremot så det fanns ingen annan råd än att ringa mamsen....kunde inte gå själv nämligen eftersom kolasåsen puttrade på spisen. Inte kunde jag skicka sonen heller då han sov ikapp det han tappat under lanet. Men snälla mamma kom och smeten klickades ut i formar som när de blev gräddade hade alldeles lagom mycket plats för kolasås. 

Nu blir det spännande imorgon att se om det går att ta bort formen när desserten ska serveras eller om det blir haveri.....

Det här såg ju så bra ut......

...men formarna blev fulla...inte ryms det någon kolasås där inte.....

Det fick bli ännu en omgång kaka där även kolasåsen rymdes.

Ännu en krispigt kall morgon men det verkar som att det snart är slut på kylan för den här gången. I alla fall om man kollar in väderprognosen.

Det är bra tycker jag, att kylan ger med sig. Det som däremot inte är bra med det hela är att de varnar för att det nederbördsområde som ska komma in kan övergå i underkylt regn. Halka tycker vi inte om....alls....

Kollar in nyheterna och hör att de hittat vrakdelar i havet som de misstänker kommer från det flygplan som försvann under flygningen till Singapore igår. Hoppas de hittar planet och kan klura ut vad som hänt så att anhöriga får besked så att det inte blir som med det som försvann i mars. Där man fortfarande inte har någon aning om vad som hänt.

En annan otäck händelse just nu är den färja på väg från Grekland till Italien som fattade eld mitt på öppet hav. Vid gryningen söndag morgon hände detta och fortfarande pågår evakuering av passagerare från färjan. Passagerarna vinschas upp en och en till helikoptrar, något som försvåras då det är hårt väder. Tänk att ligga på däck på ett brinnande fartyg i väntan på räddning. Utan att veta om man hör till dem som faktiskt kommer att räddas. Känner stor tacksamhet att få ligga under ett varmt täcke och slappa och se teve medan jag njuter av mitt morgonkaffe.

Eftersom nyår närmar sig pratar de om träning också...det brukar ju vara så när det nya året närmar sig och det är dags att börja ett nytt liv....fem armhävningar, tio situps och femton knäböj...tio varv...så ofta som möjligt....jorå....det blir nog bra med det....

Mitt knä mår för övrigt inte särskilt bra nu...vet inte varför faktiskt....irriterande är det dock. Men jag tänker som så att om det är skit i slutet av året så borde det ju må toppen i början av nästa....

Eld i braskaminen, filt och tjocktröja.....ändå fryser jag. Precis som Nasse så är det bara att konstatera att jag inte är gjord för detta väder. Alldeles för kallt för min smak. 

Kanske fryser jag för att jag inte har häckat inne hela dagen. Inte för att jag varit ute särskilt länge. Men det räckte för att jag skulle bli genomfrusen. Ändå satt jag i en varm bil en lång stund. Sonen och hans kompisar har nämligen fått skjuts till stan. Det var dags för det årliga jullanet. När de var på plats slank jag ner på stan och kollade lite rea...inga speciella fynd förutom en kavaj till sonen. Nu slipper han ha morfars alltför stora kavaj och får en egen som passar honom bättre. 

Nej det är dags att lägga in ännu ett  vedträ i braskaminen så att jag inte fryser ännu mer....

De två första jullovsböckerna är lästa. 

Nu har läsjulen tagit fart på riktigt. Två läsvärda böcker, väldigt olika men båda fängslande på sitt sätt har slukats.

Fredrik Backmans bok "Britt-Marie var här" sträckläste jag idag på eftermiddagen. En bok lika härlig som "En man som heter Ove". Jag var lite orolig en stund dock för hans bok, "Min mormor hälsar och säger förlåt", har jag fortfarande inte lyckats ta mig igenom. Jag vet inte varför men den fångade inte mig alls. Men jag ska ge den en  ny chans....kanske är det annorlunda nu.

Den andra boken, "Konsten att höra hjärtslag" av Jan-Philipp Sendker, läste jag dagarna innan jul. Den handlar om en kvinna som reser till Burma i jakten på pappan som försvann utan ett ljud till någon. En storslagen kärleksroman men inte av det traditionella slaget.

