Thestite Baba Marta allihopa! (Tror att det betyder ungefär Grattis på gammelmors Marsdag).

Idag är det första mars och i Bulgarien firas den första dagen på våren. Genom att ge bort speciella "garndekorationer", Martenitsi, välkomnar man våren (förenklad förklaring). Någonstans i mitt hus har jag en sån röd-vit garngrej....jag fick den av bulgariska vänner under ett av alla CISV-läger. Tyvärr har jag ingen aning om var, jag har flyttat ett antal gånger sen jag fick den. Så jag får välkomna våren så gott det går ändå....

Fast just idag känns våren väldigt avlägsen. När rullgardinen åkte upp föll snön. Gårdagens strålande sol är ett minne blott. Tur att jag tog tillfället i akt och var ute en del medan solen lyste under gårdagen.

Jag njuter i alla fall av en ledig söndag då sonen har uppehåll i tävlingsträningen. Det innebär att vi får vara hemma hela dagen. Med femmil på teven, en bra bok att läsa är dagen räddad. Men med tanke på att en timme inte är så mycket mer än en fisfjärt längre gäller det att ta vara på tiden. Slappa så mycket det bara går och släppa tankarna på skolan...fast det är svårt. Det snurrar i skallen nu.....och då pratar jag inte bara om den vanliga yrseln.....

Läser i tidningen idag att det har blivit dags att flytta från Nygatan 16 ner till Kronan. En flytt till nya fina lokaler med nya fina möbler, växterna har fått belysning för tusentals kronor så att de ska må bra. Visserligen kommer det inte att finnas personliga arbetsplatser till alla, något man om några år säkerligen kommer att få ändra på då det visat sig att många mår dåligt av att inte ha en egen plats att sitta vid.

Dessutom tror jag nog att många kommer att "muta in" egna arbetsplatser...vanemänniskor som de flesta av oss är. Vilket gör att vissa kommer att få svårt att hitta någonstans att sitta och jobba....

När sen tillräckligt många mått dåligt tillräckligt länge kommer man utan problem att lägga ner ett antal miljoner på att bygga om igen så att alla får personliga arbetsplatser. Detta är visserligen bara något jag förutspår, det är ingen sanning ännu.

Jag blir i alla fall provocerad, väldigt provocerad.

Själv arbetar jag på två skolor. Vid den ena skolan finns inte plats för alla verksamheter, vilket är ett jättestort problem. Det finns inte ens arbetsplatser så att de flesta i personalen kan sitta och jobba samtidigt. Sex personer ska dela på en arbetsplats...snacka om huggsexa.
Det råder väldigt ojämn temperatur i skolan under alla årstider. I något rum kan det vara jättevarmt medan det i något annat är riktigt kyligt. Att sätta sig på stolarna i matsalen gör att man önskar att det fanns ett sittunderlag på stolen.
Det blåser friskt från alla fönster under den kyliga årstiden. Under soliga dagar kan vi däremot bada bastu inomhus varje dag!
Skolgården är ett eget sorgebarn, det finns knappt några saker kvar att leka med eftersom det inte pågår något underhåll. Det innebär att när lekredskap döms ut plockas de bara bort utan att något nytt kommer istället. Det pågår ett plåstrande och lappande i verksamheterna för att få det att fungera. Just nu sliter personalen med en akutlösning igen....vilken i ordningen vet jag inte....

På den andra skolan jag arbetar är det inte så mycket bättre, snarare sämre. Där finns inte heller plats för alla verksamheter, den har läckande tak (vid regn hälsar det gärna på inomhus), dålig luft, mögel på sina håll, ojämn värme, stolar till eleverna som det inte ens duger att sitta fem minuter på utan att få ont i ryggen. Faktum är att det inte ens finns hela uppsättningar i alla klassrum. Där pågår också ett lappande och lagande av befintliga lokaler. Lokaler som ska byggas om för att bli en framtidens skola. Vilket skämt!

Allt detta jag beskrivit är bara en liten del av de problemområden som finns, listan skulle kunna göras mycket längre......myyyycket längre....

Det är därför jag blir provocerad...jag ser hur vissa verksamheter i kommunen utan problem får ändamålsenliga lokaler medan andra verksamheter (läs barn och ungdomar) får stå tillbaka. Jag ser hur det skjuts till pengar till både det ena och det andra utan problem. När det väl satsas inom vår verksamhet blir det gärna med plåstermetoden.

Det ska inte behöva gå så långt att eleverna måste ordna en strejk för att göra sin röst hörd (vilket i sig leder till ett värdegrundsproblem för skolan då de elever som inte får eller vill strejka ställs utanför).

Nej, gör om, gör rätt! Börja satsa på framtiden, barnen och ungdomarna NU!!!

I morse var det trögt att ta sig upp ur sängen. Ögonen ville inte riktigt öppna sig. Till slut lyckades jag i alla fall övertala mig själv till att kravla upp ur sängen. Men det krävdes ett löfte om sovmorgon varje dag en hel vecka. Annars hade det inte gått.

Tack och lov gjorde skoldagen att jag återfick energin...det har experimenterats och städats så det stått härliga till. Vi hann dock inte ens hälften av det vi tänkt.....jag förstår allvarligt talat inte vad det är som gör att tiden inte är lika lång som den brukade vara. En timme är inte en timme längre utan mycket mindre....fast visarna på klockan rör sig som de brukar. Konstigt är det....

Fast nu är energin borta igen...men det gör ingenting...

I källaren huserar fyra grabbar. Ja inte just nu då förstås. De är på badet och simmar, men de lär nog snart dyka upp igen. Ett härligt sätt att börja sportlovet, med ett kompislan.

En märklig sak hände med våra telefoner idag. Eller rättare sagt min mobil och vår ip-telefoni. Plötsligt mitt under ett samtal i eftermiddags bröts samtalet och sedan dess går det inte att ringa till eller från min mobil. Det går inte heller att skicka sms för den delen eller ta emot. Wifin funkar men kopplar jag bort den är jag bortkopplad från världen.

I alla fall tänkte jag ringa upp den jag pratade med och då ta hjälp av den vanliga telefonen (ip-telefoni). Då visar det sig att den inte heller fungerar....men internet funkar....och sonens telefon funkar (som är kopplad till mitt abonnemang)....

Jag har startat om mobiler, routrar, och allt som överhuvudtaget går att starta om....men ingenting har hjälpt....och inte talas det om några driftstörningar, varken hos Telia eller T3. Nåja det är bara att vänta och se. Jag klarar mig....jag har mitt soffhörn och en hel hög med böcker. Så mycket mer krävs inte för att jag ska må gott.

Tänk vilken fantastisk skidåkare han är, Johan Olsson. När det gäller då kliver han fram. Som han har kämpat efter skadorna de senaste månaderna. Att inte få träffa sin familj under nästan två månader....hur tufft är inte det? Men tänk ändå vilken känsla det måste vara, att nå det mål han tränat så hårt för!!

Fast jag måste erkänna att jag tyckte lite synd om Hellner som hamnade på fjärde plats. Även om han naturligtvis var glad för sin lagkamrats skull så kan jag tänka mig att det kändes surt att inte hamna på pallen. Han såg i alla fall inte särskilt glad ut där under prisceremonin. När han fick dalahästen kom nästan en liten grimas....såg ut som att han letade efter närmaste papperskorg.....

Vilken fantastisk idrottsman, grattis Johan Olsson!

Icke att förglömma Charlotte Kallas insats igår, hon är verkligen en idrottskvinna värd sitt guld hon också!! Förstås är alla som tävlar i Sveriges färger hjältar!

Ikväll bjöd sonen på middag, övningsmiddag. Han ska laga mat på hemkunskapen någon vecka framöver och ville laga maten en extra gång här hemma. Inte mig emot...det tyckte jag var ett mycket bra initiativ. Att få sätta sig vid dukat bord och dessutom få goda hemlagade kycklingnuggets en måndag. Sämre kan man ha det.