Båda böckerna förmedlar värme och tro på människor, kärlek och vänskap. Läs dem!

Idag ska jag göra mer än att sticka ut näsan. Jag ska faktiskt ta en rejäl promenad. Lite förvånat konstaterar jag nämligen att utomhusaktiviteter varit sorgligt eftersatt de senaste dagarna. Den friska luft jag har fått har varit vid de tillfällen då ljus och marschaller tänts utomhus. Men ack så skönt det varit att bara grotta ner sig under en filt med tända ljus....fast nu är det nog. I alla fall en liten stund, sen fortsätter jag nog att göra så litet som möjligt.

Det här är dagen när jag brukar åka och kolla in rean i stan, ifjol fyndade jag fina elljusstakar till källaren. Fast idag känner jag verkligen inte för det så jag tror att jag håller mig på hemmaplan. Helt ärligt behöver jag inga fynd....(fast å andra sidan kan man ju aldrig veta). Dessutom misstänker jag att det är hysteriskt mycket folk med tanke på att det är både tredje dag jul och lördag.

Lyssnar just nu på en intervju med artisten Meja. Hon har under ett år brevväxlat med Albert som suttit i isoleringscell i fyrtiotvå år....hans dom har blivit upphävd tre gånger.....detta till trots sitter han fortfarande kvar i isoleringen. Tänk att sitta inlåst så länge i en liten cell med en säng och en stol som enda möblemang......fyrtiotvå år....tanken svindlar. Nog blir det en promenad idag allt....ut i friheten.

Det har varit en kylslagen julhelg, men bara utomhus. Inne har det varit mycket ljus och värme, alldeles underbara dagar. Dessa dagar av vila tillsammans med familjen har gjort gott för orken. Nu när alla återigen har åkt hem till sitt har sonen slagit på datorn och kopplat upp sig och jag själv slappar i soffan med tända ljus, en eld i braskaminen och film på teven.

Funderar på om jag kanske ska gå ut lite men än är inte filmen slut och jag njuter alldeles för mycket av att göra ingenting, en lämplig sysselsättning på annandag jul.

Lite ljus och lite eld. 

Greven av Monte Cristo på teven.

God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

När vi gick och la oss inatt vräkte snön ner. Gatorna var oplogade och gården var snöfylld trots idogt skottande under kvällen. I morse när vi så klev upp och jag tittade ut var det inte bara gatorna som var snöröjda utan även vår gård. Min snälle traktorförare som tar bort plogsträngen måste ha skottat även gården. Vilken härlig julklapp.

Nu ser jag fram emot en dag i lugn och ro med familjen. God mat, slappande i soffan, någon promenad, lite korsord, julmusik och förstås mumsande på julgodiset. Sen har jag sett paketen under granen i källaren, kanske är några till mig.....jag har varit snäll i år...i alla fall bitvis.

Gottebordet står uppdukat. 

Tingel, tangel och tomtars prissel och prassel.

Idag är det skrapdan, enligt mig den bästa dagen på hela julen. Den dagen det årliga julbadet tas, vilket bådar för god doft inomhus. Det är ju viktigt att vara ren när julskröchan (Hur stavas det egentligen? Julskrösja, julskröscha, julskrötja....) kommer för att kolla och plocka med sig smutskläderna. Ångrar mig lite att jag sett till att tvätta undan det mesta innan jul....undrar om man kan be henne komma tillbaka efter jul istället? 

Förutom att det är dags att julbada gillar jag den här dagen extra mycket eftersom hela julhelgen väntar. Orörd som ett tomt vykort. Förväntan, ljus och värme är några av de känslor som bubblar inombords. Inga krav heller, det blir som det blir helt enkelt. 

Att jag gillar skrapdan extra mycket har nog också att göra med att det är en dag att göra så lite som möjligt. Så har det alltid varit i vår familj, vi tussar runt och mår gott bara. Tar nån promenad och hälsar på hos varandra. Lägger upp lite knäck, kola och annat julgodis så att det finns att mumsa på. Skalar några rötter till kvällens blöte och dukar bordet så småningom. 

Som grädde på moset kommer ju resten av familjen när det närmar sig kväll och då kan julen börja på riktigt. 

Min energinivå igår var nog den lägsta som uppmätts på länge. Jag hade verkligen inte ork för någonting. En kort promenad upp till affären för att handla hem lite matvaror, sen fick soffan vara min kompis hela dagen. Sonen fixade middag och annat som en liten mamma i en soffa kunde tänkas behöva. Konstaterar att gårdagen nog var den dag då hela terminens trötthet tog ut sin rätt.....

Idag känner jag mig lite mer energifylld, även om det inte är optimalt. Natten bjöd på massiv huvudvärk som inte riktigt ville släppa ens med medicin. Men nu är även värken borta, tack och lov.

Som tur är har jag inte så mycket att göra idag. Lite tvätt som behöver tas om hand och några kylskåpskompletteringar bara. Sedan ska vi gå till mamma och hjälpa hennes tomtar att komma ut ur tysta vrårna. Belysning på hennes jultall ska vi också fixa. När sen tomtarna äntligen dansar på hennes kakel, då är det jul. 

I bakhuvudet finns dock en liten gnagande tanke att jag har glömt något....vad kan det vara? Förhoppningsvis ingenting men det lär ju visa sig så småningom....

Fjärde advent och tillika årets kortaste dag. Tur att det finns mycket som lyser upp i mörkret nu. Ljus, marschaller, julbelysning, eldar och värmen från att vara tillsammans med familjen. Som bonus verkar det som att solen tänker visa sig en kort stund idag, himlen är klarblå och solen stiger över bergskammen. Årets kortaste dag kommer att bli en fin dag! 

I år har traditionerna frångåtts en aning, tomtarna i huset tassade ut ur mörka vrårna redan igår. Kanske var det detta som fick stortomten att komma med granen och klä den redan igår.....I vanliga fall brukar inte något av detta ske förrän idag, den tjugoförsta. Men vad är traditioner till för om inte att brytas. Dessutom får vi njuta av julen en dag extra. 

Min röst lyser fortfarande med sin frånvaro, körsången knäckte den totalt. Tur att jag inte behöver prata särskilt mycket de här dagarna. Äta gott, läsa och njuta vid elden. Till det behövs inte mycket röst.

Utsikt från soffan när det är fjärde advent. 

Igår kväll sjöng jag, tillsammans med mina körkamrater, in julen i Anundsjö kyrka. En konsert som passande nog heter Julstämning.  Där jag stod mitt bland kören och sjöng lät det i alla fall stämningsfullt i mina öron, av de kommentarer vi fick efter konserten tyckte nog många av besökarna att det var det också. Snön som föll under eftermiddagen och kvällen gjorde att det blev stämningsfullt även utomhus.

Något som inte låter fullt lika stämningsfullt är min röst idag....påminner snarare om en kraxande kråka. Inte ens knackaduan på dörren knarrar lika illa....Det var ju tur att den inte försvann igår, vet inte om kraxandet uppskattats vid textläsningen direkt....

Dagens plan är att städa lite....sonen pratade om att dammsuga.....så jag får väl hjälpa till på ett hörn jag också.....skotta lite snö kanske också är aktuellt....annars vet jag inte riktigt. Möjligtvis att granen får komma in i garaget för att töa av och sättas på fot....kan bli så....vi får se.....

Just nu dricker jag varma drycker för att jaga kråkan på flykten.....

En lätt lutande gran ser dock extra fin ut med snön som fallit.

Nu är det jullov. Aldrig har det väl varit så efterlängtat som just i år. Varför har jag inget riktigt svar på, men det har varit en intensiv termin där jag förutom arbetet med eleverna har haft många andra uppdrag vilket nog har bidragit till behovet av ledighet.

Idag njuter jag mest i soffan. Läser och viftar på tårna, en och annan hemkokt kola slinker ner också.....Enda avbrottet var när sonen kom hem efter sin avslutning då gick vi på Gästis och åt lunch. 