Ligger och funderar över veckans alla träffar, möten och resor till stan. Idag hade jag ett möte i stan, imorgon likaså, onsdag är det lugnt (träffar har jag men på hemmaplan) och torsdag bär det av till staden igen. Jag måste erkänna att jag ser fram emot nästa vecka, som blir aningen lugnare. 

Sonen planerar för ett lan här hemma precis när lovet startar. Men han har vissa problem då han vill att kompisar som inte har egen dator ska kunna vara med.....det jobbas för att hitta en lösning bland grabbarna. Omtänksamt tycker jag. Sonen funderade till och med på att skynda på inköpet av en ny dator till sig själv för att lösa det hela. Men sen tänkte han en gång till och insåg att det inte var så smart.....framförallt inte med tanke på att han helst vill bygga den nya själv (med lite hjälp).

Nu ska jag ta och förbereda mig inför morgondagens jobb. Jag har en del att fixa, sen tänker jag ta mina fem minuter (aningen längre blir det) och sen ska jag ge boken " Min mormor hälsar och säger förlåt" en ny chans.....med tanke på att jag gillar allt annat han skrivit, Fredrik Backman, så känns det lite konstigt att jag inte lyckas ta mig igenom boken....jag har ändå läst mer än de femtio första sidorna....jag kanske får ge den fem minuter om dan också....då är jag nog klar till påsk....fast jag hoppas verkligen att boken suger tag i mig innan dess....

Övningsmiddagen är serverad.

Jodå, arbetsmoralen kom min väg igår. Till slut. Men jag lät den inte ta över helt. Efter att ha plockat in allt i hyllorna och städat av golven så beslutade jag mig för att det fick vara nog. Man kan ju inte jobba hur mycket som helst. Framför allt inte när det fanns två böcker som väntade på att bli lästa.

Fast nog var det en ganska tillfredsställande känsla att sjunka ner i soffan med böckerna och veta att huset äntligen var städat. Kriget mot ninjadammråttorna var vunnet. De sögs upp väldigt effektivt när dammsugaren åkte runt. Misstänker dock att de ligger där och bidar sin tid....det är nog inte sista gången jag sett dem misstänker jag. 

I morse hämtade jag sonen i Överhörnäs efter en tävlingshelg där klubben plockat hem en hel del medaljer igen. Tyvärr kom några av de aktiva hem skadade. Bland annat en trasig armbåge. Förstod jag det hela rätt hade det varit ovanligt många som skadade sig under tävlingen som helhet. Inte bara från vår klubb alltså.

Sonen var dock nöjd med sin insats, några av deras serier hade de fått till jättebra om jag förstod honom rätt. Så de är nog taggade inför att fortsätta träna inför nästa tävling. Nu hoppas jag bara att de som skadade sig läker fort! Skadorna lägger trots allt lite sordin på glädjen över medaljerna.

Väntan i Överhörnäs.

Två böcker har jag hunnit med sen igår eftermiddag.

Det blev klart till slut, jag är så nöjd med resultatet!

I dagens horoskop står det att jag känner en stark pliktkänsla. Pliktkänsla inför vad? Kan inte direkt se att jag har några plikter denna dag.

Ligger och funderar på vad det skulle kunna vara. Starta tvätten, diska, städa? Visst, det kan kännas som plikter men är ju snarare saker som kan vara bra att göra. Det blir ju trivsammare då.

Nej jag önskar att det istället hade stått att jag hade stark arbetsmoral denna dag.....då hade det blivit sprutt på tanten vill jag lova. Nog tror jag att jag hade lyckats tömma i alla fall tre kassar med böcker denna tidiga morgon i såna fall. Och så skulle det ha fortsatt hela dagen till dess att det var klart och huset städat.

Men nu stod det inte arbetsmoral.....vilket innebär att jag ligger kvar i sängen med en mugg kaffe och kollar nyhetsmorgon samtidigt som jag filosoferar lite enkelt om plikter och moral.

Kanske kommer arbetsmoralen vad det lider...man kan ju alltid hoppas. För plikter...nä det har jag inga....

Ja, inte går det snabbt, jobbet att plocka in allt i arbetsrummet igen. Efter ett läkarbesök för att visa upp mitt knä och få inskrivet i en journal att jag gjorde mig illa på jobbet och sen gott eftermiddagsfika hos mamma kraschade jag i soffan när jag kom hem. Planen var att jag skulle vila mig en stund och sedan vara full av energi igen.

Det gick sådär...visst lite energi blåste min väg. Den räckte ungefär tjugo minuter...sen tog den slut. Jag hann tömma tre kassar i alla fall innan bromsen slog till. Vilket innebär att ungefär fyra hyllor av trettiofem är färdiga. 

Inte blev det bättre av att jag hittade en gammal urklippspärm som jag började bläddra i. När jag sedan hittade stadgar och protokoll från vår tjejklubb ok:tå6 (uttalas åktåsex) blev det total tvärnit. Jag började läsa och sen skrattade jag så jag grät, magmusklerna har fått jobba rejält vill jag lova. Vissa saker hade jag helt glömt bort....som definitionerna på olika typer av snälla men ändå barnförbjudna saker.....

Inser att jag måste ta och kopiera upp detta och skicka till alla före detta medlemmar....de kan ju behöva träna magmusklerna de med.....kanske dags för en nostalgiåterträff också??

Nu tänker då jag fortsätta att slappa, kanske är energinivån i ett bättre läge när morgondagen kommer. Jag satsar på det. Med tanke på att sonen är på väg till Herrljunga (trots missöde med en minibuss som brakade ihop) för att tävla kan jag behöva distraheras en del....jag brukar ju som bekant vara nervösare än han.....

Varför göra ikväll det som kan göras imorgon? Eller hur var det nu? Det var visst inget vinnande koncept om jag inte missminner mig. Fast den här gången kanske det är det!

Det är en början i alla fall.

Tết

Ikväll firar vi vietnamesiskt nyår, Tet. I morgon börjar Getens år, ja i Vietnam har det ju redan börjat eftersom de är före oss i tid.

I vanliga fall brukar vi äta något vietnamesiskt när det är nyår. Men så icke i år. Tiden har inte riktigt räckt till för att laga, framför allt, vår favoritdessert, Vietnamesisk creme caramel. Fast det var inte särskilt synd om oss, vi fick annan god mat istället. 

Något det är synd om däremot är mitt knä. När jag var rastvärd idag halkade jag på en isfläck....trots att jag hade mina dubbade skor. Det slet till i knäet och det svullnade upp och gjorde väldigt ont. Nu har värken gett med sig men det är fortfarande svullet. Men imorgon får det lov att vara bra igen. Jag har inte tid med sånt här tjafs....jag har ett rum att bära in grejor i!! Typ en miljon böcker......

Fördelen med detta var att jag fick vila ikväll....skönt....fast jag hade förstås hellre haft ett "oont" knä och burit lite böcker!

Att köpa nya dubbskor är i alla fall en nödvändighet.....de slits eftersom jag inte använder några andra skor under den här tiden på året. En investering väl värd pengarna. 

Marschallerna är tända när vi firar Tet. 

En minipavlova till efterrätt denna kväll när det ska bli Getens år.

Och tavlan...ja den fick en plats, inte den mest framträdande kanske men den blir inte bortglömd i alla fall.

Ikväll har jag börjat flytta in i arbetsrummet igen. Alla hyllplan är på plats och det som skulle skruvas fast sitter nu där det ska.

Fortfarande ligger alla böcker i väskor och kassar men de kommer jag att börja med så småningom, en annan kväll.

Just nu funderar jag på vad jag ska göra med alla tavlor. Jag tycker nämligen inte att de längre gör sig särskilt bra på väggarna där inne. Tapeten vill inte ha mer dekorationer. Den dekorerar så bra själv.

Efter lite funderande fick en tavla plats i mitt sovrum, en i hobbyrummet (eller galleriet som det också kallas) och en hänger utanför bastun i relaxen. 

Det innebär att det bara är en stackars liten tavla kvar att placera ut. Men var?? Faktiskt tycker jag lite synd om den för den passar inte riktigt in längre.  Det får väl gå några dagar så kanske det ger sig....hoppas jag.....

Hänga eller inte hänga? Det är frågan. 

Den här helgen har verkligen gått med raketfart. Att det redan är söndagskväll känns nästan lite overkligt. Dygnet i Umeå gick otroligt snabbt. Förmodligen beror det på att vi hade så mycket att prata om att timmarna flög. Efter en god natts sömn serverades i princip en hotellfrukost innan bilen vände åter mot Ö-vik.  

Väl i stan hämtade jag upp sonen nere på jutsun för vidare transport till tävlingsträningen. Sista genomgången innan tävlingarna i Herrljunga nästa helg. Så det var två mycket fokuserade grabbar som nötte de olika serierna. Själv satt jag och frös (som vanligt) innan vi äntligen kunde åka hemåt för att åka upp till mamma och smörja kråset. 

Mätt i magen ligger jag nu i soffan under en filt medan elden sprakar i kaminen. Här gör jag mitt bästa för att jaga kölden ur kroppen. Tröttheten däremot får ta greppet om mig utan att jag tänker göra alltför mycket motstånd. 

Nu singlar det vita fluffet ner från himlen igen. Just idag tycker jag att det kunde stannat kvar där det kom ifrån. Med tanke på att bilkörning står på programmet. Snörök är nog faktiskt det jag gillar minst när jag är ute och kör.

Men nu är det som det är. Sonen ska lämnas i stan, själv ska jag vidare till Umeå för ett dygn med några goda vänner. Så även om det känns motigt att lämna sängen och dra ut på en bilfärd kommer det att bli en härlig helg.

Önskar bara att jag kunde svinga ett trollspö så att alla saker hamnar på rätt plats i arbetsrummet medan vi är borta. Det är faktiskt lite stressande när det är rörigt hemma. Då trivs inte jag. Framför allt när jag inte har tiden att fixa till allt utan röran bara fortsätter och blir värre och värre. Faktum är att de vanliga dammråttorna flytt sin kos och lämnat plats för ninjaråttorna. Den typen som attackerar när man intet ont anande rör sig runt i huset.....

Och precis nu inser jag att jag har ett litet problem. Jag har inga väskor att packa mina saker i eftersom alla är upptagna med böcker och annat från mina hyllor. Att packa i en plastkasse känns ju sådär.......få se vilken lösning jag hittar....hm....jag tänker....tur att det inte är så mycket som behövs.

Fy skrutt vad trött jag är. Riktigt trött, både i huvudet och kroppen. Det har varit en synnerligen intensiv vecka. Full fart i klassrummet, många utvecklingssamtal, andra möten på eftermiddagar och kvällar, sonens träningar, service av bil, påbörjat instädning av arbetsrum, sjukgymnastbesök och mycket mer.

Besöket hos sjukgymnasten blev lite av en aha-upplevelse faktiskt. Eftersom jag som ni redan hört har varit yr sedan oktober har jag nu äntligen börjat kolla upp det. En av vägarna till att få veta varför var att träffa min sjukgymnast.

Jag började kaxigt säga att jag inte har några problem med min nacke.....när jag gick därifrån nästan en timme senare var jag inte så kaxig längre. Konstaterade krasst att nog har jag problem med nacken allt.....Så nu har jag fått övningar att göra varje dag och om två veckor ska jag träffa henne igen. Att yrseln kan komma från nacken fick jag nog också nästan bekräftat när jag skulle ta på mig tröjan efter behandlingen....då blev jag riktigt, riktigt yr. Men det känns underbart att jag får hjälp, sån toppenhjälp dessutom!! Jag vet ju att det kommer att bli bra, bara jag gör som jag blir tillsagd.

Så förutom att ha ont i alla knän jag har och alla andra leder också så har jag dessutom ont i nacken. Därför är det så underbart skönt att ligga under en varm filt i soffan och bara slappa. Det är vad jag kommer att göra ikväll....förutom att sova....

Jag måste bara få säga att jag fullkomligt älskar min förmåga att välja tapeter.  Att de sen var lite dyra spelar absolut ingen som helst roll längre....inte nu när jag har sett resultatet. Pappa hade också gillat tapeterna, det är jag helt övertygad om.

Mitt arbetsrum som jag i och för sig tyckte mycket om förut har nu blivit en oas i vårt hus. Trots att det är mönster över hela tapeten sprider sig ett lugn som gör att jag kommer att kunna sitta där och jobba hur länge som helst.

Dessutom hade jag tur som ett troll för mammas granne tog med sin pappa och kom hit och lyfte in hyllorna åt mig. Så nu är det bara att fylla dem igen.....fast det kommer att dröja i alla fall till på fredag. Förmodligen längre. Just nu känner jag mig rätt nöjd efter att ha städat av, spikat lister, satt fast handtag på garderoberna, hängt upp gardinstång och gardiner, tagit in skrivbord och monterat ihop datorn igen. Enda smolket i bägaren är att jag förstås inte får ljudkortet att fungera....varför blir jag inte förvånad? Det är inte direkt första gången det händer. Jag får helt enkelt gulla med sonen så att han fixar det. Behovet av rock när allt ska på plats kommer att vara stort.

Vilken underbar himmel som mötte mig i morse när jag klev ur bilen på jobbet.

Mitt fina fönster i rummet med den underbara tapeten. 

Plötsligt händer det, även om det sitter långt inne ibland. När de ringde från färgfirman och talade om att tapeterna kommit ritade jag faktiskt ett kors i taket. Det var knappt jag vågade tro att det var sant. Men det var det!

När alla eftermiddagsaktiviteter var avklarade fick jag därför sätta mig i bilen och köra ner till stan och hämta hem dem. Tur var väl det eftersom jag förmodligen får tapetserat imorgon. Resan till och från stan tog dock lite längre tid än vanligt, för idag måste till och med jag tillstå att det var en aning halt. 

Längtan efter ordning och reda här hemma är stor men tyvärr kommer ordningen nog att dröja trots att tapeterna snart kommer upp på väggarna. Detta är en särdeles intensiv vecka nämligen. Utvecklingssamtal, matteträff, årsmöte med LR, sonens träningar samt när helgen kommer, en Umeå-resa igen. Med övernattning denna gång och tid att umgås med goda vänner. Mycket trevligt, men inte händer det något hemma då inte. Fast dammråttorna går ju ingenstans...Eller nåja, de dansar runt en del men det är inga problem att se dem i alla fall....de börjar växa sig riktigt stora. 

Idag har jag äntligen träffat läkare angående min yrsel. Riktigt vad det beror på kunde han inte säga. Dock var mitt blodtryck för högt.... igen....sedan skrev han en remiss till öron för att kolla ögonrörelser och balans eller nåt sånt.....fast det lär väl dröja ett tag till dess att jag blir kallad dit. Känner mig trots avsaknad av diagnos nöjd att jag har en början på detta problem. Det är ju inte särskilt kul att känna ständig yrsel...jag som är nog yr som det är i vanliga fall. 

Här ligger rullarna och väntar på att sättas upp på väggen.

Idag har vi åkt tur och retur till Umeå, tävlingsdags igen. På vägen till och från universitetsstaden åker man förbi ganska många hus. Jag brukar roa mig med att fundera över vilka som bor i husen jag kör förbi.