I morse fick jag dessutom äntligen smaka på julens absoluta måste för mig....julälgen med sichuanpeppar. När jag kom hem efter genrepet med kören igår kväll låg den i vår kyl. Sån tur har jag! Det absolut viktigaste vid jul i matväg för mig (förutom mammas rullströmming förstås). I tunna skivor på havrekex till en kopp te fick dagen den bästa av starter. Frukosten är fixad ett tag framöver.

Nu laddar jag för att skjutsa sonen till stan och hämta hem vår egen bil som fått ett stenskott lagat. Sedan blir det julstämning i Anundsjö kyrka när vår kör, Tilltro, sjunger in julen!

På väg till avslutningen.

Elden flammar och jag myser i soffan.

Min "julskinka". Saltad, torkad älg med sichuanpeppar! 

Nu är det mitt i veckan och jag har i väntan på att potatisen bakas i ugnen lagt mig tillrätta i soffan för att slökolla lite teve. Tänker tillbaka på skoldagen och känner mig nöjd med vad den bjöd på. Hela skolan hade pyssel i grupper. En lugn och skön dag...riktigt lull-lulligt. Precis som man vill att en pysseldag ska vara. Fina alster blev det också! Nu är det bara en riktig skoldag kvar av terminen, sen avslutning och jullov. Måste ärligt erkänna att jag längtar efter ledigheten, väldigt mycket.

Vad gäller realityserier trodde jag att jag sett allt men idag zappade jag förbi något helt nytt. En serie som handlar om nudister som åker runt med mäklare och tittar på hus, helt nakna förstås. Eftersom serien kommer från USA (var annars ifrån) är alla lagom suddiga på en stor del av kroppen.....Just nu har mäklarna arrangerat ett cocktailpart med nudister och icke nudister.....lätt pinsam stämning.....framförallt när de ska flytta en apelsin mellan hakorna......alla påklädda människor försöker hålla så långt avstånd som möjligt...ja jösses.....vad hittar de inte på för att få tittare....

Egentligen borde jag kanske göra saker här hemma eftersom julen närmar sig.....typ städa och fixa och annat sånt där....fast det får vänta....ikväll är det vila som gäller.....städningen får vänta....och om jag inte misstar mig så blir det jul ändå...även om det förblir ostädat. Och som sonen säger, det viktigaste är att familjen är tillsammans.

"När tredje ljuset brinner, vi juleklappar syr och vi bakar kakor och har ett fasligt styr"

Nåja, nog brinner det tredje ljuset men inte syr jag några juleklappar.....faktum är att jag väl aldrig haft så dålig koll på detta med klapparna....någonsin. Jag tror dock att jag har fixat alla. Men att tro är att inte veta...i alla fall när det gäller detta....bäst att kolla upp det snarast. 

Klappar till sonen lyser i alla fall med sin frånvaro. Det har inte att göra med att han inte gjort sig förtjänt av julklappar, det har han. Nej snarare med att sonen inte har några önskningar och mamman har dålig fantasi. Fast det ordnar sig nog....det är ju mer än en vecka kvar...så nog ska jag väl lyckas fixa till något. Pengar mottages ju alltid med tacksamhet...det vet jag!

En viss del av problemet med klappar härrör från det faktum att lego inte aktuellt längre. När det var den största önskningen var det lätt som en plätt. Dessutom älskade jag att googla runt och leta ovanligt Star Wars lego på nätet och skicka efter....

Något jag fortfarande gör....däremot klickar jag inte på köp-knappen längre....även om det kliar i fingertopparna ibland. 

På tal om lego har jag lagt märke till något anmärkningsvärt dock.....det finns inte ett enda Star Wars lego i årets leksakskataloger....bristfälligt om man frågar mig. 

Fortsättningen på versen stämmer inte så mycket bättre den, inte bakar jag särskilt mycket kakor. Godis gör jag däremot men i år har jag bestämt mig för att inte göra en miljon sorter som jag brukar. Fast jag ska nog inte lova för mycket...det är många dagar kvar att tillverka snask på. 