Ofta ser det så himla mysigt och trivsamt ut, framförallt om det är mörkt så det lyser i fönstren. Då kan jag känna mig riktigt avundsjuk ibland, önska att det var jag som fick sitta därinne med en kaffekopp och tidningen eller en bok. Eller fantisera att det var jag som tog ut plåten med bullar som sprider god doft i köket i det stora vita huset.....

Fast sedan slår mig insikten att i alla dessa hus som ser så trivsamma ut är det kanske inte så skön stämning alla gånger. Vem vet vad som gömmer sig bakom alla dessa fönster?

Plötsligt var fantasierna inte så trevliga längre och artikeln jag läste häromdagen som handlar om IS och hur de behandlar barn kom för mig. Då mådde jag riktigt illa.....som tur var hade vi nått Umeå då och sonen vaknade.

På hemvägen fanns ingen tid till fantasier alls, då var det istället spekulationernas tid om vad som kommer att hända i "The Force Awakens", nästa Star Wars film.

Vilken överraskning jag fick när jag öppnade tumlaren för att stoppa in lite kläder jag tvättat.....den var full av handdukar.

Eftersom jag inte har varit den flitigaste i tvättstugan under veckan som gått har jag inte haft någon anledning att öppna tumlaren. Men nu när tvätthögarna växer oss över huvudena och det dags att tvätta igen och då tittar de fram, handdukarna, som gubben i lådan.

Visserligen rena och torra men med en lätt instängd doft....eller för att vara helt ärlig så luktade det riktigt unket.... 

Det blir väl lätt så när tvätt glöms bort en vecka eller så.....och plötsligt hade jag en hög till att tvätta.....

En hög med handdukar överraskade i torktumlaren.

Det här är den konstigaste veckan jag har varit med om på länge....jag har i princip kunnat vara hemma varje kväll. Undrar när det hände sist? Tänk vad mycket jag har hunnit med här hemma...not! 

Eftersom de där eländiga tapeterna inte kommit kan jag ju inte börja plocka in saker i arbetsrummet ännu. Det innebär att hela övervåningen fortfarande är fullproppad med grejor. Inspirationen att fixa och dona hemma då är minimal vill jag lova. 

Att fixa med tvätt och annat lockar inte heller. Nej det enda som lockar är böckerna jag lånade på biblioteket i tisdags. Fast helt kan jag inte hänge mig åt dem heller då mängden skoljobb att beta av under kvällarna är rätt stor. Fast någon liten stund nog kan jag slappa med böckerna i alla fall. Typ nu....

Golvet är på plats, jag är helnöjd!

Nu sitter nog min pappa på en liten molntuss och tittar ner på mig och småskrockar för sig själv. Han konstaterar nog också att jag är mig rätt lik. Ja, det har att göra med tapeter.....

Medan pappa levde och var den som hjälpte mig att måla och tapetsera, brukade han alltid skaka på huvudet med ett snett leende och inse att att jag återigen lyckats välja den dyraste tapeten. Varpå jag svarade: - Skyll dig själv, det var du som plockade in kartorna från garaget.

Nu är det inte han som plockar fram tapetkartorna längre men när jag googlade runt igår för att kolla om det stod något på nätet om anledningen till tapetförseningen så insåg jag att det är en talang jag fortfarande besitter....att välja dyra tapeter alltså. 

Inte stod det något speciellt om förseningar men det gick inte att beställa via nätet så nåt krångel är det. Däremot kom jag på att jag kunde se efter vad tapeterna kostade....inte tänkte jag på att kolla det när jag beställde dem. 

Jag kan inte säga att jag blev förvånad direkt.....kanske namnet borde ha gett någon slags vägledning. Royal Classic och Royal leaves......det riktigt hörs att de är dyra.....men fina.....jag får trösta mig med att jag gav pappa ett gott skratt däruppe där han sitter och tittar ner på oss. 

Och kanske är det som mamma sa, att trots att han inte kan plocka fram kartorna så ger han mig vägledning....och då blir det dyra tapeter....men fina..... 

Okej, jag erkänner. Jag blev en aning irriterad när tapeterna som borde kommit hem fortfarande lyste med sin frånvaro. Men när jag såg frustrationen och förtvivlan hos de som beställt hem dem försvann allt det irriterade i ett nafs. Det är ju faktiskt ingen katastrof för min del om jag inte får flytta tillbaka in i arbetsrummet helgen som kommer.

För företaget i sig och alla yrkesmålare som är beroende av att tapeter levereras när de ska är det värre. Tydligen har det något med huvudleverantören av tapeterna som bytt datasystem att göra och det verkar inte riktigt fungera som det ska för beställningarna kommer inte i utsatt tid...eller hur det nu var? Hur som helst befinner de sig i en besvärlig situation. Knappast jag, även om vi får leva i stök några fler dagar än jag räknat med. Men mina tapeter är värda att vänta på....finns inga som skulle bli bättre där i mitt arbetsrum.

Dessutom hade tydligen målaren och snickaren pratat med varandra ikväll och kommit överens om att de lägger golvet först istället. Så det blir ju inte helt stillestånd. Har jag tur får de dessutom hem tapeterna på torsdag eller fredag istället för nästa vecka......hoppas kan man ju.

Annars har jag ännu en läshelg att se fram emot. Inte helt fel det heller.....placerar jag mig dessutom i favoritsoffan nere slipper jag ju se röran uppe också....Det blir ju lite av en win-win situation!

I arbetsrummet har det hänt en del idag. Alla snickeridetaljer har fått ett första varv med färg och väggarna är spacklade. Det luktar färg i hela huset, inte sonens favoritdoft kan tilläggas....nu hostar han mer än någonsin.

Fast om det beror på färgdoften låter jag vara osagt, han brukar hosta vansinnigt mycket ändå när han åker på en rejäl förkylning. Och blöder näsblod gör han också, flera gånger sen igår. Så allt är med andra ord som det brukar vara när han är sjuk. Fast febern är på nedåtgående, tack och lov. Så det går åt rätt håll!

Själv ligger jag med datorn i knäet i soffan och arbetar. Har ganska mycket skrivarbete att ta mig igenom men jag kände att jag behövde en paus....därför hamnade jag i bloggandets värld en stund. Men jag måste säga att det inte går särskilt bra att koncentrera sig på det heller, huvudet är alldeles för trött. Jag kan helt enkelt inte fokusera.....så håll till godo med en bild på renoveringen.....som jag slipper göra själv tack och lov!

Här målas och spacklas det. 

En eloge vill jag ge min elektriker som ryckte ut i morse och räddade ljuset i arbetsrummet. Vippkontakten på strömbrytaren på väggen flög nämligen sin kos igår när locket togs bort, vilket innebar att det inte gick att tända taklampan. Först av allt kom han till mig i morse och fort var det åtgärdat med en ny dosa i väggen, så ny lyser lampan som den ska igen och målaren ser vad han ska göra.....och jag ser allt han har gjort!

Det kommer att bli en annorlunda söndag då vi inte ska åka ner till stan någonting. Runt halv fyra gick jag ner till sonen som hostade som besatt. Med en kropp som skulle gå att steka ägg på behövde han lite Alvedon för att kunna somna om. Det innebär att träning är uteslutet idag.

Ute faller snön tätt men förmodligen klarar vi oss ganska lindrigt ändå om man jämför med hur det ser ut vid kusten. Jag hörde i alla fall traktorn för ett tag sen när den skottade av vår gård....synd att den inte kan ta sig upp på altanen bara. Sudden skulle ju skotta klart igår men då satte flunsan stopp för det...

Kollar in Nyhetsmorgon och förundras över det faktum att de tror att det är roligt att titta på när programledaren försöker sig på att åka skridskor. Detta med anledning av att konståknings-VM pågår nu. De skrattar hjärtlig när hon sätter sig på rumpan efter att ha försökt göra en piruett. Jag skrattar inte. Desto trivsammare att kolla in matlagningen istället. Faktum är att jag blir småhungrig, kanske dags att ta lite frukost och sedan börja på en ny bok....