Ett fasligt styr har jag i alla fall inte....snarare "ostyr"....jag känner mig nästan lat och oföretagsam. Å andra sidan finns inget jag behöver göra, i alla fall inte just nu. Så att vara lat är definitivt inget problem.  Det är nog snarare så att vara lat är en överlevnadsgrej....

Men vänta, att vara lat innebär många lässtunder i soffan och då behövs ju godis....någon enda sort till kanske skulle behövas....eller två...eller....

Nu har jag varit och fått årets dos av julstämning i Östergensjö igen. PerOrs julmarknad levererar som alltid. Jag älskar att gå runt och titta dels på vad utställarna har att bjuda på men framför allt tittar jag på allt pynt i alla vinklar och vrår som husfolket dekorerat med. Detta måste vara den finaste julmarknad som finns. Julstämningen sprider sig i hela kroppen, den landar i varje cell. I alla fall jag är redo att välkomna julen!

Vår lilla tärna lyser upp i köket med sitt ljus!

Lucia idag, redan. Inser att jag inte bloggat sedan i söndags....det innebär att det varit fullt upp veckan som gått. Inte många hemmakvällar alls.

Därför var det extra skönt att igår ha en kväll hemma med goda vänner. Glöggen var varm, buffébordet stod uppdukat och ljusen värmde. Jag hade en underbart trevlig kväll, avslappnad och helskön helt enkelt.  Precis den nedvarvning jag behövde.

Idag är det graderingsdag på justun. Sonen ska inte gradera själv, däremot ska några från hans grupp gradera så han åker ner mitt på dan. Det blir inte jag som skjutsar dock, utan mamma eftersom jag har lite annat att ta tag i. 

Men än tänker jag inte ta tag i nåt alls.....jag fortsätter att slappa i soffan medan elden sprakar i den nysotade kaminen...med en mugg kaffe i handen förstås!

Bland det farligaste man kan ta sig för är att göra brända mandlar med kanelsmak. De går nämligen inte att sluta äta....man vill ha mer och mer och mer och mer och......

I ett försök att hindra dem från att ta slut på en gång har jag stoppat den största delen i en burk som det går att sätta lock på, resten i en liten skål att mumsa från. Men med den kännedom jag har om mig själv kommer burken att öppnas många gånger innan jul så det kommer nog att bli nödvändigt att göra en omgång till. 

Sugen på att prova och hamna i samma begär som jag? Då tycker jag att du ska testa, receptet hittar du här: Brända mandlar med kanel.

Doften som spreds i köket var ljuvlig. 

En burk att sätta locket på och en liten skål att mumsa från.

I morse när jag tände det andra adventsljuset på köksön funderade jag lite på vad det är som bestämmer åt vilket håll ljusveken ska böja sig. Ni vet den där lilla böjen som blir på veken och som gör att vissa ljus rinner mer än andra eftersom veken obevekligt vrider sig åt ett håll även om man är där och försöker putta den i motsatt riktning.....Visst har ni också lagt märke till det, eller är det bara jag som funderar på sånt? Måste definitivt utforska detta noggrannare. Undersökningen började denna morgon....resultaten meddelas senare.

Förutom ljusvekar är det brända mandlar som fyller mina tankar denna morgon....med kanel. Jag gjorde såna ifjol och de hade en strykande åtgång och jag känner hur stort behovet av de små godsakerna är. Vilken tur att det både finns mandel, råsocker och kanel hemma....

Ja nu är det inte bara vekar och mandlar i tankarna, Jag funderar även över lite mer allvarliga saker. Val, tyfoner, främlingsfientlighet, skola och annat. Men de tankarna behåller jag för mig själv ett tag till. Idag ska jag fokusera på att njuta av att känna mig privilegierad som kan ha en trygg, lugn och skön söndag hemma utan några större rädslor. 

Det kan faktiskt bli så att vi blir hemma hela söndagen dessutom då sonen inte var helt fräsch igår. Så vi får se hur det blir med träning idag, någon lite förkylning verkar vara på gång. Fast ibland behövs ju bara någon dag av vila så blir det bättre. Det lär klarna när han vaknar. 

Nu lyser ljus nummer två på köksön.