Det känns i alla fall skönt att jag gjorde klart i arbetsrummet igår, återstår att hämta in några färgpytsar och fixa till arbetsbelysningen. Sen ska jag jobba lite men inser precis att jag monterat ner min stationära dator där jag har dokument sparade som jag behöver använda idag....orutinerat....

Nu rullar reklamen med en teaser om att se nye ICA-Stig klockan 21:01. Undrar just hur stor del av Sverige som kommer att bänka sig vid teven den tiden? Snacka om hype.

Hur många böcker och pärmar rymdes det egentligen i mina bokhyllor?

Jo lika många som får plats i sex stora blå Ikeakassar, tio vanliga plastkassar, tio extra stora plastkassar, sex resväskor, fyra vanliga väskor i bagstorlek och sen lite småkassar och korgar. Till slut när jag inte hade mer att packa i fick jag bära böckerna och pärmarna som de var.  

Men precis när jag trodde att det aldrig skulle ta slut var det plötsligt tomt i hyllorna. Då återstod bara att frakta ut dem och skrivbordet ur rummet, ta ner gardinstång, dra ut alla spikar och lossa golvsockeln.  

För att överhuvudtaget få ut hyllorna proppade jag sonen full med Alvedon så att hans feber skulle gå ner tillräckligt för att han skulle orka hjälpa mig att lyfta ut dem. När det var gjort var han hyfsat knäckt. Måste erkänna att jag fick lite dåligt samvete efteråt....eller ganska mycket faktiskt.....

Funderar faktiskt på om det kan vara årets influensa han åkt på? Med tanke på den höga febern, det närmar sig fyrtio grader, ibland skakar hela pojken i frossa, han hostar väldigt illa och har dessutom ont i hela kroppen. Nu sover han igen, men inte helt lugnt. Det märks att han inte mår bra. Tack och lov har han fått i sig ordentligt med vätska idag. Hoppas en natts sömn gör att febern går ner och att han får må bättre imorgon.

Själv måste jag erkänna att jag också känner mig lite trött, om än inte sjuk. Det tar på en lathund att tömma ett rum. Jag trodde faktiskt att det skulle gå snabbt....men det tog fem timmar allt som allt....När jag äntligen var färdig och tänkte göra mina knäövningar kom jag på att det kanske inte behövdes. Efter att ha klättrat upp och ner på stolar och från golvnivå till lite högre höjder under alla dessa timmar hade mitt knä fått vad det tålde. Och jag kan lova att det känns....

Men som sagt nu är det fritt fram för hantverkarna att göra sitt....sen ska allt tillbaka in......

ps. Jag testade att göra halstabletter också. De blev faktiskt lyckade. 

Efter att listerna togs bort kan man ana en sjuttiotalstapet i rött och orange. 

Nu har jag varit vaken ungefär en timme och jag har precis lyckats öppna ögonen. Det kändes lite konstigt när det inte gick att somna om men för den skull var jag inte så pigg att jag orkade öppna ögonen. Istället låg jag kvar och njöt av min sköna säng och det faktum att jag inte behövde öppna ögonlocken det minsta.

Tänkte på nattens konstiga drömmar, där min jedimorgonrock var det enda klädesplagg jag ägde. Mystiska barnvagnar och bebisar som inte var bebisar utan hopsurrade badlakan. Konstiga shoppingcenter och luad ål......Man kan ju undra över vad som egentligen pågår i min hjärna. Nästan så att jag blir lite rädd.....

Något annat jag känner mig lite rädd inför är det faktum att idag måste bokhyllorna tömmas.....tänk så mycket skönare det skulle vara att ligga i soffan och läsa en bok medan elden sprakar....men om jag sätter igång snart så kan jag nog inta soffläge framåt eftermiddagen.....

Undrar hur sonen kommer att må idag gör jag också, han var riktigt risig igår kväll. Det är så sällan han är sjuk numera att jag har glömt hur det är att ha en sjukling i huset. Och med tanke på sjuklingen i källaren kommer jag precis på något annat jag hellre skulle göra än att tömma bokhyllor faktiskt....egna halstabletter.

Jag såg ett recept på nätet för ett tag sen. Det skulle ju passa alldeles utmärkt att göra nu när det finns ett behov av det i huset. Möjligtvis skulle de två gå att kombinera.....medan halstabletterna kokar kan jag börja tömma hyllorna.....det kanske skulle få igång mig.....möjligtvis.....

Varför göra idag det som kan skjutas upp till imorgon? I det läget har jag hamnat nu. Fast det var definitivt inte tänkt att det skulle bli så. Planen var att efter att ha beställt golv på Nordemans, hämtat profilkläder på Intrycket, fredagsfikat med mamma och sonen skulle jag börja tömma bokhyllorna medan junior lagade middag.

Problemet som uppstod då var att han inte är kurant och nog inte riktigt orkade stå i köket och kocka. Han hade vaknat i morse och känt sig krasslig. Ju längre dagen gick desto sämre kände han sig. Ont i halsen, rosslig och öm i kroppen. Det innebar att han sista timmen (när han hade prov) inte alls var fit for fight. 

För varje minut hemma låter han värre och värre och ser alldeles blank och eländig ut i ögonen. Ingen feber ännu tack och lov men man vet aldrig. Kan nog komma som ett brev på posten. Fast eftersom den redan kommit idag, posten alltså, kanske han slipper. Jag hoppas bara att han är så pass fräsch imorgon att han orkar hjälpa mig att bära hyllorna när de väl är tömda. Fast annars får jag väl ringa på annan hjälp. 

Själv har jag nu kraschat i soffan efter veckan. Elden sprakar och fötterna är utan sockar som alltid när jag är trött. Men man vet aldrig, får jag slappa här ett tag så kanske jag hittar nån slags tömma bokhyllor energi. Skulle nån veta var man kan hitta den typen av energi får ni gärna höra av er till mig.....snarast.

En del av allt som ska bäras ut.....

Ibland är det tur att jag är förutseende. Eller det tursamma är väl egentligen att jag äntligen hittade en tapet jag gillar. För plötsligt ringer målaren och frågar om det är okej att han kommer på måndag och målar och tapetserar mitt arbetsrum.

Jamen, självklart är det okej...men hinner jag få hem tapeter och vem ska lägga golvet? Det hade jag inte kollat upp ännu. Än mindre vilket golv jag skulle ha. En tanke hade jag dock. Eftersom bokhyllorna är i björk tänkte jag att ett golv i samma träslag skulle bli snyggt.

Enda problemet med det är att det verkar vara dåligt med tillverkare av björkgolv nu....finns inte att få tag i....de golven har utgått ur sortimentet. Nog kanske det kan tänkas att det finns någonstans men det brådskar ju lite och dessutom ser jag helst att jag får tag i ett golv som inte ruinerar mig.

Konstaterar krasst att antingen är jag väldigt omodern eller så är jag före min tid.....väljer att se mig som en trendsättare. Ni ska se att om några år då ska alla ha björkgolv.....men så länge kan jag inte vänta. Nu när alla bokhyllor ska ut så ska det till ett nytt golv också.

Tack och lov var det inte missflyt hela vägen. Mina snickare lovade att fixa golvet, trots kort varsel. Hurra! Och jag har kommit ihåg att beställa tapeterna.....nu är det bara att tömma rummet kvar.....nog vet jag vad jag ska göra i helgen! Vad ska ni göra?

En krispig kall vinterdag, när solen strålar från en klarblå himmel. Det bjöd den här tisdagen på. Då är det nästan så att till och med jag gillar vintern....men bara nästan.....jag ska inte överdriva.....

I söndags när vädret var lika fint som idag kände jag en lätt saknad efter att ha en liten som grävde utomhus i snön hela dagarna under vintern. De där fina dagarna när vi nästan alltid grillade och åt vår lunch utomhus i solen. Vid vårt gamla hus hade vi nämligen en grillring strategiskt placerad på ett ställe dit vintersolen nådde. Dessutom kunde vi slinka in i växthuset för att äta om det var för kyligt ute.

Nu när sonen hellre gräver fram saker på datorn än i snön faller det sig inte riktigt lika naturligt att käka lunchen ute...dessutom saknar vi grillring. Men njuter av det krispiga vädret gör vi ändå och samlar på oss av den energi solen ger.

Okej, jag erkänner.....jag är lite bekväm också....kan vara en anledning till att vi inte grillar lika ofta som förut.....att vi ofta äter frukost vid lunchtid kan vara en annan....

Snön hänger som en tung gardin från växthustaket.

Under veckan som gått har jag känt mig nöjd med det faktum att jag lyckats hålla undan tvätten. Jag har både tvättat och lyckats förflytta den rena tvätten till garderoberna.

Därför blev jag mäkta förvånad när jag igår fick frågan var alla sonens jeans var? Jag bläddrade i minnesbanken och insåg att jag inte sett till några jeans varken bland smutsvätt eller bland den rena. Dessutom hade jag hämtat allt som låg ovanpå tvättunnan och lagt i tvättstugan, det kom jag också tydligt ihåg. Svaret till honom blev alltså att det inte låg några smutsiga jeans i tvätten.

Då går han och hämtar tvättunnan och lyfter på locket.....döm om min förvåning när det visar sig att den är full av smutstvätt....Sen när började vi lägga smutsiga kläder i tunnan? Jag hade för mig att vi brukar bygga ett berg ovanpå densamma....Nåja, jag lär mig varje dag....nu vet jag att det kan vara smart att lyfta på locket också. Och jag vet vad jag ska göra idag.....tvätta jeans......

Något annat jag håller på med är att välja tapet till arbetsrummet. Någon gång under våren kommer nämligen målaren och ska fixa till och då kan det vara bra att ha valt tapet. Jag började kolla redan i höstas för jag har inte haft den minsta susning hur jag vill att det ska bli där inne. Ska det fortsätta vara grönt? Eller ska det bli grått eller kanske blått? Jag hade inte sett en enda tapet jag varit nöjd med och det var en ovan känsla för mig. Jag brukar nämligen veta hur jag vill att det ska se ut. 

Sen som på en ingivelse gick jag in på Flügger när jag var i stan i torsdags. Jag funderade med personalen när jag plötsligt vänder mig om och ser en våd som hänger på en vägg och då sa det pling i hjärnan. Eller snarare pling, pling, pling. Där hängde den, tapeten. Jag ser den framför mig på väggen i vårt arbetsrum....och det ser bra ut. 

Då när jag redan vet vad jag vill ha hittar jag fler tapeter jag kan tänka mig, så nu har jag kollat i kartor under helgen. Men jag har nog bestämt mig för den tapet som fick det att säga pling i hjärnan....det kommer att bli läckert....och annorlunda och det finns säkert de som tycker att jag väljer knäppt.....fast det bryr jag mig inte om. Jag vet bäst! Säger det pling ska man lyssna!

Några av kartorna med tapetprover som det bläddrats i.

Det har varit en bra fredag så här långt. En rolig skoldag med nya bord och lite annat smått och gott. Man skulle kunna tro att det skulle bli rörigt när ett helt klassrum töms och möbleras om samtidigt som eleverna är på plats. Men icke så hos oss. Kontrollerat tömdes klassrummet och fylldes på nytt.

När jag sen skulle åka hem blev jag lika varm inombords som elden som sprakar i braskaminen just nu. Några goa barn som varit på shoppingtur hade fått lust att köpa en liten present. När jag öppnade paketet var där ett fint ljus som både lyser vackert och doftar gott. Fast det som värmde mest var nog den hälsning som stod på paketet.

"Till den bästa lärare som vi känner"

Ikväll fick jag ett plötsligt infall att baka semmelbullar. Sen var inte steget särskilt långt till att fylla dem med grädde och mandelmassa, trots att det är långt till fettisdag. Steget till att äta dem var ännu kortare.....smakade fantastiskt tillsammans med en kopp te. För att det inte skulle bli fler gräddfyllda steg ikväll skyndade jag mig att frysa in dem sen.

Annars har jag en må gott kväll. Jag har bestämt mig för att onsdagarna ska vara såna kvällar. När jag slappar, läser, kollar teve och samlar mitt i veckan energi. Fast jag har inte fuskat ifrån mina träningsminuter.....jag är hyfsat stolt över mig själv som fortfarande håller i.....dessutom har det nog blivit några fler minuter sen jag började. 

Imorgon ska jag träffa min sjukgymnast igen. Dels ska jag prata med henne om mina knän men hon ska också undersöka min nacke för att se om det kan vara därifrån min yrsel kommer. Det känns bra. 

Nej nu ska jag fortsätta kolla in Big Bang Theory, det är ju trots allt en må gott kväll. 

En assiett med fyra små minisemlor.

Att göra eget klister är nog det roligaste jag har gjort på ett tag. Eller jag och jag.....vi gjorde det i klassen. Eget kaseinlim eller Gurgeldjursklister som det egentligen heter. Det ni! Dessutom fungerade det att limma med, i alla fall papper. Spännande att se om det fortfarande håller samman imorgon.

Fast doften var inte den bästa....surmjölk....det blir så när man blandar mjölk och vinäger och kör det i mikron....lätt rynkade näsor i klassrummet men glada miner ändå. Längtar redan till nästa vecka då vi ska göra bubbelbus....

Med en promenad på det, sen mina träningsminuter här hemma på kvällen så kan jag konstatera att det här har varit en riktigt bra dag. Förutom tröttheten i morse vill säga....men det är bara att inse att den är kronisk....

Att vakna av ett sms tidigt en söndag morgon är inte något jag uppskattar. Framför allt inte när jag varit vaken flera timmar under natten med huvudvärk. 

När det dessutom inte var något viktigt utan bara en påminnelse från Telia att mina gratismånader med Storytel snart går ut blev jag riktigt sur. Får verkligen företag skicka ut sms den tiden på dygnet? Det borde vara förbjudet. Okej ni kanske inte tycker att åtta är tidigt men det tycker jag. Tack och lov kunde jag somna om. Och ja, jag var tvungen att kolla, jag tänkte att det hade hänt något så att det var därför det kom ett meddelande så tidigt.

Storytel är ju för övrigt ett sorgebarn när det gäller mig. Snart har jag alltså haft det i tre månader och jag har fortfarande inte lyckats ta mig igenom en hel bok. Jag tror att jag har lyckats lyssna på ungefär en femtedel av den bok jag började med......det är alltså ingenting jag kommer att betala för. Nej tacka vet jag en bok man kan hålla i.

Söndag förmiddag, en dag när snöflingorna singlar till marken.

Lördag förmiddag, en dag när solen gjorde att längtan till våren blev väldigt påtaglig.

Okej, att använda spettet var inte det smartaste jag kunde ha gjort. Även om det ifjol och året före det gick bra så borde jag ha låtit bli. Att tro sig veta var kabeln som frusit fast ligger i isen är att inte veta...det kan jag krasst konstatera.

Mitt användande av spettet innebär att jag numera inte har någon utebelysning till granen. Fort var det gjort att kapa den kabeln....fast jag var ju så säker att jag satte spettet vid sidan av....tyckte ju att jag såg den genom isen.....