Och där...precis där tog energin slut. Men jag måste säga att den höll i sig riktigt länge. Den lust jag fick i morse till att baka och göra juliga saker höll i sig tillräckligt länge. Jag hann baka saffransmuffins, sätta upp pumlorna i mammas kök, fixa en bordsdekoration med ris och tulpaner, baka både dubbla munsbitar med ost i och en långpannepepparkaka med en god lingonfrosting. Tack och lov höll energin så pass länge att middagen kom på bordet också....men nu....noll och intet....

Därför blir det nu en slö och slapp kväll i soffan framför teven. Det har jag gjort mig förtjänt av....något mitt knä håller med om.....

Det närmar sig jul, lite granris och tulpanlökar ser fint ut i köket.

Idag har jag hjälpt mamma att sätta upp pumlorna i hennes köksfönster.

Jag börjar inse att jag gillar tidiga mornar....när det är helg och jag får ligga kvar i sängen. Nog är det bra mysigt att njuta av en mugg kaffe under täcket med juleljusen som skimrar i fönstren. Plötsligt drabbas jag av lust att baka och fixa till juliga, smaskiga godsaker. Det blir spännande att se hur länge den lusten sitter i....om den fortfarande är aktuell när jag väl kravlar mig ur sängen.....

I källaren är det det lugnt och tyst.....någonstans mellan midnatt och morgon tror jag att lanarna beslutade sig för att det var dags för lite sömn. Vi får se hur länge tystnaden håller i sig.

Kollar in nyheterna och ser ett inslag från Filippinerna där man kraftsamlar inför den tyfon som är på väg. Spåren efter fjolårets katastrof är ju ännu inte utplånade. Alla människor har ju inte fått ordning på allt i sitt liv efter den ännu....då kommer nästa.....hoppas verkligen att de experter som tror att denna tyfon ska bli lindrigare än förra årets har rätt.

Igår avgjordes årets idol, jag kollade ett tag men sen tappade jag sugen så det är först idag jag konstaterar vem som vann. Tydligen skilde det bara femtio röster mellan de tävlande, snacka om jämnt!

Det snöar i fjällen och det snöar i Finland, men där emellan verkar  det vara uppehåll idag. Kanske kan solen faktiskt titta fram, det skulle vara välgörande. Då blir det nog en promenad istället för julfixande.

Övrigt nyhetsmorgon fokuserar på idag är jularrangemang och förstås den politiska kris som pågår i vårt land. Jag väljer att fokusera på julblommorna, jag vill känna julefrid idag och inte irritation över det som pågår på den politiska scenen. Faktiskt känner jag för att skaffa mig en amaryllis. Kommer solen ska jag ta en tur till blomsteraffären för att införskaffa en....då har jag ett mål med promenaden också...mer än att det är skönt att gå ut....

Snacka om att jag har det bra där de beslut som ska tas handlar om köp av amaryllis och bakningens vara eller inte vara.....

Ikväll är det en sån där värk och eländeskväll när det gäller knän och leder igen. Men det gör ingenting för jag har inte en enda tid inplanerad på hela helgen, förutom när sonen ska skjutsas till träning på söndag förstås.

Jag har varit en tur till stan på möte idag, en givande träff i stort samförstånd. Lite biltvätt på det innan jag åkte hem....tyvärr höll den skinande ytan på bilen inte länge med det väder som är nu men den var ju ren några minuter i alla fall...

Ligger och funderar över turbulensen som pågår i Sverige i och med att regeringen inte fick igenom sin budget. Det är många som skyller på varandra, utsträckta händer hit och dit men ingen som vill ta tag och gemensamt försöka lösa krisen. Ett parti som stolt meddelar att de kommer att rösta ner varje budget som inte spelar efter deras pipa när det gäller invandringen....suck och ve....vad ska det bli?

Det är i såna här lägen jag vill säga: Väx upp! Ta ansvar! Samarbeta! Men nu blir det i stället att göra om....hoppas bara det blir rätt.....jag är nämligen livrädd för den skolpolitik förra regeringen förde. 