Nu har jag en mängd hela lampor och som sitter på en avhuggen slinga........och ja, jag hällde hett vatten på för att lossa den först, det var ju därför jag såg var den frusit fast någonstans....fast det var ju uppenbarligen något annat jag såg....

Detta lyckades jag med efter jobbet igår, tur att kvällen fortsatte på ett mycket trevligare sätt. Firande av en nybakad socionom var så mycket roligare. Två mycket goda tårtor och umgänge med vänner gjorde att misslyckandet med belysningen snabbt glömdes bort.

Dessutom var det perfekt sparkföre så vägen dit och tillbaka gick i ett huj. Att jag passade på att träna knäet samtidigt gjorde ju inte saken sämre. Mina fem minuter om dagen på ett roligt sätt, tjoho!

Snart ska jag ta och göra bort dagens fem minuter, sen ska vi så småningom fira mamma som fyller år. Men först måste grabbgänget som sover i källaren vakna och det lär dröja.....deras röster hördes länge, länge......

Själv tar jag mig en kaffemugg till och njuter av att det är lördag.

Mitt i veckan och vi har haft en riktig kvalitetskväll, sonen och jag. Kvällen blev en härlig avslutning på en toppendag. En dag med mycket vattenplask i skolan (medvetet, ingen läcka). Rörmokare som varit här och fixat så att det inte blir vattenplask i vårt kök, lös kran, kunde blivit otrevligt. Trevlig diskussionseftermiddag med kollegor från andra skolor.

Hem och fixade med lite småsaker innan vi åt vår middag framför det tredje avsnittet av Agent Carter....börjar fundera på vilka som hör till Hydra.....och hur butlern Jarvis blir rösten Jarvis i Ironman.....plus en hel del annat. Nu blir det till att vänta en vecka innan nästa avsnitt visas i USA. Lite träning på det, bokläsning och bastu så var kvällen fulländad.

Apropå träning. Ett av mina problem har ju varit att varenda gång jag har ökat träningsdosen har mitt knä protesterat och så har kryckorna åkt fram igen. Jag har då fått minska på träningen och börja om. Även om jag trots det känner att jag sakta, sakta blir starkare är det oerhört frustrerande att inte klara av så mycket jag vill. Dessutom hade mitt "friska" knä börjat värka varje dag också....mindre kul. Och det är ju inte friskt heller eftersom (som någon ortoped förklarade för mig någon gång) mina knäskålar går i fel spår när jag böjer på knäna. Något träning kan avhjälpa....som alltså inte fungerar som den ska därför att det tre gånger trasiga knäet sätter stopp.....så får jag ont även i det knä som inte ska göra ont.

Här hemma har jag i alla fall haft som målsättning att köra mitt program på 20-30 minuter flera gånger per vecka men eftersom det hittills alltid medfört att jag har åkt på bakslag så jag fått lov att vila ett längre tag har jag inte alls tränat så mycket hemma som jag borde. (Motionstimmen hos sjukgymnasten har dock aldrig fått stryka på foten).

Men för några veckor sen såg jag ljuset i tunneln. Mitt när jag läste en bok hörde jag någon på teven som sa att fem minuter om dan räcker....fem minuter....jag lyckades slita mig från boken och lyssnade koncentrerat och tänkte att det borde väl till och med jag och mina knän klara av. I samma veva tipsades om en övning för just knäskålar som går i fel spår. Snacka om sammanträffande.

Nu har det gått snart två veckor och jag har lyckats hålla mina fem minuter varje dag....faktiskt blir det nog närmare tio. Mitt friska knä gör inte längre ont så nu är det bara det knä som har tillåtelse att göra ont som gör det.....och inte alls lika ofta (peppar, peppar).

Dessutom avslutar jag med att göra några McKenzieövningar för ryggen, vilket gör att den också mår bättre. Nu gäller det bara att hålla i och faktiskt nöja mig med dessa minuter varje dag och inte gapa över för mycket för fort.....

Årets tredje vecka och veckans första dag. Morgonen var kylig, det bet rejält i kinderna under den lilla promenad jag tar till skolan. Jag ställer nämligen bilen hos en bekant som bor en bit från skolan. Hittills har jag struntat i att sätta bilen på värme men kylan idag gjorde att jag valde promenaden framför en kall bil. Är det någon som undrar på vilket sätt jag motionerat idag kan jag i alla fall säga att jag tagit två promenader. Visserligen korta men gick det gjorde jag....

Hämtade sen upp sonen för färd mot den stora staden (eller lilla är det väl egentligen...det var nog bara när jag var ett litet barn jag tyckte att den var stor). Det var dags för hans hyposensbehandling igen. När sprutan var tagen och den obligatoriska halvtimmen gått åkte vi ner på stan och käkade innan vi, i det då ymniga snöfallet, åkte hemåt.

Nu när jag tittar ut ser jag att det snöat jättemycket och än singlar flingorna ner. Måste säga att jag är glad att sonen inte har träning ikväll. Skönt att slippa köra i den snöröken. Förhoppningsvis är det inte lika snöigt imorgon kväll.

Nu ligger jag i alla fall återigen under filten medan elden flammar i kaminen efter att ha ägnat några timmar åt kvällsjobb. Men nu blir det inte mer av den varan ikväll. Jobb alltså.

Idag tog sonen på sin gi igen och körde ett pass tävlingsträning. Han höll ångan upp bra under den tid träningen pågick. Själv satt jag på en bänk och kollade in både honom och de historiska fäktarna som tränar i samma lokal. Det var inte det smartaste jag kunde göra för jag blev totalt genomfrusen. Inte var det speciellt varmt i den idrottshallen inte.....

Nu ligger jag under en tjock och varm filt medan elden sprakar i kaminen. Tycker att jag borde börja bli varm snart....för här är det sannerligen inte kallt.....men fortfarande känner jag hur de kylan kryper ut genom skinnet på mig. Faktum är att jag känner mig lika frusen som knackaduan ser ut. 

En frusen knackadua som dragit ner mössan över ögonen!

Under vintern när snön har lagt sitt täcke är det framförallt några ljud som alltid gör sig gällande under helgnätterna. Det brukar inte spela någon roll hur kallt det är, ljuden finns där ändå. Vad kan det vara tänker du nu?

Jo, skotrarna som råmar förbi på skoterleden mellan vårt hus och macken. Jag tror inte att jag hittills varit med om en enda helgnatt under vintern när de inte åkt förbi. Nu är det absolut inget som stör mig, visst jag vaknar till men somnar om lika fort. Och när jag inte gör det på en gång spelar det ändå ingen roll, det är ju helg. Jag kan sova dagen efter. 

Natten som gick var dock annorlunda, inte ett skoterljud så långt örat nådde. Faktiskt var det så tyst att jag reagerade över det istället. Tack och lov kom lite annat ljud i form av en hyvel som fixade de ojämna vägarna, då blev det annat ljud i skällan. Med tanke på det nattjobbet lär vi ha fina, släta gator nu. Fast om det är så vet jag inte då jag ännu inte har hunnit ut....tar det lite lugnt ett tag till.

Natten som gick fick vi fina släta vägar!

Nu lyser tulpanerna upp i hallen!

Ute är det småkallt, men inne är det skönt. Har hämtat en bok på biblioteket som jag reserverat så nu är sysselsättningen för helgen räddad. Elden flammar och jag ligger och filosoferar i väntan på att de bakade potatisarna ska bli färdiga.

Nu är ekorrhjulet i full gång igen och jag är ingen älskare av rutiner och alla vardagsmåsten men just ikväll känner jag mig tacksam över att jag har ett fungerande hjul som låter mig springa runt och ha en alldeles vanlig vardag. 

En vardag med ett arbete jag trivs med, ett hem fyllt av värme och kärlek, familjen som är det viktigaste i livet, vänner och alla andra stora och små saker som gör livet värt att leva. 

Som det faktum att mamma bjuder på fredagsfika för att fira att arbetsveckan är slut och helgen tar vid. Eller att en enkel tulpanbukett lyser upp i hallen och får mig att känna att våren kommer så småningom. Sonen som kommer upp och diskuterar olika Marvelfilmer och kopplingar medan jag fixar med maten eller hans glada skratt när han snackar med sina kompisar över internet och hjälper dem med allehanda datorproblem eller bara spelar helt enkelt. 

Listan kan göras lång, så mycket längre men jag stannar där. Jag njuter av känslan att vara tacksam över mitt ekorrhjul.....få se hur länge det varar....

Ikväll fortsätter serien om Agents of Shield på svensk teve. Normalt skulle vi ha suttit bänkade, sonen och jag, men vi har redan sett alla avsnitt som finns att se. USA är som bekant ursprungslandet så därifrån har vi streamat det hela. Men där har man mitt i andra säsongen nu gjort en paus för att börja sända ytterligare en spin off.

Denna gång handlar det om Agent Carter. Första gången jag gjorde hennes bekantskap var i Captain America. Serien hade premiär i förrgår men igår hade vi inte riktigt någon tid att titta. Men ikväll....då tog vi oss tid. Efter att huset med gemensamma krafter städats och middagen låg på tallriken lade vi oss i varsitt soffhörn och tittade. En högtidsstund för Marvelälskare. Som grädde på moset kollade jag sedan in trailern till Ant Man också....premiär i sommar.

Första arbetsdagen är gjord och jag har äntligen slängt mig ner i soffan medan elden flammar i kaminen. Ligger under filten och försöker tänka bort mina värkande knän. Det går väl sådär kan jag säga...men skam den som ger sig. Jag kämpar vidare. 

Anledningen till att jag har sån värk i knäna tror jag har att göra med det faktum att jag plockat bort de sista julsakerna och bytt gardiner. Många turer upp och ner i trappan och klättrande på stolar för att nå sakerna. Men nu är det som sagt vila som gäller.

Arbetsdagen gick snabbt i alla fall, planering och utbildning stod på programmet. Men imorgon blir det på riktigt, för då kommer eleverna igen. Nog för att det var på riktigt idag också men en skola utan elever är så tom och konstig tycker jag. Därför ser jag fram emot att träffa alla igen efter lovet. Nu kör vi igång vårens jobb!

Något jag inte ser fram emot är att kliva upp på morgonen. Det är ytterst sällan det hör till mina favoritsysselsättningar faktiskt. Jag kämpade tappert i morse ska ni veta....

Jag snoozade många gånger....så många att det plötsligt blev panikbråttom.....lyckades nästan komma i tid....jag som aldrig är försenad. Nåja aldrig var kanske att ta i men det händer inte så ofta i alla fall. 

Dessutom hade jag ingen frukost hemma. Eftersom jag har svårt att äta direkt på morgonen är det yoghurt eller fil som gäller under arbetsveckorna....tyvärr hade jag glömt att köpa det. Inser nu att det inte kommer att bli bättre imorgon.....jag har fortfarande glömt att fixa yoghurt.....skit också! 

Nu gäller det att komma ihåg att ta med en macka eller nåt till skolan i morgon annars lär mitt humör inte vara att leka med....

Nu ser det ut som vanligt i fönstren igen.

Nu är det de sista skälvande timmarna av jullovet. Snart är det dags att se till att arbetsryggsäcken är packad. Men ett litet tag till njuter jag av att vara ledig.

Idag har jag läst lite och hjälpt mamma att ta ut hennes tall. Då fick jag plötsligt inspiration att plocka av vår egen gran all grannlåt också. Nu står den så grön och grann till dess att den slängs ut. Vilket lär bli rätt snart. Några tomtar har också börjat krypa in i mörka vrårna.

Fast nu tänker jag inte gör mer. Knäna värker nåt infernaliskt så vilan är befogad. Dessutom sa sonen nåt om att laga middag vilket innebär att jag slipper stöka uppe i köket. Jag slänger mig helt enkelt över den sista av mina julböcker.....fast jag gör nog upp en eld först.

Ännu en av julböckerna är färdiglästa. 

Nu är allt tingel tangel bortplockat. Granen står bara grön och grann, tills den åker ut.

Och plötsligt var det trettondagsafton. Ute börjar skymningen falla och snön faller likaså och täcker den isiga marken. Det gör att risken för halkskador blir större då isen göms under snön. Tack och lov för mina dubbar.

Jag har tänt ett ljus i lyktan på bron och ligger och funderar på om det kanske vore läge för några marschaller också.

Dagarna sen vi kom hem från Östersund har gått snabbt. Pricken över i var en fyrtioårsfest på lördag kväll. En mycket trevlig tillställning med god mat, roliga lekar och glada skratt.

I tanken börjar jag inse att det snart är dags för jobb igen.....men som tur är börjar vi med en studiedag. Det är toppen då hinner jag planera upp veckan som kommer då och behöver inte göra det de dagar som är kvar av ledigheten. Istället ska jag passa på att njuta av den bok jag för tillfället läser liggande i soffan medan elden sprakar i kaminen. Bästa sysselsättningen om någon frågar mig.

Igår kväll åkte vi hemåt efter att ha firat nyår i Östersund. En härlig nyårsafton med massor av god mat men framförallt skratt och allvar med alla goa vänner. Utomhus var det grått och blött (och lite grönt i form av gräsmattor) men inomhus var det desto ljusare och härligare.

Nu var det inte bara grått ute förstås, det sprakade lite också, när tomteblossen tändes upp när det nya året anlänt.

Tomteblossen lyste upp i den mörka nyårsnatten.

Resan hem var inte alltför rolig....det var tjock dimma mer än halva vägen. Men hem kom vi till ett Bredbyn där det definitivt var mer snö kvar än de hade i Östersund.

Frågan nu är dock hur länge det kommer att vara så? I morse när jag hämtade tidningen hällregnade det ute. Risken är alltså stor att vi tappar den lilla snö vi har kvar vi också.

Med tanke på regnet idag kanske det inte var så dumt att åka hem igår ändå, trots dimman. Det rapporteras om ishalka på vägarna idag. Det gör att det känns rätt så skönt att vara där vi ska vara....hemma.....

Regndropparna hänger tungt på räcket.

Idag är det inte bara vårt hus som är grått....

En önskan om en fin avslutning på 2014 och ett Gott Nytt 2015 önskar jag alla vänner och bekanta. Må det nya året bli ett toppenår!

Man kan ju undra om även min hjärna tagit jullov. I morse började jag glad i hågen förbereda nyårsdesserten. Min fantastiskt goda choklad- och kolatårta. Men istället för att göra en stor tårta bestämde jag mig för att göra många små, så att alla får varsin när det är dags för dessert. Jag köpte formar på affären som såg bra ut. Fyllde smet i botten på dem och skjuts in i ugnen.....tyvärr glömde jag att smet höjer sig....framförallt när man har bakpulver i.....så efter gräddningen fanns inte mycket plats kvar för kolasåsen......

Det var bara att börja om. Som tur var hade jag större formar hemma där även kolasåsen rymdes....strösockret var slut däremot så det fanns ingen annan råd än att ringa mamsen....kunde inte gå själv nämligen eftersom kolasåsen puttrade på spisen. Inte kunde jag skicka sonen heller då han sov ikapp det han tappat under lanet. Men snälla mamma kom och smeten klickades ut i formar som när de blev gräddade hade alldeles lagom mycket plats för kolasås. 

Nu blir det spännande imorgon att se om det går att ta bort formen när desserten ska serveras eller om det blir haveri.....

Det här såg ju så bra ut......

...men formarna blev fulla...inte ryms det någon kolasås där inte.....

Det fick bli ännu en omgång kaka där även kolasåsen rymdes.