Medan jag funderar här nere hör jag hackande knivar och surrandet av fläkten....Det är grabbarna i huset som fixar middag innan de sticker iväg till badet. Jag tycker att livet är rätt skönt faktiskt, trots onda knän. Undrar om jag kan få min mat på en tallrik hit till soffan?

Nu är det ljusens tid, mitt i allt det mörka. Under våra resor till och från stan lägger jag märke till all julbelysning som dyker upp än här, än där. Vissa smakfulla, andra så pass gräsliga att jag känner en stor tacksamhet att de  inte är mina grannar. Där har de nog blundat och bara kastat ut slingorna på måfå.  Bara att konstatera att smaken är som baken.....men hur det än är med smakfullheten, jag blir i alla fall glad av se all ljusprakt. 

Den här veckan har verkligen gått med raketfart.....fredag imorgon. Längtar så efter en sovmorgon....eller två....

I växthuset syns konturen av en liten gran med ljus genom de frostiga rutorna.

I köket lyser första adventsljuset.

Adventsfika med goda tunnbrödmackor på julporslinet.

Första ljuset är tänt. De extra långa jag fick när jag fyllde år passar bra i adventsljusstaken.

Ljusen ser ut att vara ganska jämnt utplacerade.

Granen skimrar fint när man tittar ut i mörkret.

Det har verkligen varit en härlig söndag idag. Lugn och skön precis som 1:a advent ska vara. Jag har haft lagom energi för att fixa med lite smått och gott. Belysningen på utegranen kom på plats, några tvättmaskiner har fått snurra och matlagning stod på programmet.

Jag fick också sent omsider en ingivelse att det var dags att föra över foton från mobilen till datorn....nästan 2000 bilder...

Med en dator som är segare än tuggummi tog det lite tid.....men till slut var det gjort (och säkerhetskopierat). Fast nu återstår egentligen det värsta....att sortera bilderna.....dessutom verkar en del bilder ha försvunnit....surt sa räven..

Ja, jag har började sortera lite men plötsligt försvann sugen....hallå? 

Dagens lärdom är alltså att inte vänta mer än ett och ett halvt år innan bilderna överförs. Tänk om jag skulle bli så disciplinerad att jag för över bilder en gång i månaden. Så enkelt allt skulle bli då....tänk om.....

Adventssöndag i vårt kök.

Åh så skönt det är att ha en hel del utan en enda tid att passa framför sig. En dag när vi får ta det lugnt och bara må bra. Inte en träning så långt ögat når....finns nog inga kroppar som skulle orka med det idag.

Detta eftersom gårdagen var intensiv med tävlingar i Nolaskolans sporthall hela dagen. Jag satt i sekretariatet från och till hela dagen och trots att jag varken tävlade eller hade något huvudansvar var jag så trött att jag kraschade i soffan igår kväll. Hur skulle inte de som hade huvudansvaret för tävlingen känna sig då? Och framför allt de tävlande....

Sonen klagade i alla fall över trötthet, ont i benen var visst också högaktuellt. Vi får se hur han känner sig idag. En härlig tävling var det i alla fall, roligt med hemmaplan.

Åsa Ahlér tog en läcker bild på duoparet under tävlingen igår! Skaplig luftfärd.

Nu har vår Knackadua fått på sig decemberluvan och halsduken!

Till slut lyckades jag somna igår, trots värken. Sov riktigt gott och vaknade hyfsat utvilad i morse. Inte lika ont hade jag heller, vilken lycka. Jag kunde dessutom skippa frukosten hemma för på jobbet bjöd en av mina arbetskamrater på adventsfrukost, en härlig smakstart.

Adventsmyset fortsatte i klassrummet mer eller mindre hela förmiddagen. Därefter var det dags att dra iväg till stan för möte runt lärarnas arbetsmiljö under eftermiddagen. Intensivt och givande. Men nog var det skönt sen att komma hem till ett hus där sonen mötte upp med ett glatt leende och påbörjade middagen. Själv fick jag parkera i soffan och vila knän och leder som börjat värka igen. Inte lika illa som igår dock, hoppas det stannar där. Önskar mig en smärtfri dag imorgon när jag ska parkera i sekretariatet på ju-jutsutävlingen som går av stapeln i Nolas sporthall.